Här har de sovit i natt…

 våra övernattande gäster; Vendela och Joakim. De kom igår med tåget från Västerås och vi fick äntligen till ett fredaghäng igen. Det var ju så himla längesen. Vendela och Joakim har flyttat under sommaren men eftersom vi också flyttat så har vi inte behövt haft någon separationsångest. Nu bor vi så nära varandra ändå; en knapp timme med tåget tar det och det är ju faktiskt helt ok.

Jacob, Linda och Loa tittade också förbi under kvällen för Loa måste också introduceras till fredagshänget nu :-). Men han var inte så sugen på att umgås, han sov mest. Tänk, han blir två månader redan. Bara några dagar kvar. 

Det känns så härligt att vi kommit närmare de stora barnen och Loa nu men vi har förstått att det, hos en del, finns funderingar kring hur P har gjort med sina tjejer och också känner oro över att han har ”flyttat ifrån” sina barn. Det är ju bra att folk bryr sig men för de som nu oroat sig för det så kan jag lugna dem med att han tillsammans med barnens mamma har hittat ett upplägg som känns bra för båda. Hade inte hon varit positiv och sagt att det här löser vi så hade vi så klart inte flyttat. P kommer att pendla ner till sina barn; i början varannan vecka och därefter var tredje vecka och de kommer att komma upp hit till oss på helger och lov precis hur ofta de vill. Ungefär som det alltid har varit med andra ord, bara på ett annat sätt. Dessutom har P ett jobb som gör att han både kan och behöver jobba i Visby ibland så han kommer att resa ner även däremellan och träffa sina barn. Det tar 30 min med flyget… Det är nog själva vetskapen om att Östersjön ligger emellan som oroar kanske.

Nuförtiden kan familjekonstellationer se ut på olika sätt och så är det också med hur man väljer upplägg för boende och vi är av den övertygelsen att varje förälder känner sina barn bäst och fattar beslut utifrån just sin egen situation och sina egna förutsättningar. Barn kan faktiskt må bra och vara harmoniska även om vardagssituationen inte ser ut på traditionellt vis (om det finns något som är traditionellt längre. Det är ju 2016 nu och allt är möjligt lyckligtvis). Det är ingen garanti att allt är perfekt och att alla i en familj mår bra bara för att man lever ihop i en kärnfamilj och bor ihop 24/7. P vet bäst vad han och hans barn behöver för att må bra och nu testar vi det här och vi är av den inställningen att om inte det här funkar så hittar vi en annan lösning. Det behöver inte vara svårare än så, eller hur? Men ibland måste man våga testa nytt och förändra. Jag tror att fler skulle må bra av det om jag ska vara helt ärlig. Det viktiga är hur pass lyhörd man är i själva förändringen, att man är tydlig med hur saker och ting ska vara och att man lyssnar in och skruvar på det som kanske inte blev så bra. 

Dessutom är det så att P är världens bästa pappa för sina barn. Så det så! Det kan nog alla som känner honom väl skriva under på. De allra flesta tycker att vi är modiga som vågar göra något nytt och många uttrycker även att ”ååhh, vi skulle också vilja göra något liknande”. Så vi väljer att lyssna på dem och vara trygga i att vi vet bäst vad som är bra för vår familj som helhet.

Ha nu en fortsatt härlig lördag och våga förändra om känslan kommer till er. Be brave :-)!

KRAM!  

Dags att packa resväskan igen efter en vecka på ön för i morgon efter jobbet är det dags att åka hem till Stockholm igen. Just nu är jag sååå trött på att packa och jag har så dålig koll på vart jag har alla mina grejer. Dessutom har jag har börjat slarva när jag packar också. Den här vändan glömde jag till exempel min kamera så det har inte blivit något fotande alls den här veckan. Å andra sidan så har jag varit riktigt risig i flera dagar och inte orkat göra något alls på kvällarna. Vaknade med huvudvärk i fredags och sen har den suttit där som ett skruvstäd runt huvudet. I går när jag kom hem från jobbet tryckte jag i mig två pannkakor sen gick jag och la mig och sov i ett sträck från 18.30 till i morse. Känner mig bättre idag men när man har haft huvudvärk så länge så får man ju ont i hela kroppen till slut. Hoppas att det vänder…

Ser fram emot att vi ska få bo in oss i Stockholm nu; få upp några tavlor och bestämma oss för vad vi behöver komplettera med i möbelväg. På önskelistan står bland annat en tv-bänk, hyllor till allrummet och en garderobslösning till hallen. Sen är det piffet kvar… det allra roligaste :-).

Nää nu måste jag packa det sista.

KRAM!

Idag tog vi en tripp in till Visby för att shoppa lite och då passade vi på att går till Wessman & Petterssons bokhandel och handla lite böcker. Den där bokhandeln har en särskild plats i mitt hjärta. Där jobbade min mamma när jag var liten och när jag hälsade på fick jag välja ut vilka böcker jag ville ha men det jag minns mest är att jag fick välja ut en målarbok och fina kritor som jag sen tog med mig en trappa ner i personalutrymmet. Sen kunde jag sitta där i evighet och måla. Adlibris i all ära men det är ändå något visst med att gå och nypa i böcker i en riktig bokhandel, eller hur!

Filmatiseringen av den här boken går upp på biograferna under hösten och egentligen är det väl dumt att läsa boken först. Man brukar ju bli så besviken när man ser filmen men jag gör det ändå.

Förutom böcker fick jag med mig två par billiga jeans och en tunn svart kappa från H&M samt en inte lika fullt så billig svart ullkappa från Hunkydory. Jag hade lyckligtvis en 20%:are att kvittera ut på Friendhs så då kändes lite bättre. Älskar verkligen Hunkydorys kappor. De är snygga och har alltid en bra passform. Då är det värt att lägga en extra slant tycker jag.

Nu är det dags för kräftskiva här hos oss. Lilly har stylat altanen med kräftflaggor allt som hör till så nu är det bara att hugga in. Älskar kräftor!!!

KRAM!

Hur härligt är inte det här då; att få besök av en av sönerna till middagen så där mitt i veckan. Det var ju flera år sen sist. Johannes tittade ju förbi i tisdagskväll på vägen hem från jobbet och gjorde oss sällskap i några timmar. Mysigt tycker mamma T :-).

Och nu är vi ips vips på plats på ön igen för att umgås med småtjejerna och här på landet är det cosy cosy. Inga större ytor att härja runt på precis så det blir lite annorlunda men vi ska nog hitta formen för det också.

Mina ögon håller nu på att gå i kors. Efter försening vid avlastningen på färjan igår så landade vi in här ute i Tofta först vid 01.30-tiden. Liiite för sent för min smak. Har bara sovit några få timmar i natt så nu längtar jag efter att få slå igen mina blå.

Nu laddar vi för fredag!

KRAM!