Halloj!

Åhhh vilket semestermood vi är inne i nu. Alla bekymmer är lagda åt sidan och här flyter vi bara med. Man kan inte göra annat när man möts av denna skylt i hotell-lobbyn, eller hur!

Vi bor på O.B.C på Playa del Cura, där vi även bodde för nästan exakt två år sedan. Ett lugnt familjehotell där gästerna mest består av par i olika åldrar, barnfamiljer och familjer med tonåringar. Det är snyggt om än lite mer slitet den här gången än vad det var senast vi var här. Och då tänker jag mest på möblerna som börjar få några år på nacken nu. Men stilen är det inget fel på. Vi som gillar vitt och ”ljust och fräscht” (som är galet omodernt just nu men som vi fullkomligt ignorerar för vi älskar det fortfarande efter alla år) passar det perfekt! Jag ska visa fler bilder härifrån i ett kommande inlägg.

Solen skiner på oss varje dag och idag har det varit galet varmt; ungefär lika varmt som det var i somras hemma i Sverige. Vi bara tackar och tar emot. I morse tog vi 1:ans buss till Puerto de Mogán där vi har varit hela dagen. Det tar bara tio minuter att åka dit nu när de har byggt en motorväg och tunnlar genom bergen i stället för som tidigare när man fick åka på slingrande serpentinvägar med hjärtat i halsgropen. Puerto de Mogán är vårt favoritställe nummer ett här på Gran Canaria. Hade vi hittat ett bra boende där så hade vi nog utgått därifrån i stället. Den lilla fiskebyn är så vacker, med sina små söta hus, stranden är helt ok och vi har hittat ett par favoritrestauranger som vi gärna återkommer till när vi är där. Återkommer med inlägg från Puerto de Mogán framåt.

Nu är det nästan lite stressigt… måste piffa till mig inför kvällens middag.

KRAM!

Eller… den här semestern började faktiskt med att jag fick en utskällning på flygplatsen i samband med att vi hämtade ut bagaget. Per hämtade upp en av våra väskor och lämpade av den vid mig under tiden han väntade in den andra. Och efter ett tag kommer det en man fram till mig och säger att den här väskan är min och börjar gå iväg med den. Stopp, stopp säger jag… det kan säkert var så att vi har tagit fel men låt oss kolla upp det. Det visar sig att det är mannens väska så jag ber så klart om ursäkt och han glider iväg. Efter fem minuter stormar mannens fru fram till mig och skäller ut mig inför öppen ridå där hon förmedlar att jag är korkad som inte har koll på min väska. Hon hade minsann fått stå i en kö för ”Lost Bagage” hur länge som helst och hon var så upprörd över det. Sen vände hon på klacken och rusade iväg innan jag ens hann säga pip. 

Vårt misstag…absolut men reaktionen står inte riktigt i proportion till misstaget tycker jag. Hennes man och jag hade ju redan rett ut det hela. Förhoppningsvis mår den här kvinnan lite bättre nu när hon har fått möjlighet att skälla och fräsa av sig lite på mig. Stackarn… det kan inte vara lätt att gå omkring och vara så arg… 

Nu ska det piffas lite här för snart är det dags för middag. 

Hoppas att ni har en fin lördagskväll!

KRAM!