Hej på er!

Här har det picklats idag minsann. Vi får ju gäster till kvällen så vi fixar och trixar med alla tillbehör. Picklad rödlök och ingefärspicklade morötter kan ju vara bland det enklaste som finns att göra och det kommer att bli så gott till kvällens middag… hoppas jag. Jag återkommer med vad det kommer att bjudas på.

Så här gör vi picklad rödlök:

2–3 röda lökar
½ dl ättiksprit, 12 %
1 dl strösocker
1½ dl vatten

Skiva löken i tunna skivor och koka upp ättikssprit, strösocker och vatten. Lägg löken i en glasburk och häll över vätskan. Rör runt och låt svalna. Klart efter några timmar.

Så här här gör vi ingefärspicklade morötter:

3–4 morötter, ca 300 g
1 msk ättiksprit, 12 %
2 msk strösocker
3 msk vatten
1–2 tsk finriven färsk ingefära

Riv morötterna grovt. Blanda ättiksspriten med sockret, vattnet och ingefäran och rör runt tills sockret smält. Lägg morötterna i en glasburk och häll i vätskan. Rör runt och låt stå några timmar.

Nu är det bäst att rappa på här…

KRAM!

Hej!

Ja då har den här fredagen övergått till kväll och begravningen är över. Det blev en jättefin stund och det var så fint ordnat allting även om jag starkt ogillar begravningar. Men vem gillar begravningar… För mig är en begravning som att någon dör två gånger och jag är inte alls med på att det är nödvändigt med en begravning för att få ett avslut. Det är bara ångest och klumpar i magen och det enda man vet är att det kommer att bli jobbigt.

Nu var det här en liten begravning med bara vi, de närmaste och den var jättefin, precis som jag tror att Maggan skulle ha velat ha den, men de där begravningarna som är stora med många människor och man som närmast anhörig blir så exponerad för andra i olika tunga moment (när man går in i kyrkan, ibland sist av alla, när man ska gå fram och säga farväl vid kistan, hälsa på alla efteråt osv) när man har det så jobbigt; jag gillar inte det.

Jag respekterar de som vill ha det så såklart men om jag får välja kring min egen begravning så vill jag inte ha en traditionell begravning. En urnnedsättning med de närmaste i familjen om de nu vill det och sen kan de, om de vill, träffas tillsammans och dricka champagne, äta god mat med ett riktigt bra rött vin och minnas det som var det bästa med mig. Det sämsta med mig kan de hoppa över och även tårta och efterrätt. Möjligtvis en chokladtryffel i all enkelhet. Eller en Tiramisu men det tror jag bara är jag som gillar så det behöver de inte tvinga i sig för min skull. Lite bra musik; Depeche Mode, Human Leauge, Shots med Imagine Dragon (viktigt att det är Broiler Remixversionen), Leva Livet med Emil Assegård, If I die young med The Band Perry (funkar även om jag dör gammal ha ha och Vendela har koll på vilken version) då är vi hemma. Petra Marklunds ”Händerna mot himlen” tycker jag också har sin självklara plats. Jacob och Johannes kan välja ut några godingar från min gamla vinylsamling, Philippa och Lilly kan bidra med något nytt som de tror att jag skulle gilla och Per har koll på min Spotifylista. Det räcker fint så… Då lovar jag att jag kommer att vara med där uppe i min himmel och tryggt veta att alla har en skön kväll tillsammans.

Men hörreni nu var det ju inte det Vita Arkivet vi skulle prata om. Vi skulle ju prata om vin också. Ett något mer positivt tema ha ha. Det här vinet har varit sommarens favoritvin här hemma hos oss. En fransos som passar till det mesta. Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär. Så god! Bra pris också tycker jag. Den kommer att få följa med oss även i höst. Helt klart!

Nu har vi en skön fredagskväll här hemma och i morgon varvar vi upp igen. då kommer min syster och hennes man hem till oss på middag. Sen blir det en söndag som vi kommer att ägna oss åt att plocka undan sommaren. Känns bra ändå. Jag är redo för hösten!

KRAM!

Hej Hej!

Det är dags att bjuda på ett recept igen. Ikväll önskade ungdomarna i familjen sig en gammal vardagsfavorit som vi brukade laga när barnen var små; Falukorv sweet chili. Jag är inte alls förtjust i korv och definitivt inte falukorv men i den här rätten så funkar det utmärkt. Den är enkel att laga och går snabbt.

• 

• 

Vi strimlar falukorven tunt och steker den knaprig i sesamolja. Det var varmt och skönt ute så vi lagade mat ute i uteköket. Jag har inga exakta mått eller mängder till den här rätten så man får ta lite som man tycker av ingredienserna. Det är inte så noga.

Syskonsnack… gullungar!!!

• 

• 

En purjolök och två olika sorters paprika…

• 

• 

… och en burk vattenkastanjer. Sen fräser man upp allting…

• 

• 

…och blandar ihop med falukorven. Vi brukar sen koka upp Barillas mest tunna spagetti, ni vet den där som tar bara tre minuter att koka och blanda den med den uppstekta röran och sweet chilisås. Lite mindre chilisås om det är små barn med och lite mer om man vill ha den lite starkare.

Servera på ett stort fat, strö över sesamfrön och toppa med persilja. En enkel rätt med mycket smak som både ser ut och smakar godare än vad den ser ut på de här bilderna. Vill man så kan ju byta ut falukorven mot kyckling eller något annat. Det tror jag funkar lika bra.

Efter middagen blev det övningskörning med Philippa som tränar på inför prov och uppkörning. Det är ingen lek att ta körkort idag…

I morgon ska vi på begravning. Min fina moster Maggan har fått somna in och även om det var skönt för henne att få lämna nu så är det alltid sorgligt och ledsamt. Hon var den busiga, coola och roliga mostern som bodde vid Nytorget på Söder i Stockholm och det var alltid så spännande och roligt att få resa upp till henne. För jag var ju van med att bo på landet här på Gotland så det var verkliga kontraster att få komma dit. Jag äskade Stockholm redan då!

Hon rökte som en borstbindare och som barn blev man alltid bjuden på runda, gröna små eucalyptostabletter med någon typ av socker på som hon förvarade i ytterfacket till sitt cigarettetui. Jag tror inte att de tabletterna finns kvar längre. Det var hos henne jag fick äta hämtpizza från en hak på Medborgarplatsen för första gången och när jag blev mer vuxen så serverade hon alltid rostat bröd, räkor och vitt vin när man kom från färjan eller flyget. När jag var i tonåren och bodde hos henne tillsammans med kompisar så tyckte jag att hon var lite jobbig för vi ville ju gå själva på stan men hon ville alltid hänga med. Jag förstod inte alls varför men idag förstår jag ju att hon var livrädd för att vi skulle komma bort i Stockholmsvimlet. Rimlig känsla ändå…

Ja, det är många minnen som poppar upp nu och i morgon ska vi säga hej då. Det kommer säkert bli så där är kyligt och sorgset som det alltid är på begravningar. Jag blir alltid så frusen men jag känner mig säker på att det kommer att bli fint.

Vi hörs!

KRAM!

Hej Hej!

Jag tänkte vi skulle snacka lite om mig… och om saker ni kanske inte vet. Jag brukar ofta skriva om vad vi gör men sällan om hur jag är. Here we go!

Vet ni att:

• min favoritfilm är Die Hard 2. Jag kan inte längre räkna hur många gånger jag har sett den men varje gång jag ser den så är det som att jag ser den för första gången. Yippee ki yay motherfu**er.
• jag älskar potatis i alla former. Jag äter också gärna rå potatis under tiden jag lagar mat. Det har gått i arv i rakt nedåtstigande led till min dotter Vendela ha ha. Mina söner äter inte potatis idag eftersom de fick äta så mycket potatis under sin uppväxt. Stackars barn…
• jag älskar lakritspipor. Ni vet de där med rosa strössel på själva pipan.
• jag tycker att fötter är läskiga. En gång i tiden ville jag bli fortvårdsterapeut… hur tänkte jag då?
• man får inte ta på mina knän eller på min haka. Sjukt obehagligt!
• jag är lojal och tror gott om alla människor, ibland mer än vad som är rimligt. Jag är naiv och tror att alla vill oss väl. Det ska mycket till för att jag ska tappa förtroendet för någon så när det sker då har man passerat alla gränser.
• jag kan vara sjukt långsint om man sårar mig eller mina nära och kära och jag tappar förtroendet för någon. Så don’t mess with us!!!
• jag är lat. Jag tar ofta de enklaste vägarna vilket är bra när jag jobbar. Jag krånglar inte till det. Hemma kan den där latheten få en annan innebörd ha ha…
• jag sover lika mycket och länge som en tonåring. Jag har ännu inte knäckt koden till varför man ska gå och lägga sig när man är pigg och gå upp när man är som tröttast. Konstigt i min värld. Därför ”slumrar” jag så fort tillfälle ges. Jag kan sova överallt.
• jag gråter sällan direkt när något allvarligt händer. Då blir jag bara fokuserad men fulgråter på skolavslutningar, till Sofias änglar eller när någonting bara är fint.
• jag är grym på att fickparkera. När vi bodde inne i Visby innerstad så hade jag inget val. Det var bara att träna på inför allmän publik och efter ett tag så satt det. Nu har jag inte fickparkerat på ett tag men jag tror att jag fortfarande har det.
• jag är vidskeplig. Jag lägger aldrig nycklar på bordet, går inte under stegar och spottar alltid tre ggr över vänster axel om en svart katt korsar min väg. Men om sanningen ska fram så spottar jag även om det kommer vilken katt som helst och då kör jag dubbelt spott. Sex ggr. Man vill ju vara på den säkra sidan.
• jag liftade alltid i tonåren. Ofta själv; när jag skulle till kompisar, när jag skulle till jobbet eller bara för att… tiderna förändras. Idag skulle ingen i yngre tonåren lifta omkring som vi gjorde då.
• jag trillar omkull jämt. Jag har så dåliga ledband i mina vrister och kan snubbla på ingenting. Jag har slagit mig rejält flera gånger och senast pajade jag ett objektiv när kameran slog i backen. Vad kan man göra åt uttänjda ledband?
• och det här tror ni kanske inte… att jag är dålig på att kallprata. Som lite yrkesskadad inom HR så vill jag gärna komma till pudelns kärna direkt och prata om saker på riktigt. Men jag har insett att det hör till allmänt hyfs att man pratar om lite av varje innan man tar nästa steg.

Ja, det här är vad jag hade att bjuda på idag :-).

Vi hörs!

KRAM!