NÄR DET ÄR SOM MÖRKAST…

Hej!

Ja, just nu känns det mörkt faktiskt. Både bokstavligen, eftersom vi nu befinner oss i de mörkaste dagarna på året innan allting vänder, men också för att jag har en stor klump i magen. På fredag är det dags. Då är det min pappas begravning och det kommer att bli fint men också oerhört svårt och tungt. Det känns fint att Jacob med familj och Vendela bor med min mamma hela helgen och Johannes och Viktoria med oss. Vi kommer att ha många härliga stunder tillsammans de här dagarna trots allt, det känner jag mig säker på.

Men när det är som mörkast så får man tänka på de där varma sköna sommardagarna som känns så avlägsna just nu. Jag längtar så mycket efter sol, värme blommor och fjärilar men får nöja mig med att drömma mig tillbaka via sommarbilder som jag sparat.

I morgon reser vi tillbaka till Gotland igen och stannar sen över jul. Det kommer att bli en annorlunda jul i år men vi ska se till att den blir så fin som den bara kan bli.

Vi hörs och ses på Gotland!

KRAM!