I LOVE NORRKÖPING…

Heeey!

Lyckliga mig som får resa hit till Norrköping då och då för att jobba. Staden som jag bodde i några år och som jag kom att tycka så mycket om. Då var inte Norrköping mer än en stad med nedlagda industrifabriker med en massa trasiga fula byggnader överallt… och en kaktusodling, men jag tog den till mitt hjärta ändå. Jag grät när jag flyttade dit för jag tyckte det var så hemskt och jag grät när jag flyttade därifrån för jag var egentligen inte redo att flytta tillbaka till Gotland men Jacob var på väg och jag ville absolut att mina barn skulle få en uppväxt på Gotland så det var bara att bita ihop och säga hej då till staden jag kom att älska. 

Det är så härligt att vandra längs med Drottninggatan och se spårvagnarna rassla förbi. Lite som Lissabon. Nu har jag förvisso aldrig varit i Lissabon men jag har fått för mig att det finns någon liten likhet på sina ställen. 

När jag rullade in med tåget så tog jag en promenad bort till kontoret där jag hade en spännande och bra jobbdag!

När det var dags att packa ihop tog jag en liten promenad längs med Strömmen ner till Centralen och där… 

 … blev jag omringad av ett gäng ankor som nog trodde att de skulle få lite käk av mig. Lite läskigt en stund måste jag erkänna.

Jag gick förbi min gamla skola där jag pluggade och nu är de gamla industrilokalerna omgjorda till bostäder. Sååå coolt och här skulle jag vilja bo om jag någon gång skulle flytta tillbaka till Norrköping. Hur häftigt skulle inte det vara att bo i samma hus som högskolan låg i en gång i tiden. Det är så roligt att de valt att göra något bra av allt som tidigare varit i stan och de inte rivit allt för att bygga nytt. Norrköping har blivit en vacker stad!

Ja sen var det dags att gå till tåget och åka hem till Stockholm igen. En lagom tripp på en dryg timme och att åka tåg, det är min grej det. Mitt favoritsätt vad gäller färdmedel vid resor. 

Åhhh vad jag känner mig oförberedd inför resan till Lofsdalen med bloggtjejerna på torsdag. Jag har ingen koll på vad jag ska ha med mig och nu är det bara en dag kvar… eller snarare en kväll kvar att knåpa ihop något vettigt. Men jag får lita på att jag får ihop allt på slutet som jag faktiskt brukar så det löser sig säkert. Hur som helst så ska det bli så vansinnigt kul att få träffa dem igen. Längtar!!!

Nu ska vi äta en sen middag här hemma. Så blir det ibland när frun har varit på vift!

KRAM!