Allmänt

OPERATIONSDAGEN…

Posted on

Nu är jag opererad och klar och det är så skönt att det är över!

Igår innan lunch skjutsade Per mig till Nacka Sjukhus och jag vet inte när jag var så nervös och rädd senast. Tårarna brände innanför ögonlocken när vi sa hej då utanför operationsavdelningen men jag blev så väl omhändertagen av den vänliga sköterskan och fick gå direkt in i omklädningsrummet. Där fick tårarna rinna under tiden som jag bytte om till landstingets charmiga kläder från topp till tå och när jag var klar så väntade min kirurg Mario på mig utanför.

Vi gick igenom röntgenplåtarna en gång till och han berättade i detalj hur operationen skulle gå till och att jag direkt efter operationen omgående kommer att känna att nervsmärtan är borta. Det vågade jag inte riktigt tro på där och då för det kändes helt orimligt men jag kände mig väldigt trygg efter vårt samtal även om jag fällde några tårar till.

Ja sen fick jag ligga i en säng och vänta en stund med hätta och allt. Man känner sig ju inte så sexig precis men jag var i gott sällskap. Där låg vi alla i långa rader; en del som precis kommit tillbaka efter sina ingrepp och vi andra som väntade på vår tur.

Till slut var det min tur och när jag låg i slussen och väntade på att få komma in i operationssalen så började tårarna att rinna igen. Vilken kyckling man är… Den gulliga narkossköterskan såg hur det var fatt och började fråga mig om en massa saker för att jag skulle tänka på något annat. Vilken stjärna hon var! Några minuter senare låg jag placerad för sövning och helt plötsligt är jag bara borta. Det är så konstigt det där, att man inte sakta zoonar ut utan bara försvinner på ett ögonblick.

Lika snabbt som jag somnade, lika snabbt vaknade jag. Det kändes som att det gått en sekund men i verkligheten hade det gått över en timme. Jag mådde toppen och var så hungrig så jag fick en macka och en kopp te direkt. Efter en timme ungefär blev jag hämtad och körd upp till avd. 21 där jag fick stanna för att få några påsar antibiotika intravenöst innan hemgång.

Och då fick jag en landstingsmacka till med te och nyponsoppa. Smakade gudomligt trots att det inte är något man i vanliga fall skulle ha gått igång på precis. Efter en timme fick jag dessutom middag och jag rensade tallriken. Jag minns inte när jag var så hungrig senast. Innan Per kom och hämtade mig hann jag klämma ytterligare en mugg med te haha…

Innan hemgång fick jag också träffa Mario som opererade mig och han berättade att allt hade gått enligt plan. Han hade fått bort hela cystan och att jag nu kommer att slippa den där jobbiga smärtan som jag dragits med i flera månader. Jag fick också träffa en fysioterapeut som gick igenom rehabprogrammet med mig. En månads rehab och sen kan jag börja trappa upp min vanliga träning igen.

Ja så var det dags att säga hej då och åka hem och vet ni… all nervsmärta är helt borta. Det är ju ren magi. Jag känner inte ett endaste dugg ner i skinkan och benet och vilken befrielse det är. Jag är så tacksam och lättad. Igår kväll kände jag inget av ingreppet i ryggen heller, hög på morfin som jag var. Det känner jag av lite idag. Det är ändå ett fem cm långt operationssår som nu ska läka och jag känner av att det stramar. Men jag klarar mig på Alvedon som tur är så jag har inte ens hämtat ut alla starka tabletter som jag fått utskrivet. Det gjorde betydligt ondare innan operationen om man säger så. Det här är ingenting i jämförelse.

Idag har jobbat i lite lugn takt. Jag är egentligen sjukskriven i en månad men jag kan ju jobba hemifrån så kan jag vara igång bara jag varierar mellan att sitta, stå och ligga ner så det fungerar fint. Jag kanske inte har haft min mest fartfyllda dag men lite nytta har jag nog bidragit med till firman idag trots allt. Jag har också varit ute och tagit en promenad vilket fungerade finfint!

Ja, det här är svensk sjukvård när den fungerar som allra bäst. Jag fick ont i januari, tragglade på med naprapat i februari och en bit in i mars utan resultat sen fick jag komma till ortopeden för remiss till MR och nu är jag opererad och klar. Bra progress! Nu håller jag bara tummarna för att allt ska läka ihop fint och att jag kan återgå till det normala så fort som möjligt.

Nu ska ni få slippa höra mer om mitt onda framåt, jag lovar. Nya tag och mer positiva vibbar ska det bli här på bloggen. Tack för allt pepp som jag har fått av er i olika kanaler. De värmer gött kan jag lova!

KRAM!

DET ÄR DAGS…

Alldeles strax… om ca 30 minuter eller så… är det dags för mig att åka till Aleris på Nacka Sjukhus för att operera bort den där cystan i ryggen som gjort så ont nu i flera månader. Det ska bli skönt att få bort den men jag är ärligt talat så jäkla skraj just nu. Jag har blivit sövd tidigare och jag vet att jag är i trygga händer men just nu vill jag bara knäppa med fingrarna och att allt ska vara över. Jag längtar till i kväll då jag förhoppningsvis är här hemma igen och kan vända blad vad gäller det här.

Och jag längtar efter att få använda mina hudkrämer igen. Hela jag är som ett russin efter att ha tvättat mig med Descutan både i går kväll och i morse. Torr är bara förnamnet…

Vi hörs!

KRAM!

AW PÅ LÅDAN…

Posted on

Häromkvällen hamnade jag med några av mina kollegor här på ”Lådan” som är svensk version av en amerikansk ölhall med 20 olika tappkranar med bärs. Naturligtvis har de även vin och sprit om man nu vill ha det i form av naturvin och drinkar baserade på grejer från småskaliga svenska destillerier. Maten är av typen streetfood och tillagas från grunden av bra råvaror och lokalen är sådär rå, enkel och ruffig som jag gillar. Har ni inte varit här tidigare så tycker jag att ni ska sladda förbi vid tillfälle. Luntmakargatan 63 här i Stockholm är adressen.

Idag tog jag pendeln till Norrviken där jag mötte upp min chef för att hämta upp Loas påskpresent och sen tog jag en liten tur till Västermalmsgallerian för att fixa ytterligare några påskgrejer till de små. Jag hoppas på att jag ska vara i så pass gott skick på torsdag så att vi kan få lämna över deras påskpresenter innan vi reser över till Gotland på fredag.

Idag mina vänner så kom värmen tillbaka äntligen. Så underbart trots att jag höll på att svimma av värmeslag när jag tog mig till Norrviken fram och tillbaka eftersom jag var på tok för varmt klädd. Mössa, halsduk, dunjacka, handskar och hela baletten hade jag på mig vilket jag var rätt ensam om haha. Det är kanske nu det vänder eller vad tror ni?

Ha nu en skön söndagskväll så hörs vi snart igen!

KRAM!

KONSERT MED PRINSEN AV PEKING…

Posted on

Inlägget innehåller reklamlänkar till Lindex och Bubbleroom.

Ni som följer mig på Instagram har ju säkert sett på stories att jag och Vendela var på konsert med Markus Krunegård igår kväll. Han kallas ju för Prinsen av Peking, vilket också är titeln på en av hans plattor eftersom han kommer från Norrköping (som kallas för Peking), och flera av er vet ju att just Norrköping ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag älskar den stan och jag älskar den östgötska dialekten så när Markus Krunegård både pratar- och ibland har ett östgötskt uttal av något ord i sina låtar så blir jag så jäkla glad.

Vi startade upp här hemma hos oss med lite charkisar och bubbel sen tog vi oss till Globenområdet och Annexet. Och vilken konsert det blev. Sista spelningen på den här turnén (Krunehof) med en taggad publik. Att få vara på en riktigt bra konsert är ju alldeles, alldeles underbart! Och att få uppleva det med sin dotter är ju också magiskt!

Min blus Ellea, med de snyggaste ärmarna som dock inte syns just på den här bilden kommer från Second Female. Den verkar vara lite svår att få tag på men kanske hittar ni ett exemplar om ni googlar runt lite eller kollar i butik. HÄR finns en annan blus/topp som är så himla fin. Så snygg till jeans eller jeansshorts i sommar. Den HÄR finns på superrea nu och den HÄR till vita jeans i vår och sommar är ju grymt fin.

Man ville aldrig att det skulle ta slut men till slut var det bara att lämna lokalen med ett leende på läpparna och bege sig ut i snöstormen.

Det här måste verkligen vara den längsta vintern någonsin. Det tar aldrig slut. Igår var det lika kallt, snöigt och halt som i januari och idag när vi har varit barnvakt för vår lilla Majken så har det också varit kallt och snöat hela tiden.

Pappa Jacob är i Åre och åker skidor och mamma Linda skulle med storebrorsan Loa på kalas så då fick vi hänga med det lilla flickebarnet. Vi började med ett besök i djuraffären, sen vidare till Donken för lunch och till sist tog vi tunnelbanan ner till Sergel för att gå på Bamsebio. Ljuvliga lilla unge. Hon satt där som ett ljus i sin biofåtölj i 1 tim och 10 minuter och smaskade godis och popcorn, och var hur nöjd som helst. Men nu är hon återlämnad till mamman och brorsan och vi har landat ner här hemma igen.

Nu ser jag fram emot en lugn söndag. På tisdag ska jag opereras och det enda som jag ska fixa innan dess är några påskpresenter till de små men jag har både söndag och måndag på mig. Min chef har fixat värsta bästa grejen till Loa och han kommer att bli så lycklig. Återkommer om det när jag fått grejerna på plats.

Ha en skön lördagskväll!

KRAM!

JAG TAPPADE DET LITE…

Posted on

Jag försvann lite… och det beror på att jag helt enkelt tappade det. Tappade glädjen, tappade modet och tycker att det mesta känns lite motigt just nu.

Vädret är aptrist, kriget tar aldrig slut och det är så fruktansvärt allt som pågår, jag har ont och jag vill bara få den här operationen överstökad, det är svårt att få tag på båtbiljetter till och från Gotland de datum vi vill resa och en pilotstrejk hos SAS är på väg att segla upp efter påsk vilket kan påverka vår bokade resa utomlands som vi planerat ett längre tag. Region Gotland krånglar med vårt bygglov för att byta tak på vårt Gotlandshus och det är inte den enklaste saken att få igenom att ansluta till vatten och avlopp vad gäller vårt gästhus. Jag förstår verkligen att de har hur mycket som helst att göra på avdelningen för bygglov eftersom allting känns så oerhört överarbetat och väntetiderna för ett beslut är helt orimliga. Vi ska byta takbeklädnad från betongtegel till plåt och de ska ha in ritningar och mått på precis allt in i minsta detalj. Varför undrar jag… vi har redan fått ok på vårt gästhus som fick ett plåttak när vi byggde det för några år sedan. Vi vill ju bara ha ett likadant på huvudbyggnaden och de har redan fått alla möjliga bilder, ritningar och beskrivningar men det är hela tiden något som fattas som vi måste komplettera med. Allt ska dessutom vara fackmannamässigt gjort och jag inser att jag borde ha utbildat mig till arkitekt. Morr!

Det finns så mycket värre saker att oja sig över, jag vet det, men ibland måste man få deppa lite över sina egna motgångar också, eller hur?

Jag brukar inte deppa så ofta och inte några längre stunder när det väl händer men igår tyckte Per att jag varit nere i skorna lite längre än vanligt och vet ni, då kom han hem med världens största och finaste tulpanbukett. Min älskade fina man… jag kunde ju inte annat än att åka upp ett par snäpp på deppighets-stegen.

Vad har hänt annars den här veckan då? Jag har jobbat så klart, jag var på gymmet och tränade igår (de delar på kroppen som jag kunde träna) mina kollegor drog med mig på en spontan AW en stund i går kväll. Vi var på ett coolt ställe som jag ska berätta om i ett annat inlägg.

Idag var jag uppe med tuppen för att åka till Arlanda. Det var dags för ledningsgruppsmöte med en av de affärsenheter som jag jobbar med och det var evigheter sedan jag träffat flera av dem. Vi har bara setts digitalt under de senaste två åren och en del av dem har jag inte träffat live tidigare. Det var kul!

I morgon ska jag och Vendela på konsert vilket jag ser fram emot så himla mycket så visst finns det glädjeämnen i mitt liv trots allt. Jag behöver bara gnälla lite ibland. Inte så kul för er att ta del av kanske men livet är ju inte glass och ballong hela tiden och ni får hänga med i både toppar och dalar.

Ha en fortsatt fin torsdagskväll så hörs vi!

KRAM!

TACK SÄLEN FÖR DEN HÄR GÅNGEN…

Posted on

Nu har vi åkt vårt sista åk för den här säsongen och vi summerar att det verkligen har varit en kanonvecka. Vi har haft lite förkylningar som härjat i familjen men om man bortser från det så har det varit fantastiskt.

När man är här så vill man bara ha mer… men allting har ju ett slut och nu är det dags att avrunda för den här gången.

Backarna har varit superfina i år. Vi har haft sol nästan hela tiden men ett par minusgrader och ingen vind vilket ju är helt perfekt.

Vi har susat nedför backarna, åkt rullband i Klarna-tunneln och fikat ute på vår uteplats…

… vi har också varit på After Ski. Jag och Vendela skulle egentligen After Ski:at på Wärdshuset igår men det var för mycket folk för vår smak så vi gled in på ett annat ställe och körde vårt eget After Ski. Galliano Hot Shot… vilken klassiker!

Vi fick tips om Sälenstugan Original som ligger i backen ovanför Sälfjällstorget och det var bästa stället hittills här i Lindvallen om man vill glida in för en lunch eller ett glas och vill ta en paus. Bra mat till bra pris och jag fattar inte varför vi inte tagit oss dit förrän nu. Här kommer vi definitivt att hänga mer framöver!

Jag åt en Jordärtskockssoppa med ett supergott bröd till.

I morgon åker vi hemåt igen och sen väntar en veckas jobb innan det är dags för mig att operera min rygg. Det har varit skönt med en verklighetsflykt och att få lite extra energi inför det som väntar. Jag har kunnat åka skidor och hängt med på det mesta men jag har ju ont och det ska bli skönt att bli av med det och kunna vara som vanligt igen.

Jag är så tacksam för min familj och det är fint att vi skapar upplevelser och minnen i fjällvärlden tillsammans! Jag har frossat lite i vemod nu men nästa år kör vi en favorit i repris och skapar nya fina minnen.

Vi ses i Stockholm!

KRAM!