Idag kom den på riktigt… den efterlängtade våren. Promenaden ner till havet var skön och när man hamnade i lä så blev det riktigt varmt. Vårblommorna exploderar nu överallt, det fixas och donas i stugorna och när vi kom tillbaka till stugan satt vi på altanen i solen och tog en fika. Jag blev till och med lite röd om kinderna. Som jag har längtat efter det här!

Varje gång vi åker ut till vår stuga i Tofta så åker vi förbi Kroks Gård. Gården där jag är uppväxt och som jag har så många minnen ifrån så att jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som jag upplevt där. Här har jag växt upp bland kor, lamm och hästar i en miljö som man inte kan bli annat än varm i hjärtat av. I den där allén har jag knatat fram och tillbaka hundratals gånger genom åren och varje gång jag tittar ner genom den så sköljer alla minnen över mig. Minnen som jag är så lycklig över att ha.

Nu är det någon annan som bor där och som skapar nya minnen men mina minnen är bara mina egna och de kommer alltid finnas kvar…

Nu är vi på plats här ute på landet och jag har landat ner i soffan med en kopp the och ett magasin. Så skönt att få landa ner i något slags viloläge som man aldrig kan få till hemma i stan. Det är så tyst här och det får mig att må så bra. Jag tycker om när det är tyst då och då men samtidigt längtar jag efter fågelkvittret som fullkomligt brukar explodera här ute på vårkanten. 

Så fel det kan bli… Jag köpte ju så fina fjädrar i en, som jag hävdar rosa-ljusbrun färg, familjen säger brun men hur fult blev det inte med just den färgen till den nyuppsatta tavlan i vårt allrum. Förskräckligt skulle jag vilja säga så påskriset har fått flytta ut i hallen i år. Några små fina ägg att hänga i riset har jag inte hunnit med att fixa ännu men det är ju bara skärtorsdag idag så det är ju ännu gott om tid :-).