NÄR DET KÄNNS LITE GRÅTT OCH DEPPIGT…

Igår var jag så glad. Jag hade fått flera goda besked och byggnadsställningarna runt huset monterades ner. Vi var så uppåt så vi sänkte den där champagnen som jag skulle ha druckit av när jag var på Gotland och var bjuden på Champagnefest men i stället blev sjuk och missade allt. Där och då bestämde vi att vi i stället skulle dricka upp den när byggnadsställningarna monterades ner oavsett vilken dag det var. Sagt och gjort… igår sänkte vi den!

Men idag… upp som en sol och ner som en pannkaka. I morse vid 08.00 kom en snubbe hit och gjorde en första bedömning av skadorna efter de vattenskador som vi har drabbats av på grund av takbytet på vårt hus. Det positiva är att det just nu är torrt i själva ytskiktet i taket. Det är inga problem för oss att bo här rent hälsomässigt.. MEN… nu till det tråkiga. Nästa steg är att de måste bryta upp taket både i kök och vardagsrum för att kontrollera hur fuktskadat bjälklaget är… Ja ni fattar… vi kommer inte kunna bo här hemma under tiden som detta pågår och inte heller när taket ska återställas. Så nu har vi framför oss att flytta till en evakueringslägenhet under tiden det här pågår… Har pratat med vårt försäkringsbolag och det märktes att de är vana att möta människor i kris. Hon var så supportive och fick mig i lite bättre mood efter vårt samtal trots att jag är extremt orolig över vart vi ska bo under här tiden. Man är ju inte garanterad att de ska erbjuda något precis där man vanligtvis bor tyvärr. Hittar vi något eget så kommer de att gå in och betala kostnaden för boendet men hur hittar man ett tillfälligt boende här innanför tullarna för ett par månader… Vi kan såklart bo i vårt hus på Gotland men under en sån här process vill vi vara nära och följa vad som sker.

Ja, just nu är det lite grått och deppigt men nu ska vi jobba oss uppåt, ta oss an den här utmaningen och njuta av alla roligheter som vi trots allt har framför oss.

Ha en fortsatt fin vecka hörreni och låt er nu för bövelen inte dras ner i mitt dystra tillstånd. I morgon har jag kavlat upp igen och tar steg för steg… det är så man måste göra när man drabbas av motgångar.

KRAM!