EFTER TVÅ MÅNADER…

Så är det… efter två månader så är det dags för mig att börja jobba igen. När jag gick hem på julledighet så anade inte jag att det var början till kraschen och att jag skulle vara hemma och återhämta mig så här länge.

Nu har jag nog inte på långa vägar återhämtat mig fullt ut för jag har ett långsiktigt jobb att göra med mig själv framöver men en del av det är att börja smyga igång jobbmässigt igen. Jag vet inte om det är klokt eller dumt men jag tänker att jag får prova mig fram. Det här är okänd mark för mig så vad vet jag…

Något jag vet är att jag aldrig någonsin vill hamna här igen så det jag fokuserar på nu är att känna efter vart gränserna går samtidigt som jag inte kan gå omkring och ”känna efter” hela tiden för det är ju inte heller sunt. Så svårt…

To be continued…

KRAM!