Inlägget innehåller reklamlänkar till Cervera och Åhléns.

Oj vad snabbt det gick. Ips vips så var den här helgen förbi. Vi som tyckte att vi hade oceaner med tid igår blev smärtsamt medvetna om att så var inte fallet. Eftersom vi hade bjudit hem vänner på middag i går kväll så hade vi handlat hem allting redan i fredags… trodde vi. I godan ro tog vi en promenad längs med stranden igår tills jag kom på att vi så klart hade glömt några grejer. Så jag fick ta en sväng in till Visby för att handla det som fattades. När jag skulle börja förbereda maten när jag väl kom hem så upptäckte jag att den stora kastrullen som jag skulle använda inte funkade på den nya induktionshällen och då blev det ju lite stresspåslag. Per fick helt enkelt kvista in till Visby och köpa en ny kastrull. Typiskt oss!

Vackert och rofyllt som alltid men kallt och ruggigt.

När jag var inne i Visby passade jag på att köpa en fin torkad bukett. Som floristen jag handlade den av sa; “den kommer att vara lika fin när ni kommer över till Gotland nästa gång”.

Gårdagskvällens dukning. Och att gästerna var lite sena hem till oss gjorde ju ingenting eftersom vi också var sena med våra förberedelser. Men en kul och härlig kväll fick vi tillsammans. Så mysigt och lyxigt att ha vänner så nära här i Tofta.

Vårt porslin som vi har haft i några år nu och som jag älskar finns HÄR till nedsatt pris. Linneservetterna har vi köpt HÄR.

Mot kvällen idag var vi bjudna på middag hemma hos min fina mamma.

Skaldjur, rökt lax, ostar med kex, frukter och allt möjligt gott blev vi bjudna på så när vi åkte hemåt igen var vi så galet mätta. Mamma har landat in så bra i sin nya lya och trivs så himla bra där vilket känns så tryggt och bra!

Nu sitter vi här hemma i soffan och njuter av tystnaden och lugnet. Nu ska själen få sitt under den dryga veckan vi kommer att vara här tänker jag. Välbehövligt.

Ha en fin uppstart på nya veckan!

KRAM!

Nu har vi landat in här hemma på Gotland igen. Jag var lite orolig inför resan med färjan över eftersom det var stormigt väder igår natt och även under dagen igår. Vi har till och med känt av det hemma i Stockholm men det var lugnt… eller lugnt kanske var att ta i; visst rullade det lite men inte på något sätt stökigt på sjön. Vi kunde äta lunch, ta en fika och jobba utan problem. Men det låg spypåsar lite överallt (nya oanvända alltså…) så jag förstod att resan upp till Nynäshamn tydligen hade varit lite mer stökig.

När vi kom i land så handlade vi det vi behövde, fikade hos min mamma som jag inte träffat sen i oktober och sen körde vi ut till Tofta. Så mysigt att få komma hit igen. Så tyst, lugnt och rofyllt. Per bar in allting och jag tände kaminen, vred upp värmen, satte på vattnet och fixade igång internet. Samma rutin som alltid.

Sen sippade vi lite på rödvinet; en fredag när den är som bäst.

Längtar efter att det där svarta kaklet är ett minne blott. Istället ska det bli en grå puts som går i samma nyans som betongen i bänkskivorna. Förhoppningsvis ska vi få till en avstämning med snickaren i veckan.

I kväll kommer fina vänner hit på middag hos oss och i morgon är vi bjudna på skaldjursplanka hos min mamma men däremellan ska vi hinna med sköna promenader vid havet och varva ner precis så som man bara kan göra just här.

Ha en fortsatt fin lördag!

KRAM!

Inlägget innehåller en reklamlänk till Bokus.

Igår var det dags för Per att kvittera ut sin 50-årspresent från mig; ett par nya pjäxor. Vi tog en promenad upp till Roslagstull där Alpingaraget ligger. Där kan man hitta bra grejer och få hjälp av erfaren och duktig personal. För att få prova pjäxor får man ta en digital kölapp och igår var kötiden en dryg halvtimme. Drygt tyckte vi med tanke på att lokalen är rätt liten och det finns ingenstans att slå sig ner under tiden man väntar.

Men till slut blev det Pers tur.

Efter att ha fått prova flera olika potentiella pjäxor så valde han ut ett par som han tyckte satt bäst. Nästa steg i processen var att forma sulor och då fick han sitta med fötterna på någon slags apparat så att passformen blir utitfrån hans egna fötter.

Så nu har han sina nya pjäxor här hemma och är redo för ett par vändor upp till Sälen framöver.

Igår hade jag inte en tanke på att köpa ett par nya pjäxor till mig men när jag hade suttit med den här utsikten under en lång stund under tiden som Per provade ut sina så blev jag mer och mer sugen på ett par. Mina nuvarande har väldigt många år på nacken och de borde ha bytts ut för länge sen. Så jag gick hem och sov på saken och idag promenerade vi bort till Alpingaraget igen.

Idag var det 20 stycken före oss i kön när vi kom och efter 1,5 timmes väntan var det fortfarande 11 stycken före oss. Då gav vi upp. Suck… så förbaskat trist. Igår hade de hur många som helst i personalen… idag inte alls många så det gick med snigelfart. Blev så besviken… Tricket är så klart att gå dit en vardag på en udda tid så jag får ta nya tag i veckan. Jag har ju ingen brådska för det är ännu flera veckor tills vi åker upp till Sälen första vändan och det var ju i alla fall en av oss som fick ett par nya pjäxor. Vackert så!

I veckan väntar jobb och flärd, och på fredag åker vi äntligen över till Gotland igen. Längtar som en tok dit nu! Nu ska jag börja på en ny bok och funderar lite på den HÄR. Har ni läst den? Vad tyckte ni?

Ha en fin vecka så hörs vi!

KRAM!

Visst känns det som ett första vårtecken när man får möjlighet att köpa en bukett franska tulpaner med körsbärskvistar? Idag har det också varit så ljust, soligt och fint, och solen tittade in i köket under några timmar. Det är tyvärr så galet kallt ute så de där vårkänslorna som kom till mig på förmiddagen försvann på en sekund när jag klev ut genom dörren. Men nu är i alla fall februari inom räckhåll… ett steg närmare våren.

Jag tycker annars att det är lite deppigt överlag just nu… och visst får man känna så ibland trots att man egentligen har det väldigt bra? Det vore orimligt om man går igenom livet med ett leende och bara är glad och tacksam varje dag tänker jag. Jag är väldigt tacksam för det jag har; det tänker jag på jätteofta men det är så mycket som oroar mig just nu… krig och elände, klimatet som går bananas, skjutningar och sprängningar som verkar vara utom kontroll, skenande räntor, matpriser och lynniga priser på el. Jag vill ju att våra barn och barnbarn ska få en lika fin och trygg tillvaro och uppväxt som jag har haft. Så med det sagt… jag deppar inte för min egen del… men jag är mer orolig för hur det ska bli för våra ungar i framtiden. Det är inte så att jag går och tänker på det hela tiden men det kommer över mig då och då.

Men när tankarna kommer så tillåter jag att de kommer till mig och när jag bearbetat det klart så kravlar jag mig upp igen för vi lever ju faktiskt här och nu och har det bra, och det är det enda som betyder något. Om man fastnar i det negativa blir man nog tokig.

Så nu är jag uppåt i humöret igen. Att skriva om det är ju också lite terapeutiskt och jag är ju för det mesta en positiv person som ser det ljusa i det mesta även om jag just idag lät låg. Ni får helt enkelt hänga med både när det är uppåt och neråt.

Lovar att vara lite mer uppåt resten av veckan haha!

KRAM!