FÖRINTELSENS MINNESDAG IDAG…

För snart sex år sedan reste jag och min äldsta som Jacob till Krakow i Polen några dagar. Huvudskälet till varför vi reste dit var att vi ville besöka Auschwitz – Birkenau och ta del av denna del av historien som aldrig någonsin får falla i glömska. Eftersom Jacob alltid har varit intresserad av historia och särskilt av 2:a världskriget så bestämde vi oss för att åka.

Auschwitz ligger några mil utanför Krakow och vi åkte dit på en heldagsutflykt med en guide som visade oss runt både i Auschwitz, där alla byggnader fortfarande finns bevarade, och i Birkenau som ligger några km från Auschwitz. Birkenaus byggnader finns dock inte längre bevarade utan brändes ner vid krigsslutet. 

Efter denna dag var vi rejält tagna men vi var väldigt glada över att vi åkte dit. Nu finns inte så många överlevare kvar längre och därför blir förintelsens minnesdag än mer viktig.

Krakow är en fantastisk vacker stad och har till skillnad mot exempelvis Warszawa (som blev helt sönderbombat under krigsåren) klarat sig väl. Många vackra byggnader är bevarade och staden bjöd på bra och billig mat, bra shopping och massor av mysiga uteserveringar. Bra mediciner har de också! Under tiden vi var där fick Jacob en inflammation efter att ha dragit ut en visdomstand innan vi reste dit; han var supersvullen, hade jätteont och vi började verkligen bli oroliga över vad det skulle bli av det där. Vi tog oss till något slags apotek (tror vi) och när vi förklarade för damen bakom disken hur det stod till så försvann hon en stund och kom tillbaka med några gröna kapslar med ett innehåll som vi helst inte vill veta det var. På ett par timmar försvann både svullnad och smärta så mediciner i Polen is da shit!

 Svarttaxi i Polen är däremot inte da shit… Vi hamnade i en bil som vi trodde var en taxi men efter en stund upptäckte både jag och Jacob att det visst inte fanns någon taxameter i bilen och helt plötsligt åkte vi på vägar vi inte kände igen med en chaufför som såg allt mer skum ut för varje kilometer. Vi var lite skärrade båda två skall jag erkänna men vi kom fram lyckligt och väl tillslut, lite darriga dock och förmodligen lurade bortom all rimlighet vad gäller priset.

Jag kan verkligen rekommendera Krakow som stad och jag kommer förmodligen snart att åka tillbaka dit igen eftersom Johannes och Vendela har aviserat att de också vill åka dit.

Nu är klockan alldeles för mycket. Dags att Zzzzz…

KRAM!