NÄR MAN FÅR MÖTA NÄRA OCH KÄRA PÅ AVSTÅND…

Hello!

Här ser ni en lycklig mamma. Det är min mamma, som tillsammans med min pappa som båda är runt 80 år så gärna ville att vi skulle kunna ses i någon form. De har varit så tappra och länge nu har de distanserat sig rent socialt efter konstens alla regler. Min syster har hjälpt dem med inköp och jag har kunnat hjälpa till en del nu när vi har varit här nere på ön och de försöker att ha det så gött de kan utifrån omständigheterna. Men igår hade vi bestämt att vi, tillsammans med min syster och hennes man skulle träffas på säkert avstånd hemma på deras altan och så här la vi upp det…

Med handskar på fixade jag tre olika charkbrickor med lufttorkad skinka, ostar med fikonmarmelad, tryffelsalami och någon annan korvvariant, grissini med pesto, oliver i vitlök och honung och physalis. Syrran fixade krustader med världens godaste räkröra. Allt transporterades hem till mina föräldrars altan där vi gick in genom trädgården så att vi inte behövde gå in i själva huset.

Vi placerades på tre olika ställen på altanen med avstånd från varandra och allt vi fixade med gjorde vi med handskar och handsprit nära till hands.

Att isolera sig helt kan få många att tycka att livet blir för tufft och då får man hitta en gyllene medelväg så att man känner att man ändå har något positivt att vila upp allting på. Mina föräldrar har lyckligtvis varandra och de har möjligheten att vara ute i sin trädgård och ta en sväng med bilen ut till landet. De är nöjda med det men de saknar att få umgås med oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn och sina vänner. Men då får man hitta på lite kreativa lösningar som trots allt känns bra. Ute och avstånd är bra!

En fin eftermiddag på många sätt och vi hoppas att vi hinner att ses något mer på ett liknande sätt innan vi vänder tillbaka till Stockholm igen.

KRAM!