NÄR MAN FÅR ÅKA TILL ARLANDA…OCH DET DÄR MED HEMMAKONTOR…

Halloj!

Jag minns faktiskt inte när jag var här på jobbet på Arlanda senast. Jag har ju mer eller mindre jobbat hemma sen mars förra året så när jag nu skulle ta mig till Arlanda igen så blev det ju så spralligt. I morse vimsade jag omkring här hemma efter alla grejer jag skulle ha med mig. För ett år sedan så visste jag precis vad jag skulle packa ner väskan. Tjoff, tjoff, tjoff bara så var allt med men det var då det… nu var jag nästan tvungen att skriva en lista. Per, han bara skrattade åt mig.

Jag kom iväg i alla fall med alla grejer, och munskydd som vi måste använda när vi befinner oss i terminalerna. På flygbussen var vi så få och satt utspridda så där kände jag mig trygg utan.

Av alla terminaler så är det fortfarande efter nästan ett år bara terminal 5 som är igång.

Tomt, tomt, tomt… Den värsta chocken har ju lagt sig nu men det är ändå så konstigt att det är så ödsligt och att man inte hör några flygplan starta och landa. När man hör ett så känns det så fint i hjärtat. Vem kunde ana att det skulle bli så här?

Det funkar bra för mig att jobba hemma. Jag blir väldigt effektiv och får undan mer än när jag är på jobbet. Mitt livspussel har också blivit enklare; jag känner mig mindre stressad men jag skulle vilja ha valmöjligheten. Valmöjligheten att kunna åka till jobbet när den sociala kontakten pockar på och vissa möten skulle vara bättre att få till fysiskt. Hemmajobbet har också möjliggjort att vi kan vara mer på Gotland så det är ju något positivt med den här pandemin. Vi har ju alltid drömt om att få ha ett jobb där vi kan få bo och jobba i Stockholm när vi vill och bo och jobba från Gotland när vi vill och så har det ju nästan blivit det här konstiga året.

Hur som helst så har jag nu fått fixa de grejer som jag behövde göra på plats och jag fick också säga hej då till en av mina kollegor som jobbade sin sista dag idag. Jag kommer att sakna henne så mycket. Hon är så kompetent och så rolig så det kommer att kännas nästa vecka när hon inte finns på plats. Det kändes fint att få säga hej då live. Men konstigt att inte få kramas.

Alltså jag tror att jag kommer att krama ihjäl folk när det här är över…

I morgon kör vi fredag hörreni. En fullspäckad jobbdag för mig och sen är det äääääntligen helg!

KRAM!