EN KALL MEN SKÖN HELG…

Halloj!

Ja, då var det redan söndag eftermiddag och det känns som att vi inte gjort någonting den här helgen. Timmarna har bara sprungit iväg men vi har i alla fall tagit en promenad längs med stranden. Blåsigt som bara den och det var väldigt friskt.

Blå- och vitsippor längs med vägen…

Vi kollade också in vad som hänt med byggandet av nya Tofta Beach House och det har hänt en hel del sen sist. Om det hade varit klart nu så hade vi helt klart sladdat in på en lunch.

Det blev en sväng till Sanna och Thomas på bageriet…

… och en utefika på altanen.

Någonstans här i krokarna, runt omkring Valborg brukar det bli grillpremiär för oss. I går kväll fick vi feeling och skred till verket och den första grillningen för säsongen slår ju alla andra grillkvällar med hästlängder. Det var ingen fancy grill vi genomförde, det var en helt ordinär grill med flankstek, rostade potatisskivor med hackad vitlök, majskolvar, halloumi, “bea” och den första skörden av gräslök från trädgårdslandet… inte krångligare än så. Gudars så gott!!!

• 

• 

• 

Än så länge grillas det ute på tomten men om vi har tur så har vi till sommaren en grillplats uppe på altanen. En gotländsk grillöl till grillmästaren var ju på sin plats och lite vin till hon som stod inne i köket och fixade Det var lite för kallt för att starta upp uteköket den här helgen men vi får se… kanske till nästa helg.

I morgon ska jag boka en tid till naprapaten. Jag har fått pausa mina powerwalks på grund av att jag tror att jag har fått en hälsporre. Eller åtminstone en “falsk” hälsporre för mina symtom stämmer inte riktigt in på vanlig hälsporre. Det har gjort så ont i hålfoten och jag har nu låtit foten vila, köpt inlägg till mina skor och kört på en kur med Ipren men det vill inte riktigt släppa. Någon av er som har erfarenhet av något liknande? Så frustrerande nu när jag var så bra igång. Varför är det alltid så att när man väl kommit igång med något som händer det något som gör att man måste avbryta. Det är ju så förbaskat svårt att komma igång igen när man pausat.

Nu ska jag slå en signal till Vendela. Hon är feberfri för tredje dagen i rad, det halsonda är borta och nu är hon bara snuvig. Hon har hittills klarat sig från att tappa lukt och smak så nu håller vi tummarna hårt för att hon är på väg att bli frisk igen och att det inte kommer några bakslag.

Vi hörs!

KRAM!