JAG TAPPADE DET LITE…

Jag försvann lite… och det beror på att jag helt enkelt tappade det. Tappade glädjen, tappade modet och tycker att det mesta känns lite motigt just nu.

Vädret är aptrist, kriget tar aldrig slut och det är så fruktansvärt allt som pågår, jag har ont och jag vill bara få den här operationen överstökad, det är svårt att få tag på båtbiljetter till och från Gotland de datum vi vill resa och en pilotstrejk hos SAS är på väg att segla upp efter påsk vilket kan påverka vår bokade resa utomlands som vi planerat ett längre tag. Region Gotland krånglar med vårt bygglov för att byta tak på vårt Gotlandshus och det är inte den enklaste saken att få igenom att ansluta till vatten och avlopp vad gäller vårt gästhus. Jag förstår verkligen att de har hur mycket som helst att göra på avdelningen för bygglov eftersom allting känns så oerhört överarbetat och väntetiderna för ett beslut är helt orimliga. Vi ska byta takbeklädnad från betongtegel till plåt och de ska ha in ritningar och mått på precis allt in i minsta detalj. Varför undrar jag… vi har redan fått ok på vårt gästhus som fick ett plåttak när vi byggde det för några år sedan. Vi vill ju bara ha ett likadant på huvudbyggnaden och de har redan fått alla möjliga bilder, ritningar och beskrivningar men det är hela tiden något som fattas som vi måste komplettera med. Allt ska dessutom vara fackmannamässigt gjort och jag inser att jag borde ha utbildat mig till arkitekt. Morr!

Det finns så mycket värre saker att oja sig över, jag vet det, men ibland måste man få deppa lite över sina egna motgångar också, eller hur?

Jag brukar inte deppa så ofta och inte några längre stunder när det väl händer men igår tyckte Per att jag varit nere i skorna lite längre än vanligt och vet ni, då kom han hem med världens största och finaste tulpanbukett. Min älskade fina man… jag kunde ju inte annat än att åka upp ett par snäpp på deppighets-stegen.

Vad har hänt annars den här veckan då? Jag har jobbat så klart, jag var på gymmet och tränade igår (de delar på kroppen som jag kunde träna) mina kollegor drog med mig på en spontan AW en stund i går kväll. Vi var på ett coolt ställe som jag ska berätta om i ett annat inlägg.

Idag var jag uppe med tuppen för att åka till Arlanda. Det var dags för ledningsgruppsmöte med en av de affärsenheter som jag jobbar med och det var evigheter sedan jag träffat flera av dem. Vi har bara setts digitalt under de senaste två åren och en del av dem har jag inte träffat live tidigare. Det var kul!

I morgon ska jag och Vendela på konsert vilket jag ser fram emot så himla mycket så visst finns det glädjeämnen i mitt liv trots allt. Jag behöver bara gnälla lite ibland. Inte så kul för er att ta del av kanske men livet är ju inte glass och ballong hela tiden och ni får hänga med i både toppar och dalar.

Ha en fortsatt fin torsdagskväll så hörs vi!

KRAM!