LISA… VÅR ALLAS FINASTE LISA…

Vi är många som hade en fin relation till allas vår Lisa. För oss alla var hon en älskad fru, bonusmamma, dotter, syster, svärdotter och en fin vän till många av oss runt omkring. Hon har många nära fina vänner som har funnits med henne hela livet fram till nu men även vänner som har dykt upp längs med vägen eller kommit och gått under åren men hon har oavsett gjort lika stort avtryck hos oss alla. Det känns så overkligt att säga att hon var…

Vår vänskap började här. Lisa var runt 20 år och jobbade som dagisfröken på förskolan där mina barn gick. Hon och Vendela fick en alldeles särskild fin kontakt och långt efter att Lisa slutade och sökte sig vidare i livet så höll vi kontakten och hon hängde hemma hos oss lite då och då. Hon var typ 20 och jag var drygt 30 och trebarnsmorsa. Det kändes ju som att det var en jättestor åldersskillnad där och då och vi levde två helt olika liv. Vi drog iväg åt olika håll tills Lisa hörde av sig till mig en dag många år senare och undrade om jag kom ihåg henne. Men hallå… Hur kan man glömma dig Lisa? Det är omöjligt. Den här bilden ovan fick Vendela från Lisa för ett bra tag sen…

… och för några år sedan så möttes de igen efter en herrans massa år. Så fint och kärt återseende!!!

Efter flera år för Lisa med den där sjukdomen som man inte ens vill nämna med ord för den slår så brett, skoningslöst och orättvist så samlades vi alla som har… för jag skriver har för det kommer allltid att vara så… en relation till Lisa för att säga hej då. Först i kyrkan men sen på Lille Fernandes i Visby där vi alla samlades och fick några fina timmar tillsammans med god mat och chokladbollar som hon älskade.

Lisa… du gjorde ett så stort avtryck och vi ses igen finaste vackraste du!

KRAM!