Nu funkar det att ladda över bilder igen så håll i er… här kommer ett ordentligt bildregn från vår påsklovsvecka i Sälen.

När vi körde upp så blev det bara sämre och sämre väder ju närmare Sälen vi kom. Stundtals var det riktigt läskigt faktiskt. En del bilar fastnade i backarna upp till Lindvallen men vi kom fram lyckligt och väl tillslut.

Under alla år, sen barnen var små så har vi oftast bott här på Vintergatan men i år valde vi att bo i en svit på grannhotellet Ski Lodge.

Vi hade en stor balkong/terass med en magisk utsikt över backarna. Vår terass är den längst upp till vänster.

Sviten som är en lägenhet med utsikt över skidbackarna vid Experiumtorget har ett kök, tre sovrum; två med dubbelsäng och ett med två våningssängar. Det finns två badrum varav ett med bastu. Allrummet är stort och det finns gott om plats för skidkläder, hjälmar mm. Till lägenheten hör också ett förråd för pjäxor och skidor. Snyggt och fint och vi har trivts som fisken.

Så här mycket snö hade det kommit när vi kom fram.

Första kvällen trollade Jacob fram en riktigt god högrevsgryta som han hade med sig hemifrån.

I måndags vaknade vi upp till det här!

Vi var ju några stycken med en hel del krämpor i år; jag med min ostadighet, Per som fått ett finger ur led och Vendela som fått en knäskål ur led för några månader sen men vi fick till några fina åk under veckan trots allt.

Så vackert när kvällssolen ligger på…

En av kvällarna fixade Jacob dumplings. Till det åt vi kycklingspett och avokado med chilirostade sesamfrön. Så gott och bra när man är många.

Vädret under veckan har varit så galet fint. Eftersom det kommit så mycket snö så har det också varit jättebra i backarna. Dessutom var det så lite folk i Lindvallen under påsken; jag tror aldrig jag sett så lite folk faktiskt så det var synd att att jag inte vågade åka så mycket. Jag tog mig mest mellan olika ställen för att att möta upp familjen för lunch eller afterski.

Att ta ett glas rosé på vår terass var magiskt!

Och de här två då… som numer susar nedför backarna. De är sååååå duktiga.

En av kvällarna gick vi bort till Gustavstorget…

… och tog pistmaskinen upp till Toppstugan. Loa och Majken hade frågat efter det så det var klart vi skulle göra det.

Så fin utsikt!

Deras fondueafton är riktigt bra. Man får oxfilé och en massa tillbehör från en buffé men det finns också vegetariska alternativ och foundue anpassat till barn.

En eftermiddag åkte vi över Sälfjällstorgets backar och gick på afterski på Sälenstugan. Alltid lika mysigt!

Majken önskade en låt med Thomas Stenström… Slå mig hårt i ansiktet och hon klappade händerna så fort och hårt hon bara kunde.

Jag och Per tog en taxi hem och då fick vi skjuts av vår favoritchaufför Andreas.

I torsdags åkte Jacob med familj hem igen och fy så vemodigt och tomt det blev. När huset är fullt av liv och så helt plötsligt så var det bara jag, Per och Vendela kvar.

Men vi njöt för fullt av de sista dagarna, åt gott på SkiLodge (vilket var kul för deras käk har annars inte varit mycket att hurra för de senaste åren), hängde i solen på vår terass och mötte upp vänner på ett glas.

Se hur mycket snön smält undan på en vecka…

Även sista dagen sken solen på oss när vi vaknade…

… och sen var det dags att checka ut och åka hemåt.

När vi åkte till Sälen så var det halt och slirigt på Oxbergsbron men hemresan var fin med strålande sol hela vägen hem till Stockholm. Jag är så tacksam för den här veckan med delar av familjen och för mig var det så välbehövligt med ett miljöombyte.

Just nu är jag ips vips hemma på Gotland. Jag reste med Vendela hem idag eftersom jag ska gå på en lägenhetsvisning i morgon. Så spännande att den här processen är igång.

Ha en fin uppstart på nya veckan!

Vi hörs!

KRAM!

Här kommer en liten hälsning från Sälen. Jag har tappat bort min mojäng som jag laddar ur bilder med så jag får bjuda på endast en bild idag. Min skidåkning går sisådär. Jag är ff väldigt svajig märker jag men några åk har jag i alla fall vågat mig på så att jag kunnat transportera mig över systemet till olika ställen. Det får duga för i år nu när det är som det är. Men det är fint att få vara tillsammans med familjen, vi bor bra och vädret är magiskt. Solen skiner varje dag och backarna är fina. Det kom ju grymt mycket snö när vi kom och dagarna innan.

Idag åkte Jacob med familj hem vilket är lite deppigt men vi som är kvar maxar så mycket vi kan innan vi åker hemåt på lördag.

Vi hörs igen när jag hittat min mojäng…

KRAM!

Inlägget innehåller en reklamlänk till Framsport.

Efter ett par mysiga dygn i Bologna så var det dags att åka vidare till Milano. Det är drygt 20 mil mellan de båda städerna och vi valde att åka tåg. Från vårt hotell var det nära till Centralstationen så vi gick dit och upptäckte att vårt tåg var 50 minuter försenat. Efter en stund hittade jag en kvinna i en disk som hjälpte oss att boka om våra biljetter till en tidigare avgång så vi kom iväg i bra tid trots allt. Det finns långsamma tåg och höghastighetståg och vi valde det senare. Vi susade från i 300 km i timmen och var framme på en timme.

På tåget blev vi bjudna på snacks och vatten. Snyggt gjort tycker jag.

Framme i Milano så gick vi till vårt hotell, förbi bilar som var galet nedskitade av fåglar och Bosco Verticale; husen med all växtlighet på balkongerna och längs med fasaderna.

Hotell Avani ligger i området Porta Nuova och det passade oss perfekt utifrån vad vi ville göra. Milano är stooooort. I Bologna bor drygt 300 000 människor. I Milano drygt 1,3 miljoner. Vi checkade in och gick sen ut och hittade en uteservering i närområdet där vi åt en god lunch ute i solen.

Nästa aktivitet blev en promenad till Duomo di Milano.

Det här är en av världens största gotiska katedraler och tanken var att vi skulle ta oss in och upp i katedralen för där kan man få en fantastisk vy över Milano. Vid klart väder, som vi hade, så kan man se bort till Alperna vilket kändes spännande. Men det var sååååå mycket folk och katedralen var full där och då. Man får boka sig för en tid och eftersom vi först skulle få en bokad tid en timme senare så hoppade vi över det.

Från det stora torget såg vi en mysig Aperolbar men när vi kom upp dit så hade den inte öppnat än och det var lång kö. Vi gick förbi Camparibaren men där var det proppfullt så vi vände hemåt till våra egna kvarter.

På vägen hem hittade vi ett litet hak och fick vår Aperol.

På kvällen var vi på den här restaurangen. Lägg den på minnet. Så trevlig och så god mat… och vinet… magi!

Nu var vi klara med pasta och pizza och andra italienska specialiteter så jag beställde in kronärtskocka. Den gör sig inte på bild men den var sååå god. Likaså köttet. Det var perfekt tillsammans med de grillade grönsakerna och den goda såsen. Jag hade som ambition att ta in en Tiramisu till efterrätt på alla ställen och den här, den var den goooodaste jag ätit i hela mitt liv. Den var så perfekt!

I måndags blev det en frukost på hotellet innan vi tog en taxi till Linate; flygplatsen som ligger närmast Milano. Det tar ca 30 minuter att åka dit och kostade 25€.

Milano är stort och är en modern stad där allt är väldigt utspritt. Vi hann bara se en liten liten del men att det är The Town of Fashion… det går inte att ta miste på. Så kul att få se lite av den här stan också.

Vädret visade sig från sin bästa sida och vi hann med en lunch innan vår flight.

Framme på Arlanda var det dags att säga hej då till Vendela som skulle flyga vidare hem till Visby. Vemodigt som tusan… man ville ju bara fortsätta att vara i den här ljuvliga bubblan som vi varit i hela helgen. Jag och killarna tog flygbussen in mot Stockholm och sen kramade jag killarna hej då vid S:t Eriksplan där jag hoppade av.

Jag är så tacksam för att just dessa tre ungar är mina och att jag fått hänga med dem en långhelg. Att se hur kul de har tillsammans är en gåva i sig. Många skratt har det blivit, och det här är bland det finaste jag upplevt i mitt liv. Känslan av tacksamhet är gigantisk och kärleken till dessa tre, numer vuxna barn, går inte att mäta.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen och det är full fart på jobbet. Jag ska också hinna med ett frissabesök och att gå på en massage den här veckan är tanken. Känner att jag stelnat till. Men foten och hälsporren har klarat dagar där vi ibland gått drygt 22.000 steg utan att jag fått ont. Ett mirakel skedde när jag hittade mina skor som jag numer bor i. De kostar en slant men efter att ha haft ont i drygt nio månader och inte kunnat gå mer än några 100 meter så är de värda varenda krona. En vecka tog det sen försvann smärtan. HÄR hittar ni mina gyllene skor!

Vi hörs!

KRAM!

Vilken resehöst det blev för mig. Först Mallorca en vecka med Per, sen en tjejresa till Gdansk, därefter en resa till Lilly i Valencia och nu en resa med mina barn till Bologna och Milano. När jag fyllde 60 så fick jag denna resa i present av dem och vilken present sen… att få resa själv med sina vuxna barn är en ynnest och det har varit så fint och mysigt. Den här resan kommer jag att bära med mig för alltid i livet för tänk att de ville resa tillsammans med mig och att de planerat och sparat i flera år för att kunna ge sin pappa och mig varsin resa. En ölresa till pappa och en mat- och vinresa till mamma. Så genomtänkt allting.

Vendela kom hit i torsdags redan och bodde över hos oss. I fredags morse mötte vi sen upp Jacob och Johannes på flygbussen och flög till Amsterdam/Schiphol där vi mellanlandade en timme.

En typ av papperskorg vi inte är vana med att se i Sverige… Här snålar man inte heller med sköna ställen för vila under tiden man väntar in sin flight.

Vi kom fram till Bologna på eftermiddagen, tog en taxi från flygplatsen och checkade in på Hotel Internazionale som ligger väldigt centralt och nära Centralstationen. Vi hade en restaurang bokad till kvällen så vi promenerade dit och kände in staden.

Bologna är känd som ”staden med portiker”. Det är gångar med vackra valv/bågar över som skyddar mot sol och regn och bara inne i Bologna finns det 38 km med portiker. Det många inte vet är att Bologna är byggt ovanpå ett stort kanalsystem och i vissa byggnader kan man tydligen höra hur vattnet porlar i kanalerna under golven.

Bakom den här anspråkslösa ingången döljer sig en fantastisk restaurang; Scacco Matto. Vi gick förbi ingången först, vi trodde det var en vanlig port men där innanför skapar de matmagi.

Enligt italiensk mattradition så beställer man in fyra olika rätter; Antipasti, Primo piatto, Secondo piatto och Dolce (förrätt, första rätten, andra rätten och efterrätt). Maten var så himla god och vi ville såklart beställa in en Spagetti Bolognese eftersom det är rättens ursprungsland. Det intressanta är att i Bologna heter den ”Tagliatelle al ragù” och tillagas med tagliatelle och inte med spagetti som i övriga världen. Vi satt där i rätt många timmar och kunde njuta av både mat och vin. Inga sittningar på 2,5 timme och sen får man lämna bordet som det ofta är i Sverige.

Ett litet glas på en mysig vinbar på vägen hem sen somnade vi gott hemma på hotellet.

I lördags gick vi till Piazza del Nettuno, torget med den vackra fontänen.

Där hoppade vi på ett tåg som via serpentinvägar tog oss upp till kyrkan Santuario della Madonna di San Luca som ligger på berget Colle della Guardia 230 höjdmeter upp från centrala Bologna.

Här har man en vidunderlig utsikt över hela Bologna…

… och över Po-slätten. Så vackert! Man kan betala extra för att gå högst upp i tornet men det hoppade vi över.

Det var så vackert även inne i kyrkan och här kunde man bikta sig vilket en del faktiskt gjorde.

När vi kände oss klara valde vi att gå tillbaka längs med världens längsta portik. Den är 3,8 km lång och tog oss ner till centrala Bologna igen.

Även härifrån har man en jättefin utsikt åt flera håll. Här är stadion.

Klart man måste ta ett Lambruscostopp när man är i regionen Emilia-Romagna där Lambrusco kommer ifrån.

Tillbaka inne i centrala Bologna igen så gick vi igenom mysig gränder med massor av ost- och köttbutiker, restauranger och vinbarer.

En lite annorlunda vinbar är ”Osteria del Sole”. Här tar man med sig sin egen mat och endast beställer in dryck i baren. Som ett stort vardagsrum typ. Fullt med tomma pizzakartonger och matlådor och ett skönt häng.

Vi gick in på en vinbar och beställde in chark.

På väg hem för att ladda inför middagen sladdade vi förbi ”Pastis” en fransk vinbar där jag tog Bolognas signaturdrink; Mito a Bologna.

På kvällen hade vi bokat bord på Baracca Burratini. En lite enklare men men mysig restaurang med god mat.

Tog bland annat en Tagliatelle al ragù igen. Lika god var den som kvällen innan.

Hela stan är full av mysiga restauranger, vinbarer och uteserveringar och det var härligt att kunna njuta av 15° och sol dagtid och något svalare temperatur kvällstid. Mysigt att kunna sitta utomhus på kvällarna också.

Bologna är väldigt lätt att tycka om. Lagom stort, vänliga människor, god mat och prisvärt både när det gäller mat och dryck. Påminner en hel del om Valencia faktiskt.

I söndags reste vi vidare till Milano men vad vi gjorde där får jag berätta om i ett annat inlägg.

Ha en fortsatt fin tisdagskväll!

KRAM!