Om vi orkar så blir det middag på Surfers i kväll. Vi är båda rätt slitna så det kan bli en kväll hemma i soffan i stället. I morgon blir det påskbrunch med ungdomarna i familjen. I alla fall några av dem. Vendela och Joakim har rest till London idag så de firar påsk på egen hand. Sen ser vi fram emot vår bröllopsdag på söndag. Då ska vi fira!!!

Ha en fortsatt fin skärtorsdag!

KRAM!

Idag kände jag att jag ville gå Drottninggatan ner. Det är någon slags terapi för mig tror jag att få se platsen för där allt hände och för att på något sätt ta tillbaka den där gatan som vi brukade gå på till och från jobbet.

Det var känslosamt att se däckspåren från lastbilen, de omkullkörda betonglejonen och platserna för där människorna dog som redan var fyllda av blommor och ljus. Jag har aldrig sett så mycket folk på Drottninggatan som idag och framme vid Åhléns var det stopp. Där var det en vägg av människor som sträckte sig ner över Sergels Torg. En fantastisk markering mot all terrorism. Framför hörnet på Åhléns där lastbilen körde in stod en polisbil som var helt täckt av blommor. Magiskt!

Idag skiner solen och det är varmt och skönt. Grannarna städar sina balkonger, sätter ut möbler och blommor och då blev jag också varse att det är dags att börja piffa till vår lite. Det blir i alla fall inte dag. Men kanske i påsk om det är fint väder. Tre och en halv jobbdag och sen fyra dagas påskledigt. Ser fram emot det.

Var rädda om er och njut av solen och värmen!

KRAM!

När de här bilderna togs var jag ännu lyckligt ovetande om vad som väntade. Jag hade hade haft några avkopplande timmar med min frissa Therese på Kruuse/Co på Sibyllegatan och kapat av en hel del av mitt hår. 

Vi kramade om varandra Therese och jag, sa hej då och jag susade ner i tunnelbanan vid Östermalmstorg för att åka hemförbi och jobba en stund innan jag skulle möta upp vänner på TAK vid Brunkebergstorg. Klockan var 15.00. På tunnelbanan mellan stationerna fick vi meddelande från föraren att vi på polisens order inte får stanna vid T-Cenralen utan vi kommer att fortsätta vidare. Vi i vagnen hörde direkt på rösten att det hänt något allvarligt vilket bekräftades när vi passerade T-Centralen. Det vimlade av poliser på perrongen. Vi passagerare tittade oroligt på varandra, hjärtat slog hårt och vi var många som gick av i Gamla Stan. Jag gick tillsammans med alla andra mot City och jag tittade i mobilen efter nyheter kring vad som hänt men det stod inget. Snart mötte vi människor som sprang fram och tillbaka, var rädda, oroliga och alla pratade i mobiler och jag uppfattade att det hänt något på Drottninggatan. Snart kunde jag läsa i mobilen om vad som hänt och i samma stund såg jag att beväpnade poliser stod runt hela rikstadsområdet. Det for polisbilar, civila polisbilar och ambulanser åt alla håll och jag hade inte aning om vart jag skulle ta vägen. Jag kollade upp att min familj i Sthlm var ok och i säkerhet vilket de var och när jag fick kontakt med P så bestämde vi att jag skulle försöka ta mig hem via Kungsholmen.

Vi det laget var jag blandat lugn för att jag var på väg bort från City och orolig över att det skulle hända fler saker. När jag kom över till Kungsholmen så kände jag mig rätt säker men då började det gå rykten om att det var skottlossning på flera ställen bland annat i närheten av där jag var. Då blev jag livrädd på riktigt. Människor var rädda, grät och placerade sig på strategiska ställen för att vara i säkerhet. Skräckslagna föräldrar sprang med sina barn och höll dem hårt i händerna för att ta sig hem så fort som möjligt, eller stod och pratade i mobiler med sina barn och la upp planer för hur de skulle ta sig hem. Jag försökte ta mig hem genom att hålla mig till smågatorna. 

Det var en underbar känsla att öppna porten och sen få komma hem till säkerheten efter två timmars fullkomlig skräck!

Om jag kände en sådan rädsla som inte var precis vid Åhléns (och såg allt det hemska utan ”bara” hamnade tillsammans med alla panikslagna människor där vi sprang fram och tillbaka för att hitta en säker väg bort bland alla rykten som gick) så kan jag inte ens föreställa mig hur det var/är för alla de drabbade, deras anhöriga och alla som upplevde allt som hände. Något fruktansvärt som lamslog hela Stockholm igår.

I dag har jag känt mig omtumlad och risig men jag har varit ute en sväng och det var skönt att se att alla tar tillbaka Stockholm nu. Om Stockholm var en spökstad i går em och kväll så var det som vanligt idag. Barnen leker i Vasaparken, affärerna är öppna och människor skrattar igen.

Jag är så oerhört ledsen över vad som skett men samtidigt så lycklig över att det gick bra för just min familj. Jag är tagen men jag kommer inte att känna mig rädd i morgon när jag ska gå på stan som jag planerat. Rädslan ska aldrig få vinna över mig!

Var rädda om varandra!

KRAM! 

Nu är det vår i Vasaparken och det är så härligt att se att småblommorna ploppar upp här och där och att det sitter människor på bänkarna och njuter av solglimtarna. Idag när jag gick hem från pendeln – har varit i Huddinge och jobbat idag – så var det så varmt och skönt och jag strosade verkligen sakta hemåt. Underbart!

Det har inte hänt så speciellt mycket sen senast jag tittade in här. Vi hade i och för sig en härlig söndag då vi hälsade på Vendela och Joakim och lilla Hasse. Härligt att få se dem igen och fira allt möjligt. I övrigt så är jag mest trött om kvällarna när jag kommer hem från jobbet. Allergin har slagit till med full kraft nu och det brukar ta ett tag innan det stabiliserar sig. Men jag kan ju inte gå och lägga mig vid 19 så jag ska nog se i kapp några serier på Play och hoppas på att jag inte somnar i soffan. Det blir en lagom aktivitet i kväll.

Ha en fortsatt härlig onsdagskväll!

KRAM!