FÖRSTA DAGARNA I FELANITX… OCH EN DAG KUNDE DET HA GÅTT VÄLDIGT ILLA …

Varje söndag är det en marknad längs med gatorna i Felanitx och den ville vi ju inte missa så efter frukost gick vi ut i gränderna och kollade in alla stånd. Vi började i en marknadshall som låg nära vårt hus. Där har de förvisso marknad varje dag utom måndagar men utbudet var så mycket större just den här dagen. Där kan man köpa ost, chark, kött, fisk, grönsaker, frukt och allt möjligt annat gott. Det var vår plan att vi skulle avrunda dagen med att handla på oss en massa härligheter till middag.

Loa hittade snabbt en glass-skjorta som han ville ha på sig direkt.

På fasaderna så har någon målat så fint!

Under eftermiddagen blev det poolhäng hemma.

Majken hittade ett hörn där hon kunde varva ner inför middagen…

… Loa ville spela biljard.

När vi kände oss färdiga med marknaden så landade vi ner på en restaurang för en lunch och där satt vi i lugn och ro tills vi insåg att allt stängde kl. 14.00. Till och med våran supermarket… och klockan var då 13.40 så Jacob kastade sig iväg till vår supermarket och jag sprang hem efter vår ”dramat” för att kunna få hem alla grejer. Vid 13.55 kom jag fram med andan i halsen och höll på att inte bli insläppt. Charkdisken var tvärstängd så Jacob for omkring som en galning för att hitta något vi kunde äta till middag som han bara slängde ner i varukorgen och jag fokuserade på drycken.

Det blev ett ihopplock av allt möjligt men det blev ändå en bra middag. Två olika sorters pinsa; en vegetarisk och en med bredbar korv. Fuetsalami, oliver, vitlöksbröd och lite annat smått och gott hann vi också plocka på oss. Några goda flaskor vin slank också ner i korgen.

100 meter från huset ligger ett bageri och vi har ätit magiska frukostar ute i pergolan om morgnarna med färskt frukostbröd, äggröra, avokado och goda grönsaker. Att äta avokado här är verkligen en helt annan upplevelse än att äta avokado hemma i Sverige där de är smaklösa i jämförelse.

Vi grillade skaldjur, grönsaker, kyckling och kött och Jacob och hans Linda fixade magiska middagar.

En av kvällarna fixade Jacob och Linda pintxos. De var sååååå goda! Spanien är ju annars mest känt för tapas men pintxos är mest vanligt i nordöstra Spanien. Små brödbitar med olika sorters tilltugg på. Hojta till om ni vill ha tips om hur man kan fixa magiska pintxos.

Vår älskade lilla olycksfågel… Efter ett par dagar på plats i Persiljeplatset så trampade Vendela snett i trappan vid poolområdet en kväll och landade så illa. Hon slog i huvudet och vänster ansikte, axel och armbåge i betongen. Det var väldigt oroligt ett tag där på kvällen när vi inte visste hur allvarlig hjärnskakningen var och tyvärr hade vi inte kollat upp ordentligt hur man tar sjukvårdskontakter när man är i Felanitx. Vi hade kontakt med 1177 i Sverige som rådde oss att åka till närmaste sjukhus men vi fick inte tag i taxi dit och vid kontakt med sjukhuset så sa de att de skulle skicka en läkare hem till oss. Han kom aldrig… Jag har rätt bra koll på vad man ska vara uppmärksam på när det gäller hjärnskakningar och i samråd med SOS så bestämde vi att att vi skulle avvakta natten och ta oss till ett sjukhus i Porto Cristo dagen efter.

Så vid lunchtid i tisdags åkte jag och Per med Vendela till Porto Cristo där hon snabbt blev omhändertagen, fick träffa läkaren, röntgades och fick svar inom loppet av allt som allt en dryg timme. Blåslagen, en hjärnskakning och en fraktur i vänster armbåge var beskedet. Jag är så tacksam över att det inte gick mer illa trots allt. Men det vi har lärt oss av detta så är det att vi ska, om vi hyr ett hus och reser på egen hand igen, ta reda på hur sjukvårdskontakterna fungerar och hur man kan beställa taxi på ett smidigt sätt om man behöver ta sig till ett sjukhus. Dessutom fick Vendela en infektion i såret på ena axeln men det var bara att gå in på ett apotek och hämta ut antibiotika. Bra förvisso just för stunden men konstigt ändå… Hemma i Sverige är man på förekommen anledning väldigt restriktiva med att skriva ut antibiotika på recept.

Nu är hon tillbaka i Sverige och ska få träffa sin egen läkare i veckan. Det känns tryggt och bra!

KRAM!