DEN SISTA SOMMAREN…

Idag är det precis ett år sedan min pappa somnade in. Det här året har gått både fort och sakta. Det känns som alldeles nyss men när man tänker på allt som hänt sedan förra året så känns det som en evighet sen. Saknaden är stor… särskilt idag men jag tänker tillbaka på de fina stunder som vi faktiskt fick tillsammans på slutet. Pandemin ställde ju till det för oss. Vi blev snuvade på att umgås och vi träffades inte inomhus under drygt ett år men mina föräldrar klarade sig lyckligtvis undan Covid under den tiden. När vi väl fick träffas på riktigt igen så fick vi flera fina stunder ihop där vi pratade om minnen från förr. Då levde han upp och det är de stunderna jag har med mig idag.

Den här bilden är från den sista sommaren med pappa. Det är midsommarafton, vi är i stugan i Gnisvärd och alla i familjen var samlade. Han var lite frusen och lite trött men han hängde med. Strandstugan var hans happy place och det är när man är där som han känns som mest närvarande.

Dagen när pappa somnade in var novembergrå och disig men idag snöar det för fullt och marken är täckt av snö. Jag tror att han har haft ett finger med i spelet för att den här dagen ska bli lite ljusare för oss. Ja så är det nog…

Ha en fin söndag vänner!

KRAM!