NU BÖRJAR DET KÄNNAS I HJÄRTAT…

Hej!

Ja nu börjar det faktiskt kännas ordentligt i hjärtat att vi inte varit på Gotland på väldigt länge. Jag saknar ön och alla där så att det gör ont. Jag längtar också efter vårt lilla hus vid havet och vårt hus där vi bor när vi är på ön. Och havet… jag måste ju få en dos hav då och då för att må riktigt bra och nu börjar de depåerna att sina. Men… nu ska vi satsa på att fira jul här i Stockholm vilket kommer att bli supermysig. Som tur är vi just åtta stycken i vår lilla “bubbla” och vi håller som bäst på att lägga upp planerna för jul. Sen, i januari, förutsatt att inget oförutsett händer så måste vi åka ner till ön för att ta hand om både hus, bil och de yngsta i familjen. Det är tur att vi har mina föräldrar som tittar till husen och vänner som hjälper oss med att exempelvis byta däck på bilen osv under tiden. Ovärderligt!

Här trallar det annars på med hemmajobb och julplanering. Det händer inte så mycket. Det mest spännande som annars har hänt idag är att vi har haft besök av en slamsugningsfirma som har rensat alla stammar i vår bostadsrättsförening. Så uppiggande att det äntligen hände nåt haha. Vi bor ju i ett gammalt sekelskifteshus och tydligen har de som bor på nedre botten drabbats av någon slags vattenskada och då går man igenom hela huset. Så skönt att få det här fixat. Lite senare kommer också en julklappsleverans hem till dörren. Kvällens happening! Man blir glad för det lilla nuförtiden.

Ha en fin tisdagskväll!

KRAM!

What do you think?

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 Comments
  • Ulrica
    december 10, 2020

    Jobbar du helt och hållet hemifrån?
    Så trist att inte kunna åka ner till havet som ni längtar så mycket efter :(.
    KRAM Ulrica

    • tiname@live.se
      december 10, 2020

      Ja i stort sett. Jag har inte varit på Arlanda på 1,5 månad tror jag. Alla som inte jobbar operativt på själva flygplatsen ska jobba hemma. Jag har verkligen ett stort behov att få tanka energi genom att vara vid havet med jämna mellanrum. Jag kan tänka mig att det är samma känsla som du har för skogen. Kramar //Tina

Previous
MARINA PICCOLA…