NÄR MAN VINKAT HEJ DÅ X 2…

Hej Hej!

Nu har vi vinkat hej då till Philippa som nu om en stund åker färjan till Gotland. Hon kom från Gran Canaria i går kväll och det har varit så mysigt att få ha henne här i ett dygn. Som vanligt är det vemodigt för mig att säga hej då till barnen oavsett vart de åker. Jag har alltid så svårt med avsked. Undrar varför… jag borde kanske bottna i det någon gång.

Den andra hej då-vinkningen hade vi i söndags när vi lämnade Helena och hennes P i Vadstena för att köra tillbaka till Stockholm. Men innan det vinkades så blev vi ju bjudna på en hej-dundrade brunch. Woooow säger jag bara. Hur lyxig var inte den…

Under tiden vi andra låg och sov så donades det i köket som bara den och när vi äntligen hade masat oss upp ur våra sköna sängar så förstod vi att det inte var någon vanlig frukost som var på gång. Det finns frukost och så finns det FRUKOST! Nu var det här förvisso mer en brunch men jag vet faktiskt inte riktigt vart gränsen går. Nu hade vi väl på känn att det skulle bli något utöver det vanliga för P, han gör verkligen inget halvdant. Ska det vara så ska det vara på riktigt tänker nog han om jag får gissa.

Helena hade gjort sin tredje dukning den här helgen; en vacker frukostdukning. Och ni ser ju… vackra kaffekoppar, färskpressad juice, bär…

… scones, marmelader…

… och vackert rullat smör.

Och det här då… en Ägg Benedict eller Ägg Florentine (kärt barn har många namn) med pocherat ägg och lax. Jag lovar er min tunga krullade ihop sig av lycka. Så förbaskat gott allting!

Ja vi bokstavligen rullade ut från det här huset när det var dags för oss att vinka hej då! En fantastisk helg som jag kommer att bära med mig hur länge som helst. Helena och Katarina har också delat med sig av sina upplevelser från helgen som gick och ni hittar deras bloggar HÄR och HÄR. Mina fina vänner… jag är så glad över att jag har dem i mitt liv! Jag längtar tills vi kommer att få möjlighet att ses igen.

Det jag helst vill slippa bära med mig var den tröga hemresan. Det regnade och det var två incidenter på vägen vilket ledde till långa bilköer vid två tillfällen. Vi kom hem mycket senare än vad vi trodde och inte hittade vi någon parkeringsplats här hemma heller så när vi packat ur bilen så fick vi köra ut till Bromma och lämna bilen. Samtidigt så var det skönt att få det gjort för då behövde vi inte åka dit dagen efter. Livet med bil i Stockholm…

Nu sitter jag här och känner att jag stelnar till. Jag har varit och tränat på gymmet idag; andra passet för veckan och tagit i rejält så jag lär känna av det i ett par dagar. Jag är förvånad över att jag tycker att det känns kul att gå dit. Det trodde jag aldrig. Att gå på gym är min grej, det vet jag ju egentligen men jag kan tycka att det lite läskigt med alla maskiner och alla som står och är så coola med fria vikter. Jag avskyr att känna mig bortkommen men jag är glad över att jag nu övervunnit min rädsla för hur allting funkar och det är tack vare Per som hänger med mig och visar hur allt funkar. Den här gången ska jag hålla i, för nu har jag bestämt mig… på riktigt. Jag ska tillbaka till där jag var under många år då jag tränade flera ggr/vecka fast med andra träningsformer. Idag tränade jag själv för första gången utan Per. Bara en sån sak… Så konstigt egentligen… jag tycker att jag är hyfsat trygg och orädd men ibland blir jag tydligen en kyckling…

I morgon landar min syster och hennes man in här i Stockholm och på lördag ska de som sagt få kvittera ut sina 50-årspresenter. Det ska bli sååå mysigt och vi ska också möta upp vänner till oss och avsluta lördagen alla tillsammans. Sen har vi ju en far eller två att fira på söndag också. Ja det råder ingen brist på roliga aktiviteter just nu. Det är tur att vi har en helg därefter som är helt tom… och så ska den förbli!

Vi hörs!

KRAM!