Måndagar i mars är inte så där jätteroliga precis. Särskilt inte den vi haft idag. Grått, grått, grått och så kallt. Man blir nog lite extra gnällig när man fått njuta av sol och värme ett par veckor och kommer tillbaka till kylan igen. Om jag nu skall försöka vara lite positiv så är vi i alla fall redan inne i mars och i morse var det till och med ljust när det var dags att gå upp. Det går ju åt rätt håll ändå :-)!

Nu är det dags för themys i soffan, det är härligt det också.

KRAM!

Ja då var vi utcheckade och färdigresta för den här gången. Resan hem var lång; vi tog en taxi tvärsöver ön till Sai Kaew Beach där vi blev upphämtade av en speedboat som körde oss till Ban Phe på fastlandet. För att komma ut till båten blev vi utrullade i vattnet på en slags brygga på hjul. Kändes vemodigt att åka ifrån Koh Samet där i solnedgången… Framme i Ban Phe får man åka ett litet ”tåg” bort till den lilla terminalen och där stod vår minibuss och väntade på oss för vidare transport till Bangkok.

Det tar ungefär två timmar från Ban Phe till Bangkok och väl där blev det en låååång väntan på vår flight. 01.30 är en bra tid att resa hem om man kan sova på flyget men ni kan ju gissa hur mycket jag sov… just det, NADA… Jag hamnade så klart bredvid en man som gnisslade tänder i sömnen och jag lyckades då och då nicka till en kvart här och där men det blev många långa timmar innan vi landade på Arlanda vid 06.45 Sverigetid, Allt bagage kom som det skulle och sen var det bara att checka in på nytt till Visby där vi landade in vid lunchtid. 

Nu är jag så trött så att jag håller på att svimma. Jetlagad till max och sömnbrist på det. Jag var tvungen att slockna en liten stund i soffan under eftermiddagen för att inte helt gå i bitar men fick tvinga mig till att bara sova en kort stund. Nu kämpar jag timme för timme för att hålla mig vaken tills det är dags att gå och lägga mig för natten. Sen hoppas jag att jag kan få sova heeela natten. 

Nu kom Vendela hem så nu skall jag krama så mycket på henne så att hon nästan går sönder. Älskade unge vad mysigt att få se henne igen.

KRAM!

I kväll tog vi en drink vid solnedgången innan middagen och sammanfattade den här resan; mestadels fint väder, fina stränder, riktigt bra hotell med supervänlig personal, god mat och massor av skön avkoppling och tid för varandra. På minussidan är att jag sett en kackerlacka live och dagen då vi kunde mått bättre men det var ju en regnig dag så det får gå. Vi känner oss faktiskt rätt semesterfärdiga nu och det skall bli skönt att få komma hem och få krama på barnen igen. Tack fina härliga Thailand för den här gången!

KRAM!

Ja, då var vi pigga igen och kunde som planerat bege oss till Ao Wong Duean som ligger på Koh Samets östra sida. En mysig liten strand som består av ett avsnitt som är lite mer livligt och en lite lugnare del. Den här stranden gillade vi verkligen. Det hände lite lagom mycket; turister som lämnades och hämtades via transportbåtarna från Ban Phe (alltid lika kul att se vilka som inte klarade att ta sig i land utan hamnade i plurret med resväskor och allt :-), varutransporter som kom med båt flera gånger per dag, försäljarna som är så himla ödmjuka och alla japaner som helst vill fotas hoppandes i grupp. Ett slagsmål fick vi också bevittna. En hel båtlast med något överförfriskade män råkade i luven på varandra när de skulle stiga i land. Ja, vi har haft en spännande dag :-)! Solstolarna fick vi hyra för 100 bath st. Det var dyrare än vad det brukar vara när man kommer som dagbesökare till en strand men då ingick en läsk från baren och fria besök på restaurangens toalett. Helt ok faktiskt!

 En välförtjänt vila. Jädrar vad de sliter med sina tunga ok med frukt, grillar med kyckling och allt annat som de har till försäljning.

Så här såg det ut där vi blev avsläppta av vår taxi. Hm… vi undrade faktiskt ett tag om vi hamnat rätt men taxichauffören sa att vi skulle följa skylten NO ENTRY… och det gick ju bra för vi kom ju fram till stranden efter ett tag.

Idag var det mulet på fm och ta mig tusan så kom det nog några stänk vid frukosten också. När vi kom fram till Ao Wong Duean vid 9.30-tiden var det väääldigt grått men vid lunchtid kom solen igen och vi kunde andas ut…

Nu är vi tillbaka på resorten igen och här kommer vi att stanna fram till söndag när det är dags att åka hem igen. Vi åker inte härifrån förrän vid 17.30 så vi har hela söndagen här också innan det är dags att vända hemåt. Men det tänker vi inte mer på just nu för nu skall vi gå ner till någon av restaurangerna och äta något gott.

KRAM!

Så här såg det ut i går. Sol, värme och något gott att dricka vid strandkanten. Idag har det varit rätt annorlunda minst sagt. Fram emot kvällen i går började vi känna oss lite småsvajiga i kistan och vi insåg att lunchen – som vi åt på det där stället som vi hade bestämt oss för att aldrig äta på – skulle vi inte ha ätit… I morse vaknade vi dessutom vid 07 av att det regnade så mycket att det snarare var ett vattenfall än ett spöregn utanför vår bungalow. I tre långa timmar höll det på, oavbrutet, tills det lugnade ner sig och övergick till ett väder som skulle kunnat fått SMHIs gråväderspris flera gånger om, om det nu fanns ett sånt. Jättetrist men å andra sidan så prickade vi in rätt dag att vara risiga på. Det hade ju faktiskt varit rätt surt om det hade varit ett strålande väder eftersom vi hade ett behov av att hänga i vår bungalow hela dagen om man säger så…

Nu har vi i alla fall varit och ätit middag och druckit Coca Cola och det verkar gå bra tack och lov. Nu håller vi alla tummar för att den här lilla svackan är över så att vi kan åka på utflykt som planerat i morgon. 

KRAM!

Idag har vi stannat hemma på vårt hotell och ”vår” strand. Ao Prao Resort är ett hotell som hänger ihop med ett annat hotell och en annan restaurang på den lilla strandpromenaden. En restaurang serverar italienskt, en thai och restaurangen på vårt hotell har en blandad meny. God och vällagad mat men det kostar därefter också. Hur som helst så ligger samtliga restauranger precis ovanför strandkanten och det är ju helt makalöst att få sitta och äta middag kväll efter kväll i den här miljön. Det kommer att bli en skaplig omställning när vi kommer hem och skall börja laga mat själva igen. Vi har blivit så bortskämda nu när vi är på semester.

Lobbyn och baren ligger även den helt öppet precis ovanför stranden. Här brukar vi ta en drink då och då innan vi går upp till vår bungalow.

Fyra dagar kvar nu. Tiden har gått galet fort samtidigt som det känns som om vi varit borta hemifrån hur länge som helst. Syftet med den här resan var att vi skulle koppla av och komma ner i varv. Vi skulle inte lägga tid på att åka på en massa olika utflykter, dyka, snorkla, shoppa och allt möjligt annat utan vi skulle bara vara. Vi har verkligen lyckats med det. Vi har inte gjort någonting annat än att ta det lugnt och umgåtts med varandra hur mycket som helst. Att vakna på morgonen och där och då bestämma vad vi skall göra av just den dagen; det är lyx! Att resa utan barnen är däremot konstigt och annorlunda när man är borta så länge som två veckor. Vi är i och för sig vana att vara utan barnen varannan vecka men nu börjar längtan efter dem smyga sig på riktigt ordentligt. Nu skall vi dock njuta av våra sista fyra dagar sen skall det kramas på barnen hur mycket som helst igen!

Har våren kommit hemma ännu?!

KRAM!