Hej allesammans!
Gissa vilka som satt uppe i natt och tittade på Henke Lundqvists “jersey retirement ceremony”? Japp, jag, Per och min mamma (som följde med oss ut hit till landet igår). Vi alla har en relation till hockey så det här ville vi ju bara inte missa. Jag har varit spelarfru i massor med år, mina söner gick i sin pappas fotspår och har spelat hockey båda två, Per har varit hockeymålvakt (han vill att jag tillägger att han var lovande och talangfull och skördade stora framgångar runt om i Stockholmsområdet och att ett NHL-kontrakt i princip var inom räckhåll om han hade valt att fortsätta. Haha jag tror vad jag vill om just den där delen om NHL…) och min mamma måste vara den mest hängivna supportern ever. Hon har inte missat många matcher under alla år.
Vilken enastående karriär han har haft och han är verkligen så värd att få sin tröja upphissad i taket i Madison Square Garden och att ingen annan i Rangers någonsin får ha nr 30 igen. När de uttrycker gratulationer till pensioneringen för “dig och din familj” så dör man ju en liten smula för det krävs en hel del jobb på hemmaplan för att kunna ratta runt en sådan här karriär. Fint att det uppmärksammas. Det var så fint och känslosamt och ni kan ju bara tänka er hur många tårar jag fällde. Såna här grejer får ju mig att bryta ihop totalt.
Att få fina presenter hör till… en specialdesignad elgitarr överlämnad av John McEnroe…
… och en Louis Vuitton-koffert överlämnad av gamla Rangerslegendarer. Woooow fattar ni så coolt!
Och familjen då…
Uppe!
Coolt!
Ja hur var det då med den där floppiga matchen… jo, när vi var i New York för rätt många år sedan nu så hade vi köpt biljetter till en New York Rangersmatch i MSG. De skulle spela mot Chicago Black Hawks men vad händer då… jo Henrik Lundqvist råkar ut för en nackskada. Detta hände ändå rätt långt innan vi skulle resa dit så vi levde ändå på hoppet att han skulle bli spelklar. Det blev han men tror ni att han var på plats. Nope… han var tyvärr inte med på grund av att han precis blev pappa för andra gången. Han var inte ens där… Alltså vilken förbaskat dålig tajming.
Dessutom så råkade vi få se den sämsta matchen i världshistorien. Det hände absolut ingenting. Inga mål (jo ett trist mål som CBH lyckades få in), inga slagsmål… NADA. Det enda som var kul var att vi fick se på jumbotronen att skådespelaren Liam Neeson var och såg samma skitmatch som vi. Vilken flopp!
Men New York var lika fantastiskt som alltid och en kväll hittade vi en fantastiskt bra restaurang i Tribeca där miljön, maten och servicen var något utöver det vanliga; TINY´s som Henke Lundqvist är delägare i. Det hade vi inte en aning om när vi gick dit. Missa inte om ni är i New York. HÄR hittar ni ett gammalt blogginlägg från den New Yorkresan med information om TINY´s och några andra restauranger som vi tycker är riktigt bra!
Här på ön blåser det storm återigen. I morgon är alla färjor inställda och vi hör hur det knakar och brakar utanför. Stormigaste januari ever och vi sitter bara här och väntar på att strömmen ska gå som den alltid gör när det stormar!
Vi hörs!
KRAM!