Inlägget innehåller en reklamlänk till Adlibris.
Hej allesammans!
Vissa människor gör ett starkare intryck än andra och Björn Natthiko Lindeblad är en sådan person. Jag minns att jag för flera år sedan anmälde mig till ett frukostseminarium här i Stockholm. Det ringde en klocka lite svagt att jag hade hört talas om en man som tillbringat många år i ett kloster, typ i Thailand men inte mer än så. Och jag ska ärligt säga att jag inte hade några större förväntningar när jag gick dit eftersom det är så långt ifrån mig själv som man kan komma. Men det var något som drog mig dit tidigt en morgon. Och ni som följer mig vet ju att jag inte går upp tidigt om morgnarna frivilligt. Jag tror inte att det bara var en god frukost som lockade… det var något mer som jag inte kan sätta fingret på. Det var meningen att jag skulle gå dit.
När jag kom till lokalen där föreläsningen skulle genomföras satte jag mig på en plats jag tyckte var lämplig. Jag hade en tid att passa och behövde gå innan seminariet skulle sluta så jag tänkte att jag smidigt skulle kunna glida iväg utan att göra något väsen av mig.
När jag satte mig ser jag att Björn kommer rakt emot mig. Han sträcker ut ena handen till mig och säger “välkommen hit, jag heter Björn och jag vill bara säga att jag är glad över att du är här”. Vi snicksnackade lite, jag berättade vad jag hette och lite annat om mig och sen sa han “vi ses” och gick vidare till nästa gäst för att säga välkommen. Det gjorde ett så starkt intryck på mig. Han såg oss allihop som var där. Och vi var inte få… Jag behöver väl inte säga att hans berättelse var magisk att lyssna på.
Jag hade berättat för honom att jag var tvungen att gå innan seminariet var slut och när jag reser mig upp för att gå så avbryter han sin föreläsning, vänder sig mot mig och säger “hej då Tina” och några fina ord som jag tyvärr inte minns. Det var magi…
Sedan dess har han funnits med mig och när jag fick veta att han drabbats av ALS så gjorde det ont i hjärtat. Nej inte Björn… den finaste av människor. Varför ska han drabbas så hårt. Jag lyssnade så klart på hans sommarprat, såg honom på Skavlan i fredags och nu ska jag också köpa hans bok. Är det någon av er som har läst den?
Det finns människor och så finns det MÄNNISKOR och Björn tillhör helt klart den senaste kategorin. Det är få som gjort ett så starkt intryck på mig som han har gjort. Jag vill aldrig sluta lyssna…
HÄR kan ni hitta hans bok “Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddistmunk”.
Vi hörs!
KRAM!