DET BLEV ROSÉPREMIÄR IDAG I STÄLLET… OCH ÄNNU EN PRESSTRÄFF HAR PASSERAT…

Posted on

Hej alla fina läsare!

Igår blev vi ju blåsta på solen eftersom vi kom hem lite för sent men idag när vi packat ihop jobbet för dagen så hann vi ta en premiärsipp av rosén i solen ute på balkongen. Så mysigt och vilket fantastiskt väder vi har haft idag också. Nu har jag mest suttit inne och jobbat för fullt men en kort fikapaus på eftermiddagen fick jag i alla fall till på balkongen idag. Ljuvligt!

Hade det varit som vanligt så hade vi säkert gått ut och satt oss någonstans på en uteservering och tagit ett glas rosé men det tar emot nu även om det är så att det skulle vara gott om plats enligt alla riktlinjer som finns. Vi har liksom vant oss vid att vara här hemma, bara vi två, men med det inte sagt att vi inte kommer att ta ett glas utomhus framöver om vi känner oss bekväma med det. Vi tar det som det kommer.

Ha ha ni ser vem som har tjyvdruckit av sitt rosé innan fotot togs… läs jag…

Jag tycker så mycket om vår balkong. Det är sol där nästan hela dagarna och när solen står som högst har vi sol fram till 19-tiden ungefär.

Idag har det varit presskonferens med Stefan Löfven igen. Hur känner ni när det aviseras att han ska hålla presskonferens? Jag blir så nervös så jag nästan mår illa och målar upp så många hemska bilder i mitt huvud eftersom aviseringarna oftast kommer med kort varsel och det aldrig ut läcker ut vad det ska handla om. Jag vill bara stoppa huvudet i sanden och låta det passera förbi. Men så kan jag ändå inte hålla mig i från det så jag sitter där i all fall och lyssnar och förundras över Stefan Löfvens myndiga stämma. Han som i alla år, för mig i alla fall, har varit väldigt anonym. Men jag blir alltid så otrygg när Anders Tegnell inte är med. Jag vill att han ska stå där bredvid när stadsministern talar för jag känner ju mig innerst inne lite skraj för Stefan Löfven och vill att Anders Tegnell balanserar upp allt lite med sitt lugn blandat med lite hopp om en framtid. Stefan låter ju så arg och pessimistisk hela tiden fast jag inser att det behövs för att sätta de som inte fattat på plats. Jag tänker att de båda (SL och AT som jag nu kallar dem) liksom i polisfilmer har tagit på sig varsin roll som den onda och den goda. Ja ni fattar…

Jag tycker också att AT har varit borta för mycket den senaste tiden. Jag undrar över vad han gör när han inte är med oss. Fast han är förstås värd att få slippa oss lite då och då efter att ha stått i frontlinjen så länge. Fy vad trött han måste vara… men jag saknar någon som är den goda bredvid SL. Det är liksom ingen annan som kan axla den manteln…

På morgnarna när jag vaknar så vaknar jag alltid glad… i någon sekund… tills verkligheten sköljer över mig och jag känner hur klumpen i magen växer. Sen har jag en klump i magen hela dagen som försvinner emellanåt när jag har mycket att fixa med men då och då känner jag av den och tänker att “hur kunde det bli så här”? Men så rycker jag upp mig igen och tar nya tag för tänk vad våra uppoffringar egentligen är små jämfört med vad många andra har fått stå ut med utifrån vad som har skett under alla år, och sker just nu, i andra delar av världen som inte har med just Covid-19 att göra. Då skäms jag lite över mig själv som gnäller över småsaker…

För att sammanfatta det hela… jag försöker blanda det jobbiga med det jag faktiskt måste ta in, ta del av och förhålla mig till med att göra det bästa av situationen och njuta av det jag kan.

Hoppas att ni har en fin onsdag och att ni mår bra trots allt!

KRAM!

+24

What do you think?

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

6 Comments
  • Veronika
    april 22, 2020

    Det är många som mår dåligt av det som händer runt omkring oss – inte alls konstigt, det är skit läskigt och jag känner mig väldigt liten i detta stora. Jag blir som du helnojig när jag hör att stadsminister ska tala. Haha.
    Det bästa som hänt de sista dagarna är att solen tittat fram och tinar upp oss! Kram

    +1
    • tiname@live.se
      april 23, 2020

      Ja visst är det så. Det här som händer nu har ju en så stor påverkan på oss människor. Vi sa just det idag att vilken tur att det ändå här händer så här års. Tänk om det hade startat i november. Jag vågar inte ens tänka tanken… Kram //Tina

      0
  • Maria Wiker
    april 23, 2020

    Vi tog också ett glas rosé igår till maten faktiskt. Men själva premiären var nog roséchampagnen i badet på min födelsedag 😉
    Ja du… det är nog VÄLDIGT många som mår VÄLDIGT dåligt nu… jag tänker på alla ensamma som inte har någon att bolla med… både unga, gamla, hemlösa (som inte ens har ett hem att vistas i…) och ja alla som inte har någon vid sin sida helt enkelt… Tänker på alla som mår psykiskt dåligt och vad detta kan leda till… Usch, ibland är man bara SÅ less, samtidigt som man måste försöka leva ändå, för att inte gå under och för att hålla någon slags styrka och peppa de som behöver peppas, typ föräldrar…
    Jag är så tacksam över att få vakna och somna tillsammans med Mannen i mitt liv vid min sida varje dag och kväll. Det inger i alla fall en sorts trygghet, en ganska stor trygghet…
    Kram/Maria

    +1
    • tiname@live.se
      april 23, 2020

      Ja man är ändå lyckligt lottad trots allt. Vi har våra nära och kära omkring oss och vi kan få ta ett glas med något gott i och känna lite glädje och flärd emellanåt. Den tryggheten är ovärderlig. Ha en fin uppstart på helgen Maria! Kram //Tina

      0
  • Mamma C
    april 23, 2020

    Det är så svårt att fatta det här vi är i just nu. Från den ena dagen till den andra blev det nattsvart.
    Men man hoppas att det sakta men säkert ska återgå till det normala igen.
    Jag ska nog köpa en flaska rosé idag när jag ska handla.
    Ha en fin torsdag.
    Kram Carin

    +1
    • tiname@live.se
      april 23, 2020

      Ja, det här är så förfärligt… man griper efter varje halmstrå för att få till att något ska få vara normalt i allt kaos. Ja hoppas att du hittade en god rosé så att ni kunde får skåla in helgen och hoppas på att det snart vänder. Kramar //Tina

      0
Previous
BORT MED MYSDRESSEN OCH PÅ MED JOBBSTASSEN…