JAG FÖLJER MIN MAGKÄNSLA …

Jag har med åren vågat att lita allt mer på min magkänsla. De gånger jag har gått emot den för att någon har sagt att man ska gå på fakta och inte på känsla så har det inte blivit särskilt bra så numer följer jag vad som känns rätt i hjärtat och i magen. Per fungerar likadant och ofta bär vi på samma typ av känsla i olika situationer.

Under det senaste dryga året har vi gjort en del förändringar i vårt liv utifrån just det perspektivet. Vi har flyttat från vår lägenhet på Sigtunagatan där vi bott i 9 år och köpt en ny lägenhet här i Vasastan, vi har sålt vårt fritidshus i Tofta som vi haft i 14 år och köpt en lägenhet inne i Visby innerstad. Det var känslor som kom till oss; att det var dags för en förändring och vi följde den.

Ni som hängt här inne hos mig ett tag vet ju att jag efter jul blev sjukskriven på grund av att jag kände mig ostadig, det gungade till inne i huvudet till och från under dagarna, jag hade svimningskänslor, jag hade svårt att fokusera och korttidsminnet var en katastrof. Trött som bara den var jag också och ljudkänslig. Signalerna hade kommit och gått under en längre tid och jag blundade för det men inte förrän jag var ledig under jul- och nyårshelgen lät jag allt få ta plats och då kom allt över mig på samma gång. Jag insåg att jag behövde mer tid än bara ett par veckors semester för att bli mig själv igen. Det tog emot men jag tog en läkarkontakt och det visade sig att både blodtrycket och blodsockret var förhöjt och då stod det klart för mig att jag behövde vara sjukskriven ett tag för att rå om mig själv.

Under våren har jag successivt tagit mig tillbaka, jag har hittat tillbaka till mig själv och blodtrycket och blodsockret har sjunkit. Jag började jobba igen och fokuserade på att komma tillbaka fullt ut men min magkänsla sa mig att jag inte skulle må bra av att gå tillbaka till min tjänst som chef inom HR. Många tankar har jag haft i huvudet den här våren men insikten i att ingenting är viktigare än att jag får må bra igen var starkare än något annat. Att gå till ett jobb där jag känner mig otillräcklig kändes inte som ett alternativ. Att vara så trött när kvällen eller helgen kommer så att jag inte orkar umgås med familj och vänner, träna eller blogga är inte hållbart för mig. Det har känts så starkt så jag har bestämt mig för att släppa taget om Arlanda.

Så jag har därför tagit flygbussen till Arlanda i ett jobbsammanhang för sista gången.

Och sen gick jag för sista gången ut genom snurrdörrarna för att ta flygbussen hem igen. Det är alltid en speciell känsla av vemod när man lämnar en arbetsplats tycker jag. Jag har haft fina år på Arlanda och jag har trivts men jag känner att jag är klar.

Det här var inte vad jag såg framför mig innan jul när jag var mitt inne i ekorrhjulet men jag har fått distans till allt och just nu känner jag en lättnad. Att lämna när man är i min ålder kanske är jättedumt och utmanande men min magkänsla säger mig något annat och jag litar på den. Jag planerar nu framåt och jag har lyckligtvis bra förutsättningar. Därför är mitt råd till er; se till att ni har a-kassa, inkomstförsäkringar och extra inkomstförsäkringar genom facket, sparande och allting annat som man kan tänkas behöva. Det kan vara avgörande för de val man kan behöva göra när livet tar en annan riktning av någon anledning.

Jag ser fram emot hösten och att få lägga upp en plan för framtiden. I fredags var jag och Per på en gemensam pensionsplanering. Det har känts så långt bort men helt plötsligt så kom den närmare. Vi får se vad som händer. Jag tänker alltid att det löser sig så länge man är handlingskraftig och vill se till att förändra en situation som man inte mår bra i.

Hur tänker ni?

KRAM!