Mina dagar

Bilder: Agneta Larsson.

Hej Hej ni alla som tittar in!

Vilket svårt dilemma vi har i det här landet just nu. Om vi begränsar och stänger ner och låter vår befolkning vara i karantän i förebyggande syfte, ja då riskerar vi hela vår ekonomi med allt vad det innebär; bland annat med konkurser och uppsägningar som följd. Om vi inte tar i och ligger lågt och följer med i vad som händer ja då ökar antalet smittade och förmodligen ett antal dödsfall som följd. Man kan tycka vad man vill om vår stadsminister och regeringen men jag är inte avundsjuk på dem just nu. De kan bli hjältar eller antihjältar beroende av vad de fattar för beslut.

Mitt i allt det här som påverkar mig mer och mer för varje dag så tillåter jag mig ändå att glädjas åt ytliga saker. Det blir ju alldeles för deppigt annars. Jag kommer att fortsätta att skriva om härliga saker men det innebär inte att det inte snurrar mycket i mitt huvud kring saker som pågår i världen just nu.

Här är några bilder från när vi gifte oss för snart nio år sedan. Jag tror att ni kan se på bilderna hur lycklig jag var den dagen… och alla andra dagar. Något annat som jag var lycklig över då var att jag gjorde en hårförlängning. Då hette det att man satte i extensions. Idag sätter man istället i hairtalk vilket är mycket mer skonsamt för håret.

Jag trivdes verkligen med att ha långt hår. Mitt eget blir aldrig så långt för någonstans på vägen så stannar det av och blir bara tunna längder. Jag har inte unnat mig att göra det för det kostar ju en slant men nu börjar jag bli lite sugen på att slå till. Hairtalk kan man ju sätta om flera gånger vilket gör att det inte bara är en engångsgrej eller kostar skjortan om man vill fortsätta att ha långt hår.

Jag hade faktiskt en tid inbokad i morgon men jag bokade av. Jag vill nog fundera lite till över om det är det här jag vill eller om jag ska satsa pengarna på något annat. Långt ifrån de svåra val som vår regering brottas med just nu…

Det ska faktiskt bli skönt att lämna Stockholm för en vecka och få lite distans. Vart jag än går och vart jag än är så pratas det om Corona eller Covid-19 och det har, på förekommen anledning, eskalerat de senaste två dagarna. Jag blir lite snurrig och vet inte vad jag ska tro men jag försöker att hålla mig cool och ta det som det kommer.

Var rädda om er och tänk på att hålla er på ett par meters avstånd från andra om det går och tvätta händerna ofta.

KRAM!

Hej Hej!

Jag minns så väl när jag gick uppför den här pampiga trappan för första gången för snart 20 år sedan. Ja, så längesen är det nu som jag började på PayEx och där blev jag sen kvar i många många år. Det här stället har bjudit på så många härliga stunder under åren men också rejäla utmaningar men det bästa av allt är att jag fått lära känna så många fina människor här. Särskilt den bästa av de bästa… min Per!

När vi satte på oss våra förlovningsringar (efter att Per hade friat till mig på en brygga vid hans familjs landställe vid en sjö i Gästrikland) så gjorde vi det på utkiksplatsen på berget med utsikt över PayExhuset. Symboliskt eftersom det var här, i det här huset som vi träffades för allra första gången.

Idag på lunchen var jag förbi min gamla arbetsplats och när jag närmade mig huset så kom de en ut efter en för att gå på lunch och det blev kramkalas till höger och vänster.

Sen gick jag in till min gamla avdelning och hälsade på och hämtade upp min fina kompis Jenny som jag jobbat ihop med i så många år. Det blev kramkalas där också och sen gick vi tvärs över gatan till Fårögården goes Visby (gamla S:t Hans Café) för att catcha up.

Här fanns det god mat och massor av godsaker. Jag åt en supergod räkmacka och Jenny tog en fiskgryta med lax. Snyggt, gott och vällagat. Passa på att gå dit nu för det är en pop-up restaurang under vintern. Sen hoppas vi på att de öppnar upp igen på Fårö till sommaren. S:t Hansplan är adressen.

Ja, sen var det dags att kramas hej då för den här gången men jag hoppas att vi ses snart igen för den här dejten var ju alldeles för kort. Så mysigt att ses igen. Det var alldeles för längesen.

Nu har vi jobbat klart för den här veckan. Vi ska laga lite god mat nu och förbereda lite inför morgondagen för då är det ingen vanlig dag… eftersom då fyller Pers Philippa 18 år. Ja jösses vad hände där?

Lucky weekend!

KRAM!

Inlägget innehåller reklamlänkar till Lindex och Ellos.

Hej på er!

Så här såg det ut den 18/4 för ett år sedan. Solen sken, det var varmt och vi öppnade en flaska rosé och njöt i solen på altanen på Gotland. Om värmen kommer lika tidigt i år som förra året så är det ju bara några veckor kvar nu. Men först ska vi igenom mars innan vi på riktigt är där.

I morgon reser vi äntligen ner till Gotland igen. Det blir ett par jobbdagar där nere och sen stannar vi över helgen. Vi lär inte få sol och värme men det ska bli så härligt ändå. Vi har precis bokat en resa ner till ön även över påsken och tur var det att vi kom på det för resorna över påsken börjar bli fullbokade. Vi hade tänkt att vi skulle åka färjan ner då men det blev alltså dyrare än att flyga och då har vi ändå ingen bil med oss. Helt galet ju… Vad har hänt med färjepriserna ner till ön???

Mina absoluta favoritbyxor hittar du HÄR. Jag är inne på mitt andra par nu. Min svarta top har flera år på nacken så den finns inte kvar längre men jag hittade en liknande som är ännu finare! Den finns HÄR.

I övrigt så är vi fortfarande krassliga. Vi jobbar på och har ingen feber men det går upp och ner. Så fort jag känner mig lite piggare så dippar jag igen. Sååå segt verkligen. Vi får hoppas att gotlandsluften har en läkande effekt.

Vi ses på ön!

KRAM!

Hej,

Om ni gillar böcker med ett psykologiskt familjedrama som tema så kan jag tipsa om den här boken. Den är den första delen i en serie om terapeuten Simone Boman. Jag tyckte den var rätt creepy och jag hade så svårt att lägga den ifrån mig. Jag längtar efter att nästa ska komma ut och HÄR kan läsa mer om vad den handlar om och beställa hem den.

Den HÄR boken har jag beställt hem och den vet jag redan nu att jag kommer att bli så berörd av. Ingen har väl missat vad Josefine Nilsson gick igenom under många år innan hon så tragiskt gick bort och den här boken som skrivits av hennes syster Marie vill man inte missa.

Ett par boktips så här på en tisdag!

KRAM!