Äntligen har jag fått energi nog att titta in här igen. Alltså jag har varit helt dränerad. Så fort jag mår bättre en dag så får jag ett bakslag dagen efter. Den här veckan skedde dock ett litet genombrott eftersom jag mådde lite bättre två dagar i rad. Jag vill tro att de här gungningarna jag har i huvudet och ostadigheten jag känner när jag går utomhus har blivit lite bättre. Axlarna har kommit lite längre ner och andningen är lite lugnare. Känslan av stress har lagt sig delvis men jag känner att det är skört.

Det här är så ovant för mig och i början var jag så sjukt otålig och frustrerad över att må så dåligt och vara så trött men jag har insett nu att det här får ta sin tid. Ting tar tid som norrmännen säger. Jag försöker därför att glädjas åt det lilla nu.

Som till exempel igår när min Per kom hem med 20 fantastiska tulpaner till mig på tulpanens dag. Det var fint!

Eller när vi tänder en brasa i kakelugnen. Så rogivande och bra för mig. Jag kan sitta hur länge som helst och titta in i elden lyssna på knastret och filosofera. Det är samma känsla som jag får när jag är vid havet hemma på Gotland.

Även om det känns tufft och motigt så har jag bestämt mig för att varva tråkiga och jobbiga saker med något roligt och flärdfullt som jag annars brukar göra till vardags. En dag gick jag till nagelsalongen för att fixa nya naglar och det var en liten pärs att sitta rakt upp och ner i en timme. Svårt att slappna av då och ignorera när det kom gungningar i huvudet. Men jag fixade det och nu känner jag mig lite bättre till mods när jag ser att jag har snygga naglar. En annan dag gick jag ner till Hötorget på ett läkarbesök. Jag kände att jag blev lyssnad på och nu väntar en hel arsenal med undersökningar. Dagen efter var jag hos frissan. Det var rätt rogivande att få sitta där och bli ompysslad. Huvudmassagen vid schamponeringen var ljuvlig. Igår var jag för första gången ute och åt lunch tillsammans med en mina fina vänner; Kristin. Jag var lite nervös över hur det skulle gå att vara ute på en restaurang eftersom jag inte varit ute på det sättet på flera veckor men jag kände att jag måste utmana mig själv att göra sådant jag inte orkat göra på ett tag och det gick bra. Det var så mysigt att få umgås med henne igen. Den energin jag fick av henne och gårdagen behövde jag.

I morse var jag på Sabbatsbergs Sjukhus och tog en massa prover och nu känner jag mig trött så det ska bli skönt med en helg. I nästa vecka drar det igång igen. Då väntar ett besök hos en neurolog, ett dygn med blodtrycksmätning eftersom jag har fått högt blodtryck och ett besök hos en fysioterapeut. Ja, jag har fullt upp som ni märker men jag har fått möjlighet att se till att sprida ut det så att jag bara har en aktivitet per dag. Jag vill ju inte ta ut mig…

Trots att det är en hel del oroliga tankar som snurrar i mitt huvud så är jag ändå vid gott mod för det mesta. Känns trist att inte kunna dela med mig av något mer inspirerande men livet liksom… det bara händer.

Ha en fin fredagskväll!

KRAM!

Här sitter jag framför kakelugnen…

Jag har varit borta ett bra tag men jag har hamnat på en plats där jag verkligen inte vill vara. Jag har alltid varit så kaxig och sagt jag kommer aldrig att kunna gå in i väggen för att en av mina styrkor är att jag alltid kan stänga av jobbet när jag loggar ut. Jag är också så bra på att lata mig så det kan aldrig hända. Nu har jag förhoppningsvis inte brakat ända in i den berömda väggen men tempot har varit högt undre en längre tid och jag har ignorerat kroppens signaler i form av yrselkänningar, energilöshet och trötthet. Jag fick också lite känning av ischias under december. Jag tänkte att snart är det ju julledighet och då kommer jag kunna vila och obehaget kommer att försvinna. Jag har kört på som jag brukar helt enkelt. Det jag inte har tänkt på är att jag inte är 40 längre och att kroppen kanske kan reagera annorlunda när man är över 60 och kör på i ett hårt tempo.

Det höll över julfirandet men på annandagen blev allt värre. Det gungade inne i huvudet till och från hela dagen, jag kände mig ostadig och vimmelkantig, ville bara sova hela tiden och det onda i ischiasnerven bara eskalerade. Axlarna satt uppe vid öronen och andningen var ytlig och jag insåg då att så har jag gått omkring länge.

Tanken var att vi skulle åka iväg till Lofsdalen för att fira nyår hos vänner men det fick vi ställa in. Vi skulle också åka på utflykter och gå ut och äta på trettondagsafton och det fick vi också hoppa över. Istället har jag fått fokusera på att på olika sätt ta hand om kropp och själ och orken har inte räckt till mer än så. Men oavsett hur risig jag än känt mig och oavsett väder så har jag sett till att vara ute på en promenad varje dag vilket jag har satt upp som en daglig aktivitet. I början behövde Per alltid vara med så att jag hade honom att hålla mig i för det var så obehagligt att gå själv. Hemma går det bra så en del sitter kanske i huvudet. Sen har jag gjort en massa andra grejer och sakta har det börjat vända. Jag får bakslag då och då, och då får jag börja om och testa något annat.

Nu är jag sjukskriven vilket är en märklig känsla men nästa vecka har jag tid hos läkaren för att kolla upp allt och ta en del prover viket känns både bra och läskigt. Är det stressen jag känt som gör att jag mår som jag mår eller är det något annat. Det snurrar såklart en massa tankar i huvudet kring det.

Det är inte kristallsjukan i alla fall för det har jag haft och det är något helt annat.

Så i stället för Lofsdalen blev det ett stilla nyårsfirande här hemma bara vi två. Det var mysigt det också. Gratinerad hummer till förrätt…

… och oxfilé med egen pommes duchesse och konjakssås till varmrätt. Till efterrätt blev det choklad- och hallonbakelse.

En av dagarna tog vi bussen ut till Jacob med familj i Vaxholm. Tage med familj missade julafton i år så vi fick ha en liten julafton för Tage i efterskott. Grävmaskinen han fick av Vendela var den stora favoriten. Och vet ni… Tage ska bli storebror i sommar. Ett så fint besked vi fick för ett tag sen. Katten Myllys han leker som en galning med allt papper och alla snören och sen helt plötsligt så kraschar han och somnar mitt uppe i allt.

Det är vintrigt och fint här i Stockholm nu och mer snö har det kommit sen de här bilderna togs.

Så länge det är minusgrader så får det gärna vara snö för min del men det där hattandet med tö och kyla fram och tillbaka är trist.

Var rädda om er hörreni och tänk på hur lätt det kan vara att ta allting ett steg för långt. Det tar tid att komma tillbaka igen, det inser jag nu.

KRAM!

Tillslut kom vi hit till Gotland. Vi skulle ha åkt i måndags, några dagar försenade men vad händer då? Jo, det blåser upp ordentligt och när vinden går upp till 20 sekundmeter då åker inte jag så vi fick skjuta på resan till i tisdagskväll när det var lugnare på Östersjön.

Men nu är vi här igen på Tofta Strand!

I onsdags var vi hos fina vänner och firade Nobel och blev bjudna på champagne och en tre-rätters middag. Hur lyxigt! Finklänningen och kostymen på och sen tog vi bussen in till Visby. En så trevlig tradition de har och i år fick vi vara med och fira.

I torsdags fyllde min fina mamma år och då var det full fart hemma hos henne. Hon hade bjudit in 30 vänner till firandet och då hade hon ändå begränsat gästlistan för hon kunde inte bjuda fler än så. Vem har ens så många vänner när man är 85? Fantastiskt! Jag och min syster hjälpte till att rodda under dagen och på kvällen var vi i familjen kvar och fortsatte att fira mamma. Hon var så nöjd!

Idag har vi bara varit här hemma och skrotat. Vi skulle egentligen ha träffat en fin kompis som har det tufft just nu men Per har gett mig en liten present i form av en förkylning som han rasslade av innan vi åkte till Gotland så vi fick tyvärr ställa in det.

Det blev en promenad längs med havet istället och när vi kom hem tände vi en brasa i kaminen. Igår var det så fint här i Tofta med klarblå himmel, sol och ingen vind men idag måste det ha varit årets gråaste dag. Det var inte dimma men nästintill.

Ha en fin lördagskväll!

KRAM!