VASALOPPSSÖNDAG OCH JAG ORKAR INTE VARA OROLIG ÖVER ALLT…

Posted on

Inlägget innehåller reklamlänkar till Lexington.

Hej och välkommen mars!

Jag tycker det känns så härligt att vi lämnar januari och februari bakom oss nu. Mina värsta månader på året verkligen. 1:a mars är för mig startskottet på våren för nu väntar den ju runt hörnet.

Här hemma har vi startat dagen med frukost framför TV:n och Vasaloppet. Så himla mysigt, eller hur? Ärligt talat så är jag inte ett dugg intresserad av själva loppet och vem som kan tänkas vinna eller så men jag gillar folkfesten och att ha TV:n på så att jag kan höra bruset i bakgrunden.

Något som inte är mysigt så är det allt stök med Coronaviruset. Ibland kommer det över mig och jag blir lite orolig men så kommer jag på att det finns fler saker som oroar mig; klimatförändringarna, sjukdomar, terrorism, risken för ett utökat krig, våld och stök och då liksom rinner det av mig. Det är för mycket att ta in på en gång och skulle jag gå omkring och vara orolig över allt så skulle jag gå under så jag parkerar oron. Det får stanna där. Jag njuter av det som är och tar det som det kommer istället. Annars får man ju bekymmer två gånger tänker jag…

Hur tänker ni?

När jag går omkring hemma och skrotar då åker mysdressen på. Min har ett par år på nacken men en uppdaterad version av mysdressen i en snygg färg hittar ni HÄR och HÄR.

Nu ska jag ta tag i disken från igår kväll… suck vad det är surt att inte ha diskmaskin. Vi står i den där diskbaljan hela tiden tycker jag och igår kväll orkade vi helt enkelt inte ta hand om allt. Och inte i morse heller. Men nu har det ju fyllts på så nu är det bara att bita ihop och ta tag i det.

Ha en skön söndag!

KRAM!

What do you think?

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

14 Comments
  • dianasdrömmar
    mars 1, 2020

    Orkar inte heller oroa mig…då skulle man ju inte få göra annat kram

    • tiname@live.se
      mars 2, 2020

      Eller hur! Kramar tillbaka <3 //Tina

  • Marie
    mars 1, 2020

    Jag försöker att inte oroa mig, min son bor i Japan, även om det inte är stor spridning så finns det ute i samhället där. Här hemma finns ju än så länge förklaring till varje fall, att man varit i kontakt med någon eller varit där smittan finns.

    • tiname@live.se
      mars 2, 2020

      Åh jag kan tänka mig att det känns speciellt när man har sitt barn så långt bort. Håller alla tummar för att det snart planar ut där så att du kan få koppla av. Här i Sverige har vi väl förmodligen inte nått kulmen än. Kram //Tina

  • Skönt att läsa om dina tankar kring Coronaviruset. Jag känner som dig att ibland kommer oron liksom över mig, jag tänker på mina föräldrar som är äldre och så jobbar jag med gravt funktionshindrade barn i skolan och dom har generellt känsligare. Och så funderar jag på om vi kommer kunna åka på vår resa till Kroatien senare i vår.
    Mysigt du har det där i soffan. Jag glömde helt av att det var vasaloppet idag (?!). Brukar inte ha tvn på på morgonen, så det gick förbi mig. Vi hade en mysig långfrukost utan vasaloppet:).
    Ha en skön kväll
    Kram Maria

    • tiname@live.se
      mars 2, 2020

      Eller hur, det kommer över en ibland och då får man jobba med att mota bort det. Jag håller tummarna för att det planar ut snart så att ni komme riväg som planerat. Ha en fortsatt fin vecka! Kram //Tina

  • mamma C
    mars 2, 2020

    Jag tänker samma som dig om viruset, så tycker jag media schosar upp allt så mycket med.
    Ha en bra måndag.
    Kram Carin

    • tiname@live.se
      mars 2, 2020

      Ja, så är det… man får sila i det man läser. Ha en fin kväll! Kram //Tina

  • E
    mars 2, 2020

    Lite skönt att höra att du oxå tänker och oroar dig. Det är kanske ngt med åldern tänker jag att man blir lite mer tänkande och då oxå lite skör. Försöker tänka bort det och det går lite lättare när man vet att oxå andra känner lika. Krya!

    • tiname@live.se
      mars 3, 2020

      Ja men så är det säkert. Å ena sidan blir man lite mer trygg med åren men å andra sidan så blir man mer skör precis som du skriver. Det känns bättre när man inte är ensam om att känna så. Tack för krya! Kram //Tina

  • ulrica
    mars 5, 2020

    Jag är också så att jag inte orkar oroa mig för allt, jag vill försöka vara positiv så mycket som möjligt.. men visst är det väl lite otäckt att det kan sprida sig sjukdomar så himla fort. Jag tror däremot att medias framfart gör att vi blåser upp detta till orimliga proportioner och gör förhastade insatser utan att tänka till. Kram Ulrica

    • tiname@live.se
      mars 5, 2020

      Ja otäckt är det och ibland kommer det över mig och jag blir lite orolig innan jag sansar mig och tänker att vi får ta det som det kommer. Kram //Tina

  • Jag är så glad över att inte tillhöra de oroliga. Jag brukar helt enkelt inte oroa mig. Det finns liksom ingen vits med det. Jag tar smällen när den kommer, OM den kommer. Sen vet jag ju självklart att det inte är så enkelt för alla om man är lagd åt det hållet.

    När det gäller just coronaviruset så är det väl så att det är de äldre, och andra sjuka, som mår riktigt dåligt och i värsta fall förlorar livet, inte vi som är förhållandevis unga. Sen skulle det ju såklart vara fruktansvärt irriterande att bli smittad och satt i karantän. Fy vad värdelöst! Så självklart respekterar jag allvaret. Jag försöker göra vad jag kan för att tänka mig för för att inte sprida nån eventuell smitta vidare.

    Kram Lena

    • tiname@live.se
      mars 9, 2020

      Precis så tänkte jag också. Jag respekterar också allvaret och jag förstår att det här kan- och får konsekvenser på olika sätt men jag vill inte hamna i ett tillstånd där jag konstant är orolig för vad som kan ske. Det får bli som det blir och när det händer saker så får vi hantera det pragmatiskt tänker jag. Kram //Tina

Previous
VASASTAN, EN STAD I STADEN…