När ska egentligen den här kylan släppa sitt grepp om oss? En riktig vargavinter fick vi men nu tycker jag att det räcker. Idag var det vindstilla och det var så att solen ville titta fram så det blev en skön promenad ändå när vi gick över till Kungsholmen för att fixa några ärenden.

Även den här helgen har varit lugn utan inbokade aktiviteter, förutom…

… att vi hade bokat bord för en sen lunch på Tennstopet Grill igår. Jag har så länge gått och längtat efter en köttbit med bea och så fick det bli. Vi har annars gått in på en mer hälsosam bana men igår kände vi för att unna oss.

På kvällen hade vi tänkt att äta färska räkor med tillbehör men de var sjukt dyra och pyttesmå så det fick bli lite blandad plock istället.

Nu sitter vi framför kakelugnen, fikar och har det gött.

Ni är några som hört av er om receptet på kycklingrätten med nudlar som vi åt i veckan som gick. Återkommer om det i morgon.

Ha en fortsatt fin söndag!

KRAM!

Då har vi lämnat januari bakom oss. Jag var så klar med januari, det var ingen bra månad för mig så tack och hej säger jag. Februari brukar inte vara så mycket bättre, lika kallt, snö som kommer och går, grått och trist men visst börjar man märka att det är ljust lite längre på eftermiddagarna nu?

Vi brukar försöka få till en resa i februari eller mars men i år blir det inte så. Vi kom aldrig till skott och bokade någon och tur var det för jag hade inte orkat resa iväg. Nu tar vi det lugnt här hemma istället och det känns också bra. Vi har i alla fall bokat en resa hem till Gotland framöver, en skidresa till Sälen på påsklovet tillsammans med familjen och så har vi en Palmaresa att se fram emot lite längre fram i vår. Det känns fint att ha något att se fram emot.

I veckan väntar naprapat, fysioterapeut- och läkarbesök och så ska jag åka till jobbet på Arlanda en av dagarna. Det ser jag fram emot.

Ha en fortsatt fin söndagskväll!

KRAM!

I veckan så kände jag mig nästan som vanligt igen för en stund. Vi hade bokat biobiljetter på Capitol och jag hoppades så innerligt att jag skulle vara i ett sådant skick att jag skulle ha en bra dag och fixa det. Och det gick vägen! På min dagliga promenad i onsdags så plockade jag upp ett gäng franska tulpaner på vägen hem och på eftermiddagen hörde min fina kompis Maria av sig och undrade om hon kunde få komma förbi på en kopp te. Klart hon fick det! Mysigt att ses igen och ta igen allt sen senast.

När Per kom hem från jobbet var det dags att gå iväg den korta biten bort till Capitol för att se ”The Housemaid”.

Här kan man, om man vill, förbeställa mat och dryck som finns på plats i salongen när man kommer men man kan också hämta upp vad man vill ha när man kommer dit. Vi valde det senare och hämtade upp en charklåda som vi tog med oss in i salongen.

På Capitol visas både nya och gamla filmer i en bra blandning. Även gamla klassiker kan dyka upp då och då. Det är dyrare biljetter här än på en vanlig biograf men vi vill gärna gynna Capitol för det är så mysigt här.

Här kan man välja att sitta i fåtöljer eller i en soffa. Vi valde att sitta i en soffa den här gången och det var mysigt att sitta lite för sig själv.

Och filmen då? Den var bra tyckte vi båda. Spännande och läskig men också med en mörk humor på slutet. Jag gillade det! Efter bion gick vi till Oljebaren och åt middag innan vi gick hem. Det kändes så härligt att kunna göra roliga grejer utan att känna att hela världen gungar. Att gårdagen blev en bakslagsdag fick gå. Den lägger vi till handlingarna.

Jag hade hoppats på att jag skulle kunna smyga igång på jobbet redan på måndag men jag är inte där än inser jag. Jag har inte heller fått alla svar på mina prover och nästa läkarbesök är inbokat först nästa fredag. Ja, inte kunde jag ana att det skulle ta så lång tid att komma tillbaka igen. Men jag krigar på och jag tycker att det ändå går framåt… om än sakta.

Ha en jättefin fredagskväll!

KRAM!

För snart 14 år sedan blev vi handlöst förälskade i den här lilla stugan. Den var egentligen lite för liten för oss med alla våra barn men vi såg potentialen och vann budgivningen. Sen dess har vi fixat och donat med det här stället och älskat varje sekund. Vi har inrett uthuset/förrådet som syns i bakgrunden, vi har byggt ett hus till på tomten, vi har målat husen i en annan färg, vi har bytt tak, satt in kamin, diskmaskin och tvättmaskin och byggt en rejäl altan. Vi har dragit in fiber och dragit ut el till uthuset och förrådet bakom stora huset. Även om husen kvadratmetermässigt inte är jättestora så finns det plats för många här.

Vi är i grund och botten inga husmänniskor men under ett gäng år så ägde vi helt plötsligt två hus tills vi sålde huset i Visby och flyttade till en lägenhet i Vasastan här i Stockholm. Men vårt ställe i Tofta behöll vi såklart och här har vi kunnat landa och hämta energi när vi har behövt.

Men något har förändrats… det har blivit så uppenbart nu när jag varit lite under isen. För att vi ska trivas fullt ut så vill vi göra en del renoveringar inomhus i båda husen och där har luften gått ur oss. Även om vi anlitar hantverkare till allt så är det en hel del jobb med att planera, fatta beslut kring olika val och man behöver vara nära ett byggprojekt under tiden det pågår vilket innebär att vi skulle behöva resa fram och tillbaka under rätt lång tid för att följa upp. Det skulle bli för dyrt med de färjepriser som vi har idag mellan Gotland och fastlandet och kräva för mycket så vi har fattat ett beslut; att sälja vårt ställe i Tofta och köpa en lägenhet inne i Visby istället. Sen är planen att vi hyr en stuga i Tofta under några veckor mitt i sommaren för då vill vi vara på landet.

Det var lätt att fatta det här beslutet, det gick också snabbt men det känns som att det här har funnits undermedvetet i våra tankar hos oss båda. Det känns rätt och vi känner oss så lättade över att inte ha det här projektet hängande över oss. Att flytta är bara roligt, det ger energi och vi gillar att förändra vår tillvaro när vi känner att det är något som skaver och när vi känner oss klara med något. Vi ser fram emot vad som nu väntar runt hörnet.

Men jag kommer att sakna vår fina lilla väg och vår vackra syrenhäck.

Jag kommer också att sakna att tassa ut på altanen på morgon med en balja te och lyssna på fågelkvittret.

Och att hänga i loungen, i solen med ett glas rosé.

Närheten till havet kommer vi att ha även inne i Visby men visst kommer det att kännas lite att inte bara gå ner till Toftastranden om somrarna.

Men var sak har sin tid och nu ser vi fram emot ett nytt kapitel så i veckan som kommer så ska vi kontakta mäklare. Tanken är att vi ska lägga tillträdet efter sommaren så att vi i lugn och ro kan få säga hej då till vårt Tofta.

Ha en fortsatt fin söndagskväll!

KRAM!

Här hamnade vi idag; på Mellqvists Kaffebar. Vi mötte upp min syster och hennes man för en brunch och vi hade en sådan tur att vi fick ett bord direkt. Det brukar annars oftast vara proppfullt och man får ibland vandra runt till några olika ställen innan man får ett bord.

Jag är så glad för att jag kan göra den här typen av saker nu. I veckan som gick har jag haft en del bakslag i form av stresskänsla och yrselkänslor men så har det också varit mycket anspänning för i tisdags hade jag en tid hos neurologen. Läkaren jag träffade i veckan innan upplevde mig som väldigt ostadig så hon ville att en specialist skulle undersöka mig. Mina tankar drog ju iväg så klart och det var alla möjliga neurologiska sjukdomar som jag helt plötsligt potentiellt kunde ha. Men undersökningen gick bra och han kunde inte se några tecken på MS, ALS, hjärntumör eller andra hemskheter. Hans bedömning var att den stress jag haft under lång tid har skapat spänningar i axlar, nacke och huvud vilket ger mig en spänningsrelaterad yrsel och ostadighet. Jag blev så lättat över det beskedet.

Däremot så kunde han se provsvaren från blodproverna och allt såg bra ut förutom att jag har förhöjt sockervärde så det ska följas upp. I onsdags var jag på Sophiahemmet och hämtade ut en blodtrycksmätare som jag hade i ett dygn eftersom jag har haft högt blodtryck när jag har varit på läkarbesöken. Det är rätt jobbigt att ha en mätare på sig som pumpar upp sig var 20:e minut och dessutom har den en liten motor som låter så det blev inte mycket sömn den natten. Bara det borde ju orsaka förhöjt blodtryck tänker jag. Jag har inte fått något svar på den mätningen ännu så i nästa vecka lär det väl rassla till med allt möjligt tänker jag.

På helheten går det framåt när jag summerar och jag börjar kunna hänga med på lite vardagliga saker igen. Igår gick jag och Per ner till Drottninggatan och åt lunch och idag som sagt var vi på Mellqvists och det funkade bra.

Jag höll mig undan sötsakerna och beställde in en omelett som var jättegod.

Efter ett par mysiga timmar var det dags att säga hej då men de har ju ett litet barnbarn här uppe nu och är här rätt ofta så då kan vi få till att ses lite oftare.

Jag och Per gick sen vidare över till Kungsholmen till AG:s kötthandel. Vilken trevlig butik det är! Vi älskar båda kött men har dragit ner ordentligt på det och lagar mycket fisk, kyckling och vegetariskt men då och då unnar vi oss en köttbit och då betalar vi gärna lite mer för att få något riktigt bra.

Det blev ett par fina bitar oxfilé den här gången.

De senaste dagarna har vi också fattat ett beslut som kommer att innebära förändringar för oss men det blir en cliffhanger till nästa inlägg.

Ha en fortsatt jättefin lördag!

KRAM!

Äntligen har jag fått energi nog att titta in här igen. Alltså jag har varit helt dränerad. Så fort jag mår bättre en dag så får jag ett bakslag dagen efter. Den här veckan skedde dock ett litet genombrott eftersom jag mådde lite bättre två dagar i rad. Jag vill tro att de här gungningarna jag har i huvudet och ostadigheten jag känner när jag går utomhus har blivit lite bättre. Axlarna har kommit lite längre ner och andningen är lite lugnare. Känslan av stress har lagt sig delvis men jag känner att det är skört.

Det här är så ovant för mig och i början var jag så sjukt otålig och frustrerad över att må så dåligt och vara så trött men jag har insett nu att det här får ta sin tid. Ting tar tid som norrmännen säger. Jag försöker därför att glädjas åt det lilla nu.

Som till exempel igår när min Per kom hem med 20 fantastiska tulpaner till mig på tulpanens dag. Det var fint!

Eller när vi tänder en brasa i kakelugnen. Så rogivande och bra för mig. Jag kan sitta hur länge som helst och titta in i elden lyssna på knastret och filosofera. Det är samma känsla som jag får när jag är vid havet hemma på Gotland.

Även om det känns tufft och motigt så har jag bestämt mig för att varva tråkiga och jobbiga saker med något roligt och flärdfullt som jag annars brukar göra till vardags. En dag gick jag till nagelsalongen för att fixa nya naglar och det var en liten pärs att sitta rakt upp och ner i en timme. Svårt att slappna av då och ignorera när det kom gungningar i huvudet. Men jag fixade det och nu känner jag mig lite bättre till mods när jag ser att jag har snygga naglar. En annan dag gick jag ner till Hötorget på ett läkarbesök. Jag kände att jag blev lyssnad på och nu väntar en hel arsenal med undersökningar. Dagen efter var jag hos frissan. Det var rätt rogivande att få sitta där och bli ompysslad. Huvudmassagen vid schamponeringen var ljuvlig. Igår var jag för första gången ute och åt lunch tillsammans med en mina fina vänner; Kristin. Jag var lite nervös över hur det skulle gå att vara ute på en restaurang eftersom jag inte varit ute på det sättet på flera veckor men jag kände att jag måste utmana mig själv att göra sådant jag inte orkat göra på ett tag och det gick bra. Det var så mysigt att få umgås med henne igen. Den energin jag fick av henne och gårdagen behövde jag.

I morse var jag på Sabbatsbergs Sjukhus och tog en massa prover och nu känner jag mig trött så det ska bli skönt med en helg. I nästa vecka drar det igång igen. Då väntar ett besök hos en neurolog, ett dygn med blodtrycksmätning eftersom jag har fått högt blodtryck och ett besök hos en fysioterapeut. Ja, jag har fullt upp som ni märker men jag har fått möjlighet att se till att sprida ut det så att jag bara har en aktivitet per dag. Jag vill ju inte ta ut mig…

Trots att det är en hel del oroliga tankar som snurrar i mitt huvud så är jag ändå vid gott mod för det mesta. Känns trist att inte kunna dela med mig av något mer inspirerande men livet liksom… det bara händer.

Ha en fin fredagskväll!

KRAM!

Här sitter jag framför kakelugnen…

Jag har varit borta ett bra tag men jag har hamnat på en plats där jag verkligen inte vill vara. Jag har alltid varit så kaxig och sagt jag kommer aldrig att kunna gå in i väggen för att en av mina styrkor är att jag alltid kan stänga av jobbet när jag loggar ut. Jag är också så bra på att lata mig så det kan aldrig hända. Nu har jag förhoppningsvis inte brakat ända in i den berömda väggen men tempot har varit högt undre en längre tid och jag har ignorerat kroppens signaler i form av yrselkänningar, energilöshet och trötthet. Jag fick också lite känning av ischias under december. Jag tänkte att snart är det ju julledighet och då kommer jag kunna vila och obehaget kommer att försvinna. Jag har kört på som jag brukar helt enkelt. Det jag inte har tänkt på är att jag inte är 40 längre och att kroppen kanske kan reagera annorlunda när man är över 60 och kör på i ett hårt tempo.

Det höll över julfirandet men på annandagen blev allt värre. Det gungade inne i huvudet till och från hela dagen, jag kände mig ostadig och vimmelkantig, ville bara sova hela tiden och det onda i ischiasnerven bara eskalerade. Axlarna satt uppe vid öronen och andningen var ytlig och jag insåg då att så har jag gått omkring länge.

Tanken var att vi skulle åka iväg till Lofsdalen för att fira nyår hos vänner men det fick vi ställa in. Vi skulle också åka på utflykter och gå ut och äta på trettondagsafton och det fick vi också hoppa över. Istället har jag fått fokusera på att på olika sätt ta hand om kropp och själ och orken har inte räckt till mer än så. Men oavsett hur risig jag än känt mig och oavsett väder så har jag sett till att vara ute på en promenad varje dag vilket jag har satt upp som en daglig aktivitet. I början behövde Per alltid vara med så att jag hade honom att hålla mig i för det var så obehagligt att gå själv. Hemma går det bra så en del sitter kanske i huvudet. Sen har jag gjort en massa andra grejer och sakta har det börjat vända. Jag får bakslag då och då, och då får jag börja om och testa något annat.

Nu är jag sjukskriven vilket är en märklig känsla men nästa vecka har jag tid hos läkaren för att kolla upp allt och ta en del prover viket känns både bra och läskigt. Är det stressen jag känt som gör att jag mår som jag mår eller är det något annat. Det snurrar såklart en massa tankar i huvudet kring det.

Det är inte kristallsjukan i alla fall för det har jag haft och det är något helt annat.

Så i stället för Lofsdalen blev det ett stilla nyårsfirande här hemma bara vi två. Det var mysigt det också. Gratinerad hummer till förrätt…

… och oxfilé med egen pommes duchesse och konjakssås till varmrätt. Till efterrätt blev det choklad- och hallonbakelse.

En av dagarna tog vi bussen ut till Jacob med familj i Vaxholm. Tage med familj missade julafton i år så vi fick ha en liten julafton för Tage i efterskott. Grävmaskinen han fick av Vendela var den stora favoriten. Och vet ni… Tage ska bli storebror i sommar. Ett så fint besked vi fick för ett tag sen. Katten Myllys han leker som en galning med allt papper och alla snören och sen helt plötsligt så kraschar han och somnar mitt uppe i allt.

Det är vintrigt och fint här i Stockholm nu och mer snö har det kommit sen de här bilderna togs.

Så länge det är minusgrader så får det gärna vara snö för min del men det där hattandet med tö och kyla fram och tillbaka är trist.

Var rädda om er hörreni och tänk på hur lätt det kan vara att ta allting ett steg för långt. Det tar tid att komma tillbaka igen, det inser jag nu.

KRAM!