JAG TRODDE ALDRIG JAG SKULLE HAMNA HÄR…
Här sitter jag framför kakelugnen…
Jag har varit borta ett bra tag men jag har hamnat på en plats där jag verkligen inte vill vara. Jag har alltid varit så kaxig och sagt jag kommer aldrig att kunna gå in i väggen för att en av mina styrkor är att jag alltid kan stänga av jobbet när jag loggar ut. Jag är också så bra på att lata mig så det kan aldrig hända. Nu har jag förhoppningsvis inte brakat ända in i den berömda väggen men tempot har varit högt undre en längre tid och jag har ignorerat kroppens signaler i form av yrselkänningar, energilöshet och trötthet. Jag fick också lite känning av ischias under december. Jag tänkte att snart är det ju julledighet och då kommer jag kunna vila och obehaget kommer att försvinna. Jag har kört på som jag brukar helt enkelt. Det jag inte har tänkt på är att jag inte är 40 längre och att kroppen kanske kan reagera annorlunda när man är över 60 och kör på i ett hårt tempo.
Det höll över julfirandet men på annandagen blev allt värre. Det gungade inne i huvudet till och från hela dagen, jag kände mig ostadig och vimmelkantig, ville bara sova hela tiden och det onda i ischiasnerven bara eskalerade. Axlarna satt uppe vid öronen och andningen var ytlig och jag insåg då att så har jag gått omkring länge.
Tanken var att vi skulle åka iväg till Lofsdalen för att fira nyår hos vänner men det fick vi ställa in. Vi skulle också åka på utflykter och gå ut och äta på trettondagsafton och det fick vi också hoppa över. Istället har jag fått fokusera på att på olika sätt ta hand om kropp och själ och orken har inte räckt till mer än så. Men oavsett hur risig jag än känt mig och oavsett väder så har jag sett till att vara ute på en promenad varje dag vilket jag har satt upp som en daglig aktivitet. I början behövde Per alltid vara med så att jag hade honom att hålla mig i för det var så obehagligt att gå själv. Hemma går det bra så en del sitter kanske i huvudet. Sen har jag gjort en massa andra grejer och sakta har det börjat vända. Jag får bakslag då och då, och då får jag börja om och testa något annat.
Nu är jag sjukskriven vilket är en märklig känsla men nästa vecka har jag tid hos läkaren för att kolla upp allt och ta en del prover viket känns både bra och läskigt. Är det stressen jag känt som gör att jag mår som jag mår eller är det något annat. Det snurrar såklart en massa tankar i huvudet kring det.
Det är inte kristallsjukan i alla fall för det har jag haft och det är något helt annat.
Så i stället för Lofsdalen blev det ett stilla nyårsfirande här hemma bara vi två. Det var mysigt det också. Gratinerad hummer till förrätt…
… och oxfilé med egen pommes duchesse och konjakssås till varmrätt. Till efterrätt blev det choklad- och hallonbakelse.
En av dagarna tog vi bussen ut till Jacob med familj i Vaxholm. Tage med familj missade julafton i år så vi fick ha en liten julafton för Tage i efterskott. Grävmaskinen han fick av Vendela var den stora favoriten. Och vet ni… Tage ska bli storebror i sommar. Ett så fint besked vi fick för ett tag sen. Katten Myllys han leker som en galning med allt papper och alla snören och sen helt plötsligt så kraschar han och somnar mitt uppe i allt.
Det är vintrigt och fint här i Stockholm nu och mer snö har det kommit sen de här bilderna togs.
Så länge det är minusgrader så får det gärna vara snö för min del men det där hattandet med tö och kyla fram och tillbaka är trist.
Var rädda om er hörreni och tänk på hur lätt det kan vara att ta allting ett steg för långt. Det tar tid att komma tillbaka igen, det inser jag nu.
KRAM!
Du kanske också gillar
16 Comments
Helene
Skickar dig en stor Styrke kram❤️
tiname@live.se
Tack så mycket, det värmer ❤️ Kram //Tina
Mari-Anne
Kram till dig! och ett hopp om ett nytt bättre år🌺
tiname@live.se
Tack så mycket och tack detsamma❤️ Kram //Tina
Ulrika
Krya på dig! Jag blev yr i våras då jag hade haft en stressig jobbsituation med mycket resor.
Mycket obehagligt när allting kändes ostadigt när jag var ute och gick osv. Sen blev det också
kristallsjukan några gånger på det och det är ju något helt annat. + att jag fick migrän ganska
många gånger. När man är mitt i det hela så märker man inte riktigt hur situationen är men
nu efteråt så skulle jag sagt ifrån och dragit i handbromsen tidigare. När jag gjorde det ändrades
mitt jobb till det bättre.
Krya på dig igen!
Mvh Ulrika
tiname@live.se
Precis exakt så känner jag. Skönt att du kommit ut på andra sidan. Jag hoppas att jag också kommer dit så småningom. Tack för krya ❤️ Kram //Tina
Lena
Verkligen viktigt att dra i handbromsen. Tror inte man själv märker det förrän det är för sent och man redan är i ”väggen”. Var rädd om dig och låt det ta den tid som behövs.
tiname@live.se
Ja, det har jag blivit varse nu. Jag trodde verkligen att det skulle räcka med lite ledighet men det hade gått för långt. Tack för pepp ❤️ Kram //Tina
Mamma C
En styrkekram till dig och ta det lugnt nu och krya på dig.
Kram Carin
tiname@live.se
Tack Carin och tack detsamma till dig. Var rädd om dig du också ❤️ Kram //Tina
Camilla
Styrkekram till dig!
tiname@live.se
Tack snälla ❤️ Kram //Tina
Birgittha Johansson
Krya på dig!
tiname@live.se
Tack för krya ❤️ Kram //Tina
Lena - gott för själen
Fy tusan! Den är inte kul! Jag har ju själv varit där. När man är stark och har mycket energi så är det svårt att fatta att man kan hamna där. Jag trodde på nåt sätt att det skulle kännas mera tydligt i kroppen när det var för mycket. Jag var liksom aldrig SÅ pass trött, tyckte jag. Det är nu över tio år sen och jag känner fortfarande av det. Jag måste vara väldigt försiktig med stress och hög ljudnivå under längre tid. Så, var rätt om dig och se till att ta god tid på dig att komma på fötter, är mitt tips!
Varma kramar
Lena
tiname@live.se
Tack för tips Lena! Jag håller med dig… jag trodde också att det skulle kännas mer tydligt när man är på väg mot en dålig plats. Jag blev alldeles överumplad och ville inte ta in vad som hände. Men nu är jag igång med alla undersökningar och försöker ta tillvara på tiden jag har på bästa sätt. Kramar tillbaka till dig! //Tina