Familj

Hej!

Jag tänkte visa er det sista från vår fjällsemester även om det känns som en het potatis just nu. När vi åkte var inte tongångarna de samma som de är idag men vi var ändå försiktiga och tänkte oss för i alla sammanhang utfall att. Som jag har skrivit om tidigare så var det vid väldigt få tillfällen som vi mötte andra än oss själva i familjen under veckan. Vi var mest utomhus hela dagarna och åkte tillsammans i lifterna. Liftköerna var inga problem eftersom det i princip inte fanns några.

Men nu var det inte det vi skulle avhandla utan i stället hur vi hade det i Valleland när vi mötte upp Loa som tyckte det var ett riktigt mysigt ställe. Här finns det roliga grejer att leka med, shower, man kan fika, grilla korv och en massa annat.

Att se på Valleshowen tillsammans med kompisen Bodil var kul… men när det blev för närgånget var det mysigt att krypa upp i mammas famn.

Varm choklad och grillkorv smakar jul alltid så mycket godare utomhus och för den som inte ville ha grillkorv så kom pappa Jacob med en Donken-leverans.

Och den här då… lilla Majken som skulle ha älskat att vara i Valleland. Båda gångerna somnade hon lagom till de kom dit och vaknade när allt det roliga var över, ett par timmar senare. Typiskt…

Ja det var det om det…

Till sist ska ni få en statusrapport om vårt diskmaskinselände. Vet ni, idag var han äntligen här, snubben från försäkringsbolaget, som på en minut konstaterade att vi inte har någon fuktskada så på fredag ska vi få göra ett nytt försök att installera den nya maskinen. Håll nu tummarna för att allt går som det ska. Det ska bli sååååå skönt att få slippa att diska för hand framöver.

Ha en fin tisdagskväll!

KRAM!

Hej på er!

Hela veckan har jag tjatat om att vi måste ställa skidorna en eftermiddag och njuta tillsammans i solen och i lördags fick ´jag äntligen som jag ville. Vi rundade av tidigare än vanligt och samlades hemma hos oss för att ta en eftermiddagsdrink ute. Jacob och Lindas kompisar Maria och Daniel med barnen Bodil och Hedda som hängt med oss en del i veckan stannade också kvar.

Här kommer ett bildregn från vår sista eftermiddag i Lindvallen/Sälen…

Gissa om Loa älskar att få busa med Lilly…

Under förmiddagen igår checkade vi ut och bilade ner till Stockholm igen och fy så vemodigt det var att skiljas åt efter en vecka tillsammans. I Borlänge, vid lunchtid, sa vi hej då till Jacob, Linda och barnen. Majken grät och ville inte alls att vi skulle säga “hej då”. Därefter droppade vi Vendela i Västerås och nästa stopp blev hemma hos Johannes där vi sa hej då till honom. Egentligen skulle vi ha släppt av Lilly på Bromma men hennes flight blev inställd så hennes hemresa får vi fixa idag. Jag är glad för att hon är kvar lite till.

Förra året när vi kom hem efter veckan i Sälen så frågade Loa när de kom hem till sitt; “var är alla?” när han märkte att vi andra inte var med honom hem. Ungefär så känns det just nu. Just den här veckan när allt är upp och nervända världen så har det känts väldigt fint att ha fått vara tillsammans med familjen. Nu känns det bara tomt… Ni vet ju att jag brukar säga att jag har svart bälte i vemod ha ha…

På bilden ovan så ser ni i alla fall hur glad och nöjd jag är över den här veckan. Jag är så lycklig och tacksam över det jag har.

Nu kavlar vi upp ärmarna och tar tag i den här veckan!

KRAM!

Hej Hallå!

När man är i fjällen så hör det till att man tar en liten Jäger i backen. Det är en tradition. Igår, sista skiddagen så var det dags. Och vi kunde inte ha valt en bättre dag för vår tradition; strålande sol och vindstilla. Så magiskt härligt och mysigt och Sälen visade sig från sin allra allra bästa sida.

Även stora barn kan bli trötta ha ha…

Det sägs att 25 000 personer befinner sig här i Sälen just nu men det är inget som vi märker av. Det är väldigt tomt i backarna och inga köer i liften. Media haussar verkligen upp att det skulle vara så mycket människor här men det stämmer inte för jag har aldrig varit med om att det varit så lite folk i Lindvallen. I början på nästa vecka kommer det att komma nya besked om vad som ska gälla för skidorterna i Sverige och jag hoppas att de ändå kommer att hålla liftsystemen öppna eftersom risken för smitta är minimal när man vistas ute med mycket begränsade kontakter. Sen förstår jag om allt annat som inte måste vara öppet runt omkring stänger. Alla borde få möjligheten att få en sån här vecka som vi har haft för få lite verklighetsflykt och lite distans till allt.

Man kan ju annars lätt bli lite galen…

Vilken pangvecka vi fick! Vädret har varit med oss, vi har varit friska, vi har fått tid att umgås, vi har ätit massor med god mat och skidåkningen har varit hur bra som helst.

Idag vänder vi hem till Stockholm igen och det ser jag inte fram emot alls. Jag vill helst vara kvar här i vår lilla värld. Jag vet att jag kommer att ha massor att göra på jobbet framöver. Som ni säkert har sett så har Swedavia, där jag jobbar, varslat och permitterat massor av medarbetare. Så sorgligt och ledsamt vilka effekter det blev av att vi inte kan resa längre. Jag har hållit mig uppdaterad på vad som hänt under veckan som gått men från och med nästa vecka är det dags för mig att lägga i en högre växel och dra mitt strå till stacken. Slut på ett liv i sus och dus för den här gången… men den här veckan ska jag ha med mig när det känns tungt.

Var rädda om er!

KRAM!

God morgon!

Idag får ni hålla tillgodo med några suddiga mobilbilder från gårdagen. Det gick så fort att det var svårt att fånga mig på bild… näää skämt åsidå, det var då det. Numer går det inte undan på samma sätt som förr. Efter en axelskada på grund av ett fall i backen här i Lindvallen för x antal år sedan och en knäoperation förra året så tar jag det väldigt försiktigt numer. Jag vill inte hamna på Mora lasarett och bli nedsövd för att lägga axeln tillrätta igen. Det räcker med en gång så jag håller mig till de röda och blå backarna och undviker de svarta. Jag finåker mest helt enkelt!

Igår var vi ute i backarna så mycket vi kunde och orkade, sammanstrålade för en lunch på Donken och vad händer då… Vendela upptäcker att hon har tappat sin mobil. Katastrof nummer 1!!! Vi ringde ett par gånger till den och på andra försöket svarade en av personalen på Ski Star och Vendela kunde plocka upp den. Någon vänlig själ hade hittat den och lämnat in den. Puuuhhh…

Tydligen har katastrofen kommit hit till Lindvallen också nu för igår kväll fanns det inget toapapper kvar här på ICA. Det fanns en förpackning med hushållspapper men i övrigt så är det också slut. Men allvarligt talat vad är det för fel på folk??? Under alla våra år här i Lindvallen så har det aldrig varit slut på toapapper här. Någonting säger mig att folk hamstrar inför hemresan nu i helgen och hur sjukt är inte det? Nu har vi en rulle kvar på nio personer så det här kan bli intressant…

Idag ska vi susa nedför backarna för sista gången den här säsongen. Den här typen av semester är så fantastiskt mysig. Att få massor av familjetid tillsammans och att få vara ute hela dagarna, det är oslagbart. Förutom att vi var ute och åt middag i onsdags så har vi undvikit folksamlingar så gott vi har kunnat. Vi har åkt själva i sittliftarna och när Johannes och Vendela var på afterski häromdagen så var de på en afterski utomhus. I övrigt har vi varit här hemma i vårt lilla casa under veckan förutom en lunch på Ski Lodge där vi satt själva i ett hörn. Hoppas att de hittar en bra strategi för att kunna hålla skidanläggningarna öppna även i påsk med smarta åtgärder.

Nu öppnar liftarna. Se upp i backen!

KRAM!