Tänk att igår fyllde den här fantastiska killen 30 år. Och tänk att han är min! Min son nummer två i ordningen och först ut i födelsedagsracet som vi har varje vår eftersom alla våra barn är vårbarn. Jag är så stolt över vår Lilleman, som vi kallade honom när han var liten. Han är snäll och omtänksam, han är rolig, han är ödmjuk, klok och vacker både inifrån och ut. Han har alltid haft glimten i ögat, en liten räv bakom örat och ett smittande leende. Jag är så tacksam för att just jag har förmånen att få vara hans mamma. Älskade unge!
Igår “förfirade” jag och Per, Jacob och Vendela honom med bubbel och presenter hemma hos honom och hans Viktoria men på lördag blir det en större baluns med nära och kära vilket ska bli mysigt. När man fyller 30 förtjänar man ju att firas kungligt!
När vi kom hem var det bums i säng eftersom den här dagen drog igång med ett möte ute på Arlanda redan kl. 08.00 och då var det bara att masa sig upp i ottan och bege sig iväg. När jag kom hem under eftermiddagen så slog det mig att jag inte hade några nycklar med mig… suck… så typiskt eftersom Per jobbade i Uppsala idag. Men turen var på min sida för Jacob jobbade hemma så jag kunde kvista bort till honom och hämta en nyckel som alltid brukar finnas där utifall att… och utifall att har ju skett några gånger nu så det är tur för oss att våra ungar har varsin nyckel hem till oss. Mer för vår skull alltså än för deras haha.
Ha en fortsatt fin tisdagskväll. Vi hörs!
KRAM!
