Vi har en liten växt här hemma som inte gör så mycket väsen av sig. Den bara finns där och har funnits med hemma hos oss hur länge som helst. Den fick såklart hänga med när vi flyttade från Gotland och den hittade direkt sin plats här också, på spisen i vardagsrummet. Oftast reflekterar jag inte över att den ens finns men idag när solen lyste in rakt på alla små hjärtan så tog den upp hela rummet. Jag lovar att jag ska ge vår “Hjärtan på tråd” lite mer kärlek framöver :-).
Idag skiner solen igen från en klarblå himmel och vi har ju haft fantastiskt vackert väder nu några dagar. Längtar inte alls efter det mörka och murriga. Vi har förvisso bokat en resa i februari för att få lite sol och bad men det känns ju som en evighet dit. November och december går väl an men sen… januari; månaden som aldrig tar slut. Den är tung… Jag veeet, jag är expert på att ta ut den i förskott. Måste jobba med min inställning.
Och för övrigt… kan inte låta bli att kommentera det som händer och rapporteras om i media nu. Jag brukar säga att förr eller senare faller människor som gör andra illa på eget grepp. Det händer nu och jag hoppas att det här kan leda till någon slags förändring kring något som totalt har spårat ur. Eller snarare något som har pågått i all tid men som inte längre tystas ner. Jag har lyckligtvis själv inte utsatts för trakasserier eller övergrepp i någon form men jag inser att det är så vanligt och det är så sorgligt. Jag menar vi pratar om år 2017. Har vi inte kommit längre?
KRAM!
