STOPP…

Hur gulligt är inte det här då?! Det verkar som att alla barn skall gå igenom denna fas då det är viktigt att markera att här skall man inte tro att man kan kliva in i deras rum hur som helst. En liten brevlåda på dörren hör ju naturligtvis också till där man kan lämna små meddelanden. Philippa har nu passerat denna fas men Lilly är mitt upp i den :-). 

De här små namnskyltarna är så söta så att jag nästan dör en smula. Vendela tillverkade dem på slöjden precis när jag och Per träffades och Philippa och Lilly fick varsin någon av de första gångerna som barnen träffades. Fina Vendela!

Nu är vi tillbaka i stan igen efter ett skönt dygn ute på landet. Jag släppte av P på vägen så att han kunde springa hem. Nästan två mil! Han tränar inför Stockholm Marathon i vår och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan springa så långt. Han följer något slags löpprogram inför maran och idag var det tydligen 17 km som skulle avverkas. Jag är grymt imponerad!

Men nu är det dags att piffa till mig lite för snart skall vi bege oss hem till våra fina vänner Maria & Markus och få umgås med dem och ett gäng härliga människor. Jag vet att det kommer att bli precis så mysigt och roligt som jag känner på mig att det skall bli.

Ha en fin lördagskväll hörni!

KRAM!