ETT FÖRSTA VÅRTECKEN… OCH NÅGRA RADER OM OROLIGA TANKAR…

Visst känns det som ett första vårtecken när man får möjlighet att köpa en bukett franska tulpaner med körsbärskvistar? Idag har det också varit så ljust, soligt och fint, och solen tittade in i köket under några timmar. Det är tyvärr så galet kallt ute så de där vårkänslorna som kom till mig på förmiddagen försvann på en sekund när jag klev ut genom dörren. Men nu är i alla fall februari inom räckhåll… ett steg närmare våren.

Jag tycker annars att det är lite deppigt överlag just nu… och visst får man känna så ibland trots att man egentligen har det väldigt bra? Det vore orimligt om man går igenom livet med ett leende och bara är glad och tacksam varje dag tänker jag. Jag är väldigt tacksam för det jag har; det tänker jag på jätteofta men det är så mycket som oroar mig just nu… krig och elände, klimatet som går bananas, skjutningar och sprängningar som verkar vara utom kontroll, skenande räntor, matpriser och lynniga priser på el. Jag vill ju att våra barn och barnbarn ska få en lika fin och trygg tillvaro och uppväxt som jag har haft. Så med det sagt… jag deppar inte för min egen del… men jag är mer orolig för hur det ska bli för våra ungar i framtiden. Det är inte så att jag går och tänker på det hela tiden men det kommer över mig då och då.

Men när tankarna kommer så tillåter jag att de kommer till mig och när jag bearbetat det klart så kravlar jag mig upp igen för vi lever ju faktiskt här och nu och har det bra, och det är det enda som betyder något. Om man fastnar i det negativa blir man nog tokig.

Så nu är jag uppåt i humöret igen. Att skriva om det är ju också lite terapeutiskt och jag är ju för det mesta en positiv person som ser det ljusa i det mesta även om jag just idag lät låg. Ni får helt enkelt hänga med både när det är uppåt och neråt.

Lovar att vara lite mer uppåt resten av veckan haha!

KRAM!