PÅHÄLSNING I NATT…

Vilken natt vi har haft! Efter en skön och slö juldag gick vi alla och la oss så småningom men av någon anledning hade jag så svårt att somna. Jag låg i något slags dvalliknande tillstånd vid 02.30 när jag helt plötsligt hör att någon tar i dörrhandtaget i vår ytterdörr och drar det sakta upp och ner. Som tur var så var den låst. Det kändes som om jag var med i en film och först blev jag helt skräckslagen för att i nästa sekund bli lugn och tänka att ”det är nog någon av våra ungdomar som kommit hem från juldagsfirandet på stan och som glömt nyckeln” tills det gick upp för mig att de bor ju hos sin pappa i natt och inte här… På med morgonrocken och upp för att kika och då ser jag en svartklädd kille springa från vår uppfart in till grannen.

1000 tankar hinner fara genom huvudet; är det någon grannarnas ungdomar som gått fel, är det någon som behöver hjälp eller är det en tjuv? Då ser jag honom springa från grannen förbi vårt hus och springa bortåt gatan. Vid det här laget hör jag att det är stökigt inne hos grannen och jag väcker P som sovit sig igenom dramatiken. Då kommer en snubbe till och försvinner bort från vår gata. Vid det här laget är grannarna också vakna och P tar en tur ut för att kolla läget. Som ni ser så är det någon som har gått runt våra hus och kikat in genom våra fönster men blivit påkomna och avbrutna i vad de höll på med.

Vad är det för fel på folk?! De här snubbarna måste i och för sig ha varit väldigt desperata för de var då inte särskilt smarta; att försöka ta sig in och stjäla något här på vår gata där insynen är total från alla håll, där det är upplyst och där grannarna har full koll på varandras hus dag som natt är inte speciellt klyftigt. Som upplagt för att bli påkommen. 

Hur som helst så är det obehagligt att veta att någon gått och kikat in genom våra fönster och att denna ”någon” har känt på vår dörr. Som tur är så har vi alltid våra dörrar låsta här hemma så risken att någon obehörig helt plötsligt skulle stå i vår hall är väldigt liten.