JAG KÄNNER MIG LITE SKÖR JUST NU…
Hej alla ni som tittar in!
För det mesta känner jag mig stark. För det mesta är jag glad. För det mesta är jag optimist. För det mesta brukar jag peppa andra när de har det jobbigt eller är i depp och för det mesta brukar jag hålla näsan över vattenytan när något jobbigt händer. Jag känner mig fortfarande stark och jag känner fortfarande precis så som jag beskriver det här ovan i grunden men det är något som skaver nu; jag känner mig lite skör och jag är närmare till tårar än annars.
Det är så mycket som är så ovisst nu. När kommer det här viruset att ge med sig? När kommer vi möta en vardag utan dubbla budskap om framtiden? Kommer jag och mina nära och kära bli sjuka? Kommer jag att ha mitt jobb kvar när vi är igenom det här? Nu när vi har permitterat 1900 medarbetare och varslat 800 på vårt jobb så sliter vi på HR om dagarna- och kvällarna kan jag lova men sen… vad blir kvar när det vänder? Vad händer med mig då? Kommer jag att få sluta trots jag får återkoppling om att jag gör ett bra jobb, är uppskattad och sliter som bara den just nu? Om inte, kommer jag att få ett nytt jobb då? Om inte, vad händer med oss då? Och om det händer något med Pers jobb, eller med barnens jobb? Och alla andra som blir drabbade av arbetslöshet i spåren av det här… Kusliga tankar!
Kommer vi att kunna åka ner till Gotland om drygt en vecka som planerat för att se till vårt andra hem där vi har haft en vattenläcka, hjälpa mina föräldrar, som är i en riskgrupp, på behörigt avstånd och få träffa Pers barn som bor där? Det startas upp upprop i sociala medier på Gotland där man uttrycker att ingen från Stockholm ska få resa till Gotland som exempelvis #stannadärduär men det framgår inte om det gäller tvärtom; att inga gotlänningar från resa från Gotland till Stockholm? Gäller det åt båda håll eller gäller det bara ensidigt? Som man läser det så känns det snarare som #komintehit. Står alla som bor på Gotland bakom det? Gäller det här oss också som har halva vårt liv med jobb och barn på Gotland eller dras alla över en kam? Jag förstår och respekterar oron och jag, av egna erfarenheter, har verkligen inblick i den gotländska vården, hur många (eller få) intensivvårdsplatser som faktiskt finns men allt det här med ilskan och alla otrevliga kommentarer som den här typen av utspel för med sig känns så olustigt. Så länge man följer Folkhälsomyndighetens råd så är det väl det som gäller? Det är inget totalstopp men man ska undvika icke nödvändiga resor, men de som man bedömer som nödvändiga då. Vem bestämmer vad som är nödvändigt? När vi kommer till nästa vecka kommer vi att landa ner i om vi bedömer att vår resa ner till ön är nödvändig eller inte. Det beror på vad som händer i vår omvärld, om det kommer andra direktiv och vad vår familj har för behov.
Kommer jag att få åka förbi det här huset, vårt lilla hus vid havet och känna in våren och längta och planera inför varma sommardagar? Ja inte vet jag…
Nu är det en dag i taget som gäller och även om jag gillar att vara i nuet så vill jag ha saker att se fram emot. Det är nog det som gör att jag känner som jag gör. Att det där med friheten att kunna skapa saker att se fram emot har berövats oss. Jag vet att det finns de som har det så mycket värre här i världen men känslan finns ändå där och är svår att sudda ut bara sådär. Man får lite perspektiv på saker och ting och jag utmanas i att hitta saker att se fram emot i det lilla. Det är positivt, eller hur?
Deppigt inlägg va? Men visst måste man få tillåta sig att deppa ihop ibland? Det blev så abrupt efter den mysiga veckan i fjällen med familjen men det planar nog ut och jag kommer snart att vara tillbaka till mitt vanliga jag igen.
Heey, let’s be careful out there!
KRAM!
Du kanske också gillar
15 Comments
ulrica
Du får faktiskt känna dig lite deppig, för tänk om du aldrig kände dig så.. då vore det nog ganska onormalt :). Alla dessa ”drev” som skapas överallt i samhället gör mig lite mörkrädd. Är vi människor så upproriska och rädda för så mycket.. jag har full förståelse för att vi behöver göra något för att minska smittspridning och allt.. men att inte få åka inom landet till våra hem eller nära och kära.. jag kan verkligen inte förstå den rädslan och problemet. Jag håller alla tummar att ni både får och kan åka iväg till ert älskade Gotland!! Och jag håller verkligen tummarna hårt för att det inte kommer att hända något med ditt jobb, för jag vet ju hur uppskattad du är och hur du själv trivs där. Micke är permitterad och eftersom han jobbar i Norge så får han knappt hälften i lön under permitteringstiden och han vet inte ens om han har ett jobb att komma tillbaka till, eller hur lång permitteringen blir.. så jag delar din oro när det gäller jobb och ekonomi :(. Stor stor kram min vän, idag är det en ny dag <3
tiname@live.se
Hej fina vän <3! Tack för dina peppande ord! Vi har släppt tanken på att åka till Gotland nu. Det har lyfts fram i många olika sammanhang att man ska respektera att sjukvården på ön inte kan räcka till för alla som kommer dit och det respekterar självklart vi. Sen har jag en hel del synpunkter på hur man kommunicerar detta som ansvariga på Gotland, i media och på sociala medier men det är inte mycket att göra åt. Tanklöst bara... Men såååå tråkigt att höra om Micke och hans jobb. Jag håller tummarna hårt för att det ordnar sig när det här har blåst över. Vi tar nya tag dag för dag, eller hur? Det ordnar sig på ett eller annat sätt. Kramar till dig //Tina
mamma C
Jag hade en sådan dag för några dagar sedan och känner lite än av detta, för det är mycket som händer med vår flock nu.
Här har Spanien förlängt vår karantän till efter Påsk och det kan bli längre.
Känner som du när får man se och krama hela sin flock igen och vad händer med barnens jobb om detta blir långvarigt
Stor styrkekram till dig och det känns lite skönare när tårarna fått rinna.
Hoppas du/ni kommer till Gotland
Kram Carin
tiname@live.se
Det kommer ju över en, det där med att man själv inte kan få bestämma över sin tillvaro och då blir det ledsamt, eller hur? Vi är ju inte ens satta i karantän här i Sverige… inte än i alla fall,så vi har det ju förhållandevis bra än så länge trots allt. Men man vill ju vara tillsammans med familjen när det blir tungt och när den är utspridd så väcker det ju känslor. Men vi kämpar på och håller tummarna för att det vänder snart. Stor varm kram till dig! //Tina
Sallys hus
Hej skruttan…
Inte konstigt att du känner som du gör…
Stressen o pressen och all galenskap kan ju göra vem som helst deppig…
Även starka personer behöver få vara lite låga ibland vet du. Jag tror man hämtar ny kraft då.
Det verkar ju totalt stolligt om ni inte skulle få åka till ert eget hem.
Himmel…ska Gotland stänga sig för omvärlden i ett år framåt?
De kommer få smittan dit förr eller senare….verkar ju puckat att tro något annat…
Jag tror nog ni är fullt kapabla att avgöra ifall ni kan åka eller inte…
Känner ni er sjuka stanna i stan…känner ni er friska ÅK!
Jag ligger hemma med halsont och det är en lite märklig känsla att vara tvungen att hålla sig hemma fast man egentligen känner att man hade kunnat jobba….
Jaja….en dag på soffan skadar ju inte..;)
Kram fina vän…upp med hakan!
Göterborgsmamman
Otroligt oroliga tider. Här i flödet verkar det som att alla tycker man kan åka vilket förvånar. Vill gärna dela med mig av en annan åsikt!
Innan man reser bör man tänka efter både en och två gånger. Mindre orter har extremt liten bemanning och på Gotland kan jag tänka mig att det finns mycket begränsat antal intensivvårdsplatser. Man kan bära på viruset i flera dagar innan det bryter ut och smittorisken är hög. Kommer man från en större stad ska man definitivt respektera rekommendationerna. Intensivplatserna behövs och de vädjar att bara resa om det är absolut nödvändigt. Den som skriver att folk är puckade kanske ska gå in och kika lite på nyheterna från Italiens intensivvårdsavdelning.
Anna-K
exakt så, hörde nu på SR Sverige radio att ingen bör åka till Gotland med tanke på att deras sjukvård inte klarar fler än dom bofasta . RESPEKTERA detta snälla varför blir vi sådana egon trots att människor dör omkring oss. Det gäller även mig själv blev lite burken då vi planerat åka till västkusten i Påsk , men det blir inte av då vi helt enkelt följer dom råd att inte resa varken utomlands eller inom Sverige . Det kommer fler helger då vi kan åka och med glädje då HOPPAS:
Min man måste jobba extra över Påskhelgen på grund av Covid 19 dessutom . Det bara är så …..tänker även på all sjukhuspersonal som sliter för vår skull.
tiname@live.se
Klart att man får ha en annan åsikt. Vi är alla olika och har olika referenser och känslor till det som sker nu. Tro mig att vi tänker efter både en, två, tre och flera gånger om men det är inte så enkelt när man egentligen är gotlänningar och har halva sitt liv på Gotland med minderåriga barn där även om vi också bor i Stockholm. Nu har vi förlikas oss med att vi inte kommer att kunna åka ner till barnen som planerat om en vecka om det inte händer något men det kan ändå kännas tungt även om man får acceptera det. Vi har full respekt för perspektivet vad gäller vård på ön. Vi har ju bott där största delen av våra liv och vet hur sårbart det är. Låt oss hoppas att det snart vänder. Jag har inte hört så mycket om hur det är i Göteborg men hoppas att allt är under kontroll och att ni har det så bra ni kan. Ha en fin helg! Kram Tina
tiname@live.se
Men åh tack fina fina du för värmande ord! Ja, det är lite tufft nu på olika sätt men idag känns det ändå bättre. Vi har förlikat oss med att inte åka ner till ön som planerat om det inte händer något med vår familj. Jag har full respekt för argumenten vad gäller smittspridning kopplat till vårdplatser men sättet det kommuniceras på har en del att önska. Nåväl… det finns värre saker här i världen. Vi får helt enkelt resa ner när allting har lagt sig. Tills dess får vi njuta av Stockholm och det är ju inte så illa det heller.
Men gumman; krya på dig nu och då kan du ju ligga i soffan och smida en massa fina planer ju. Kram på dig och visst ses vi när ni kommer ner till ön i sommar? //Tina
Åsa
Vilka fantastiskt inspirerande bilder! Hittade precis din ljuvliga blogg. En norrländska som älskar inredning och just fotografering ligger mig varm om hjärtat. Jag och min familj skulle också iväg över påsken men får skjuta på resan. Visst blir man ledsen men nyhetsrapporteringen runt om i vår sårbara värld gör att man blir oerhört tacksam att man bor i Sverige. Det är en tuff tid nu och dessa hjältar inom sjukvården, vilket jobb de gör. Låter som ett sunt beslut att inte resa. Men vilket tufft beslut när man han minderåriga barn så långt bort. Kan inte ens föreställa mig när man inte kan vara närvarande, de har ju sån oro och så många tankar och funderingar kring detta. Hoppas att det ni kan stötta och finnas där åtminstone på andra sätt och att påsken går fort så de kommer hem igen.
Skulle vara så kul att få se lite inspirerande tonårsrum, håller på att renovera och ibland får man ju vara med och bestämma liiitegrann åtminstone även om de där ungdomarna helst vill bestämma de mesta själva!
Varma hälsningar från Sundsvall
tiname@live.se
Välkommen hit! Och tack för dina fina ord Åsa. Vad roligt att du gillar mina bilder och att du hittat hit. Ja fy vilken trist situation vi och hela världen befinner oss i just nu. Hoppas att det lugnar ner sig snart. Tur ändå att vi har FaceTime och andra typer av sociala medier så att vi ändå kan hålla kontakt med våra nära och kära så gott det går. Men det skär i hjärtat att inte kunna få åka ner till ön. Fast vi kan ju det egentligen, det finns ju inget förbud, men jag som har levt största delen av mitt liv på ön vet ju hör skört det är vad gäller sjukvård så vi har full förståelse för rekommendationerna. Så länge det är lugnt med barnen och med mina föräldrar så håller vi oss på plats här i Stockholm.
Jag kommer nog tyvärr inte att kunna ge så mycket inspiration från tonårsrum :-(. De stora barnen i familjen har flyttat hemifrån och huset med tonårsrummet har vi sålt. Tonåringarna bor mestadels hos sin mamma på Gotland så just nu har vi inga tonårsrum här hemma. Men förhoppningsvis kan jag kanske inspirera kring andra saker här på bloggen.
Ha en fin helg nu! Kram //Tina
Annika Olsson
Hej finaste Tina.
Jag kan nog mer än de flesta förstå hur du känner. Det här jävulsviruset har lamslagit världen och skövlar liv i ett rasande tempo på sina ställen. Jag har två av mina döttrar ute i världen. I USA skriver min dotter och berättar om kaoset där, hur de tar material och respiratorer från djursjukhus till människor. Från Nya Zeeland kommer rapporter från min andra dotter om deras restriktioner, vakter och totala lockdown. Gränserna är stängda och alkt känns oviss.
Jag våndas och vet inte när jag kommer få se mina töser igen. Så nog förstår jag dina känslor allt.
Jag önskar av hela mitt hjärta att vi alla får gå en fin sommar till mötes och att vi kan få träffa våra familjer igen.
Min veterinärdotter skriver dock dagligen till oss att vi ska ta det här på största allvar och följa alla restriktioner. Hon är livrädd för Sveriges flata åtgärder, skriver hon, där hon spår en ohanterlig situation för vår vård framöver. Jag hoppas hon har fel…
Jag vill bara skicka dig en stärkande kram fina Tina.
Kram Annika
tiname@live.se
Tack snälla Annika. Det är verkligen förfärligt det som sker och jag får en stor klump i magen när jag läser dina rader. Att inte få ha sina närmaste nära när något sådant här händer är ju en mardröm. Låt oss hoppas att experterna här i Sverige har rätt och att vi har en kunskap, sjukvård och samordning som sticker ut mer än i andra länder som gör att vi förhoppningsvis kommer att få njuta av en sommar med våra nära och kära. Jag vågar inte tänka på något annat sätt. Stor varm kram till dig Annika. Jag tänker på dig så mycket! //Tina
Lena - gott för själen
Ja, det är verkligen många tankar som snurrar just nu. I princip alla hos oss är deltidspermitterade fram till november (om inget ändras), dessutom har det lagts ett varsel på både tjänstemän och yrkesarbetare. Jag känner mig riktigt olustig till mods. Då är jag ändå väl förskonad. Vi har ett billigt boende och får ändå bra inkomst om vi skulle bli arbetslösa. Men, som du säger, får man nytt jobb. Finns det ens några företag kvar att jobba på, typ. Men emellanåt så skakar jag av mig och försöker leva som vanligt. trots att jag är inne på tredje veckan jobba-hemifrån.
Kram Lena
tiname@live.se
Visst är det! Så många frågor funderingar som väcker en massa oro. Mer vissa dagar än andra. Håller tummarna för att vi så småningom kan få komma tillbaka till någon slags vardag igen. Var rädda om er! Kram //Tina