EN KVÄLL MED DE SMÅ OCH NU KÄNNS DET SÅ HIMLA VEMODIGT…

Hej Hej!

Igår kväll fick vi hänga själva med våra små stjärnor och det är alltid lika mysigt. Jag älskar den här bilden på Loa. Han är en tänkare av rang och så här brukar han se ut när han funderar över något. Något oklart vad det handlade om vid just det här tillfället.

Jag skjutsade Jacob och Linda in till Visby…

… och när jag kom hem igen så var gänget i full gång med att fixa pannkakssmet ute på altanen.

Loa älskar att vara med och laga mat och han är redan en riktig finsmakare vad gäller mat. Just ikväll hade de önskat sig pankisar men när vi åt vår middag lite senare; Citronlax med dillpotatis så tog han en portion av det med. I övrigt så gillar han charkisar, skaldjur och annan vuxenmat som barn annars inte brukar vara så förtjusta i.

• 

• 

Och lilla Majken då… hon som gör allt som Loa gör. Slickar Loa grädde från vispen så gör hon det också. Fast hon gillar inte grädde men det spelar inte så stor roll. Några slick tillsammans med brorsan blev det i alla fall.

Sen plockade vi fram den gamla cykelkärran och gick ner till affären för det är klart att man måste få välja ut varsin påse favoritgodis.

Kolla in Loas blick. Så mycket bus i den… precis som hans farbror Johannes alltid har haft på alla bilder från när han var liten. Och även nu i vuxen ålder också då och då.

Det är här det stora vemodet kommer in i bilden… Helt plötsligt så ser jag att det kommit äpplen på äppelträdet och plommonen börjar mogna. Sommargrannarna mitt emot har packat ihop och rest hem och i morse åkte Johannes och Viktoria tillbaka till Stockholm. Ikväll flyger Per upp till Stocholm för att hämta ut grejer på sitt nya jobb men lyckligtvis så kommer han tillbaka redan i morgon. Det blåser på ett ”höstigt” sätt och molnen ser annorlunda ut. Det märks tydligt att det börjar bli mörkt tidigare på kvällarna nu och det är inte soligt på altanen lika länge på kvällarna längre. Alla de här grejerna kom helt plötsligt på en och samma gång och även om vi har hela augusti kvar så är det ändå så att det mesta av sommaren redan har passerat.

Jag har ju svart bälte i vemod men jag har lärt mig med åren att det är bara att frossa i saknaden av det som varit när den känslan kommer över mig för efter ett tag känns det bättre igen och jag kan glädjas åt det som är kvar.

För kvar här på ön är ju Jacob, Linda och barnen, Vendela, Philippa och Lilly och det är ju hur härligt som helst. Jag får helt enkelt deppa lite idag och ladda om till i morgon.

Ha en fin 1:a augusti!

KRAM!