NÄR UNGDOMARNA VÄLJER MIDDAG… OCH LITE OM MORGONDAGENS BEGRAVNING…

Hej Hej!

Det är dags att bjuda på ett recept igen. Ikväll önskade ungdomarna i familjen sig en gammal vardagsfavorit som vi brukade laga när barnen var små; Falukorv sweet chili. Jag är inte alls förtjust i korv och definitivt inte falukorv men i den här rätten så funkar det utmärkt. Den är enkel att laga och går snabbt.

• 

• 

Vi strimlar falukorven tunt och steker den knaprig i sesamolja. Det var varmt och skönt ute så vi lagade mat ute i uteköket. Jag har inga exakta mått eller mängder till den här rätten så man får ta lite som man tycker av ingredienserna. Det är inte så noga.

Syskonsnack… gullungar!!!

• 

• 

En purjolök och två olika sorters paprika…

• 

• 

… och en burk vattenkastanjer. Sen fräser man upp allting…

• 

• 

…och blandar ihop med falukorven. Vi brukar sen koka upp Barillas mest tunna spagetti, ni vet den där som tar bara tre minuter att koka och blanda den med den uppstekta röran och sweet chilisås. Lite mindre chilisås om det är små barn med och lite mer om man vill ha den lite starkare.

Servera på ett stort fat, strö över sesamfrön och toppa med persilja. En enkel rätt med mycket smak som både ser ut och smakar godare än vad den ser ut på de här bilderna. Vill man så kan ju byta ut falukorven mot kyckling eller något annat. Det tror jag funkar lika bra.

Efter middagen blev det övningskörning med Philippa som tränar på inför prov och uppkörning. Det är ingen lek att ta körkort idag…

I morgon ska vi på begravning. Min fina moster Maggan har fått somna in och även om det var skönt för henne att få lämna nu så är det alltid sorgligt och ledsamt. Hon var den busiga, coola och roliga mostern som bodde vid Nytorget på Söder i Stockholm och det var alltid så spännande och roligt att få resa upp till henne. För jag var ju van med att bo på landet här på Gotland så det var verkliga kontraster att få komma dit. Jag äskade Stockholm redan då!

Hon rökte som en borstbindare och som barn blev man alltid bjuden på runda, gröna små eucalyptostabletter med någon typ av socker på som hon förvarade i ytterfacket till sitt cigarettetui. Jag tror inte att de tabletterna finns kvar längre. Det var hos henne jag fick äta hämtpizza från en hak på Medborgarplatsen för första gången och när jag blev mer vuxen så serverade hon alltid rostat bröd, räkor och vitt vin när man kom från färjan eller flyget. När jag var i tonåren och bodde hos henne tillsammans med kompisar så tyckte jag att hon var lite jobbig för vi ville ju gå själva på stan men hon ville alltid hänga med. Jag förstod inte alls varför men idag förstår jag ju att hon var livrädd för att vi skulle komma bort i Stockholmsvimlet. Rimlig känsla ändå…

Ja, det är många minnen som poppar upp nu och i morgon ska vi säga hej då. Det kommer säkert bli så där är kyligt och sorgset som det alltid är på begravningar. Jag blir alltid så frusen men jag känner mig säker på att det kommer att bli fint.

Vi hörs!

KRAM!