Hello!

Man gör en massa dåliga saker här i livet och så gör man man en del som är riktigt bra… och det allra, allra bästa vi har gjort så är det ju de här… Alltså jag är så stolt och lycklig över våra ungar så att jag nästan spricker…

Jacob som är äldst. Han är coola killen som är fylld av ett inbyggt lugn och är kvick som få. Rapp i kommentaren, har koll på allt som är coolt i klädväg (ärligt talat så har han varit en klädsnobb sen han började gymnasiet) och tar ofta initiativ till familjehäng med alla oss. Han kan laga pasta som tar en till himmelska höjder och är världens bästa pappa till sina små kottar; Loa och Majken.

Och den här då… Johannes som är nr 2. Mellanbarn med allt vad det innebär. Ödmjuk, positiv och diplomatisk som få, men ändå med tydliga åsikter om det han tror på. Grym musiker som alltid trollar fram ett musikquiz framåt småtimmarna när vi ses. Ibland kan vi quiza hela natten lång… Han är också en stilsäker kille som ääääälskar musikfestivaler.

Och är har vi lillesyrran… hon som jag trodde att jag, när hon var liten, skulle få klä i fina små klänningar från Paris men som snabbt visade sig vara en pojkflicka av rang och alltid har gått sin egen väg. Leka med svärd och klättra högt upp i höga träd med brorsorna och sina killkompisar var mer hennes melodi under uppväxten. Familjekär som få och är den som ofta initierar att vi alla… och då menar jag alla; morsor, farsor, syskon, bonussyskon, exfruar och exmän träffas och firar högtider ihop.

Och så mina fina bonustjejer. som är i den åldern då man inte så ofta vill vara med på bild… men den här bilden har fått godkänt. Philippa till höger är en klok fd morgonpigg teoretiker med starka åsikter. En tjej med massor av skinn på näsan med intresse för mode och stil. Och Lilly… pappas tjej och drottningen av oneliners… morgontrött fd djurvän, händig och praktiskt lagd som över en natt fick ett större intresse än att umgås med sin pappa… läs hon ville hellre umgås med kompisar och killar. Båda tjejerna är fantastiska med små barn och Loa och Majken tokgillar de här två. De funkar också så himla bra med mina ungar som gillar sina bonussystrar sååååå mycket.

Ja vad säger man… man kan inte vara annat än lycklig över att ha fått så här fina ungar. Jag älskar dem alla så mycket och vad vore jag utan dem… jo, bara en liten lort!

Hörreni, nu är vi mitt i veckan igen utan att man ens har hunnit blinka. I morgon ska vi ha verksamhetsplanering med mitt team på jobbet och det ska bli roligt att få fokusera på annat än vanligt dagligt jobb. På kvällen kommer vi att ”julfesta” lite också. Det var längesen vi fick tid till att umgås utanför jobbet så det ser jag fram emot.

Ha en fin onsdagskväll!

KRAM!

Hej hej!

Är det bara jag som finner en viss njutning i att få skriva på riktigt? Och då menar jag att få skriva på papper med en penna och inte på en dator. Jag älskar almanackor, kalendrar eller vad man nu kallar dem och det är så härligt när jag kan få fylla i födelsedagar och annat smått och gott i en ny kalender för kommande år. Jag har annars allt i mobilen men om jag vill få bra en överblick över en hel vecka och hela året så är en fysisk kalender oslagbar tycker jag. Jag har märkt att det är viktigt för mig att kunna överblicka en hel vecka i taget och just den delen att kunna få slå upp en fysisk ”kalender” (jag som annars är helt digital) känns så bra. Det ena behöver ju inte utesluta det andra tänker jag och man kan ju få in så många fler överblickbara kommentarer i en fysisk kalender än i en digital.

Ni ser inte ni det på den här bilden men här har vi en hel vecka och till höger utanför bild finns en ruta där man kan skriva anteckningar som är ”to do” eller vad man nu vill.

I just den här kalendern så finns det också en del vackra bilder, tänkvärda ord och recept. 

Liknande kalendrar men med samma upplägg innehållsmässigt hittar ni HÄR och HÄR. Vill ni hellre forma en egen kalender så kan ni göra det HÄR.

Förstår ni att vi börjar närma oss ett nytt år igen nu? Vad hände??? Och Lena Endre ska nyårstala. Underbart! Det kanske är på Skansen man ska fira in det nya året i år?

Jag kan inte sluta det här inlägget och lämna det ytliga utan att kommentera det hemska som har hänt nu den senaste veckan; att två unga tjejer som var precis i början på sina liv men som råkat ur för män (som inte är bevisat, men som man tror) som inte tycker att de ska få leva. Jag är så berörd och kan inte sluta tänka på att hur kan detta kan ske. Har vi inte kommit längre år 2019? Vad är det som händer och vad är det som gör att en del människor tappar alla normala spärrar. Jag fattar ingenting. Som förälder är det inte speciellt svårt att tänka sig in i hur deras anhöriga mår just nu. Sååå hemskt och så sorgligt och jag mår faktiskt dåligt av det här. På riktigt!

Var rädda om varandra hörreni och kramas mycket!

KRAM!