RAPPORT FRÅN SJUKSTUGAN OCH JAG DRÖMMER MIG BORT…

Jag älskar den här bilden på min Per! Den är från vår senaste vintersemester som vi kom i väg på i elfte timmen precis innan pandemin bröt ut. Vi var i Egypten och tänk att det snart är tre år sedan vi var där. Efter ett år med restriktioner så hade vi en efterlängtad resa bokad i februari i år men då ökade ju smittan igen så vi valde att ställa in eftersom allt kändes så osäkert.

Mina värsta månader är januari-mars. Vid det laget har jag tröttnat på mörker, kyla och soffmys med tända ljus. Då vill jag ha sol och värme och om jag under den perioden får vistas i solen i alla fall under en vecka så klarar jag mig tills våren kickar igång. Jag tänker ju alltid att våren ska komma i mars men blir lika besviken och överraskad varje år över att vintern då ff håller sitt grepp om oss. Känner ni igen er?

Om allt klaffar så kommer vi faktiskt kanske i väg på en solsemester i början på mars. Jag har en sådan stark längtan bort nu så jag håller mina tummar så hårt för att det ska gå i lås. Jag drömmer mig bort…

… för här hemma pågår sjukstugan ff. Jag har gett min Per en liten ”present” också så nu är vi båda krassliga. Jag börjar förvisso att kvickna till även om min röst inte helt är tillbaka. Per tycker att den låter väldigt sensuell haha… han tycker att jag låter som Mona Seilitz… men jag skulle nog helst vilja få tillbaka den som den brukar vara.

Jag tror faktiskt att vi har Covid igen. Jag har ju trängts på bussar och tåg till och från Arlanda med snörvlande människor nu i veckan och min ”förkylning” känns precis som när jag blev sjuk i Covid i augusti. Vi har inte testat oss den här gången så vi kan inte veta säkert men vi har våra aningar.

Tråkigt är det hur som helst för vi hade sett fram emot ett trevligt glöggmingel hos vänner under eftermiddagen idag men det fick vi tyvärr ställa in.

Nya tag i morgon!

KRAM!