ETT DYGN I VISBY…

Nu är vi hemma i ett lugnt Tofta igen efter ett dygn i Visby. Jösses vilken åkning det är att befinna sig mitt i Visby innerstad när det är som mest folk där. Även om vi bor mitt i där det rör sig mest människor så är det förvånansvärt lugnt uppe i vår lägenhet. Vårt sovrum ligger lyckligtvis in mot gården och där är det tyst och lugnt.

När vi kommer till lägenheten så är det första vi gör att öppna våra fönster i vardagsrummet och höra sorlet från alla som rör sig i gränderna nedanför oss. Så mysigt ljud. Vi satte oss en stund på det som vi kallar för ”vår” balkong som ligger med utgång från trapphuset. Den är det ju såklart inte bara vår men möblerna är våra. De fick vi överta av säljaren. Nu är vi inte så många som bor just vid den här uteplatsen eftersom vår brf består av flera olika hus med en jättestor innergård så det är nog inte så många som är intresserade att hänga just där vid oss.

Lite senare vandrade vi genom Visbys gränder ner till hamnen…

… och åt en god middag hos Anders på Österdahls Brygga. Om vill äta riktigt goda fiskrätter så är det hit ni ska gå. Jag åt en inkokt lax och Per åt en torskrygg. Båda var dunder!!!

Sommarkväll i Visby hamn.

I morse tog vi emot en möbelleverans och sen gick vi igenom vår fina innergård med mullbärsträd och fikonträd vidare till Kalk Hotel där vi åt frukost.

Mysig start på dagen.

Vi tog en promenad genom Almedalen…

… ner till strandpromenaden som sträcker sig flera kilometer ut till Snäck.

Fiskargränd… en av de mest kända och mysigaste gränderna inne i Visby.

Det blev ett besök på Visby Glasblåseri…

… och sen hem igen. Jag vet inte om det är bra bra eller dåligt att vi bor i samma hus som ett bageri…

Idag, efter att vi gjort en massa ärenden så krånglade vi oss in i Visby innerstad för att hämta upp våra grejer och jösses vilken utmaning… den största hittills. Det var varuleveranser både här och där med stora lastbilar och så vi med vår lilla bil mitt i allt. Uppå det hundra miljoner turister. Det jag förvånas över att folk inte mer rädda om sina små barn. Här kommer vi med bil och lastbilar och de flyttar sig inte. Idag fick jag hissa ner rutan och snällt be dem att flytta sina barn på på gatan för att jag inte skulle köra på dem. Fick bara sura kommentarer till svar. Den typen av turister gillar jag inte.

Den här texten står på fasaden vid Surfers… och precis så är det…

… när det blir mörkt, då krigar vi på tillsammans han och jag. Vi är ett bra team!

Just nu är det lite tufft. Vi är mitt i flytten men det går bra. Per har fortfarande ont i sitt ben och benet är svullet så vi längtar efter att det vänder. Men han är vid gott mod trots allt och vi gör det bästa av situationen.

Ikväll har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. I morgon eftermiddag dundrar familjen in för en sista grillkväll och sen är det dags för oss att packa ihop det vi ska ha med oss in till lägenheten. Sista natten här blir förmodligen nästa lördag då Vendela och hennes kusin ska ha sin gemensamma 30-årsfest här i krokarna. Sen är det tack och hej. Det känns trots allt fortfarande väldigt rätt vilket är en skön känsla.

Ha en fin helg!

KRAM!