Välkommen härliga helg! Då har jag stängt den här jobbveckan och idag unnade jag mig att checka ut lite tidigare för nagelfix. Härligt att runda av med flärd när det nu fanns möjlighet till det. Med fredagsbuketten på plats också så känner jag mig nu redo för helg.

Jag tänkte också fira att jag fått positiva besked efter mina årliga besiktningar. Det brukar bli så att alla undersökningar; tandläkaren, cellprov och mammografi brukar ligga ungefär samtidigt i tid och under dessa veckor, innan svaren kommer mår jag alltid lite halvtaskigt. Jag oroar mig och tänker alltid negativt så att jag är mentalt förberedd om det värsta skulle hända. Dumt, jag vet men jag kan verkligen inte styra det. Tandläkaren är inte trevligt men där är jag mest skraj för kostnaden som ju kan skrämma upp vem som helst men de andra två… för det första är det inte några trevliga undersökningar och sen ska man gå och våndas innan svaren kommer. Nu har jag våndats en tid och idag kom det sista svaret; att allt ser normalt ut. 

Jag andas ut och känner mig så oerhört tacksam över dessa positiva besked. Det är så många som inte får samma positiva återkoppling och alla mina tankar går så klart till dessa hjältinnor som kämpar med operationer och behandlingar. Man kan inte föreställa sig hur jäkligt det är och hur dåligt man mår om man inte gått igenom det själv men jag kan ändå förstå att det är fasansfullt på flera olika plan.

Det gäller att ta vara på livet så mycket man bara kan så länge man kan!

Tänkte bjuda på några bilder som visar vad vi har på en av våra tre köksbänkar just nu. Vårt kök är rätt stort och i den här vinkeln ser vi det från när man står med ryggen mot våra fönster i köket, bakom köksbordet. 

Ja vad ger egentligen mest ro när man behöver komma ner i varv? Det är ju så klart högst individuellt och för mig är det ingen tvekan om att det är havet som vinner den här matchen. Jag har aldrig riktigt knäckt koden till att gå i skogen. Jag kan till och med tycka att det är lite läskigt och jag skulle aldrig komma på tanken att gå i skogen själv. Det är för mycket ljud och för snårigt för att jag ska känna mig trygg. Här på ön behöver man inte vara orolig över att träffa på farliga djur men att gå i en skog på fastlandet kan jag tycka är läskigt även om jag har sällskap på promenaden. Man vet ju aldrig vad som kan dyka upp; björn, varg, vildsvin och älg finns det ju gott om nuförtiden och de vill jag inte springa på när jag promenerar i skogen.

Trots det så startade jag upp dagens promenad i skogen och med Per (ja det är ju faktiskt så han heter) som sällskap så var det faktiskt rätt mysigt. Skogen och stigarna mellan Tofta Strand och Gnisvärd är ju mina hoods sen jag var liten så jag kan trots allt känna en viss njutning i att gå där.