OJ VAD DET VAR SVETTIGT DÄR ETT TAG…

Hello!

Jädrar vad jag har varit orolig ikväll. Jag är ju helt beroende av att tekniken funkar både när det gäller kameran och min dator. Min kamera börjar bli lite trött nu efter åtta års slit och min dator som har lika många år på nacken minst är inte heller i tip-topform men vi har ändå hankat oss fram tillsammans även om vissa saker har hakat upp sig den sista tiden. Ikväll blev det helt plötsligt tvärstopp när jag skulle tanka över bilder. När det händer brukar jag kunna fixa och trixa lite så ordnar det upp sig till slut men i kväll var det tvärstopp. 

Till saken hör att jag är sååå oteknisk och något tålamod… ja det har jag nog aldrig haft och det är ju inga bra egenskaper när något strular. Jag kände att det inte var långt kvar till en fullständig katastrof… och då pratar jag inte om tekniken utan om mitt humör men då kom han… min hjälte på sin vita springare och ordande upp allting. Han som jag skrev om igår… han som har allting det där som jag inte har och nu har lugnet lagt sig igen här hemma igen och allt är bara harmoni och rosenrött. 

Och han… min hjälte… inte nog med att han är en jäkel på att lösa mina tekniska problem han skämmer också bort mig med vackra ting. Igår fick jag den finaste av blombuketter. En dröm i blandade vita nyanser. Ni fattar varför jag håller fast i honom med näbbar och klor va? Jag släpper honom aldrig!

Nu ska vi äntligen äta middag och det blir en sen sådan ikväll. Hoppas att ni har haft en mindre svettig kväll än vad jag har haft.

KRAM!