En intensiv och intressant jobbvecka är till ända och nu ska jag bara luta mig tillbaka, lägga fötterna på soffbordet och lata mig. Jag är inte bra på mycket men att lata mig… det är min grej det. Har inga problem med att skjuta ”måsten” på framtiden om det inte är så att det är så skarpt läge med något att det bara måste göras. Då får jag sätta latheten på paus ett ögonblick och kavla upp armarna. 

Men mer lathet och avslappnat förhållningssätt till folket säger jag. Idag ska alla och allt ska vara så perfekt hela tiden, på en nivå som i alla fall inte jag kan leva upp till. Man ska umgås med de rätta människorna, ha det senaste på sig i modeväg, resa till världens alla hörn, helst äga ett boende utomlands, vara omtyckt av alla, vara bästa mamman, frun och vännen, vara vältränad och snygg och vara den bästa och mest kompetenta av alla på jobbet. Nu kanske någon tycker att jag bara förmedlar glättiga och lättsamma saker här på bloggen men jag lovar er; vi har vår beskärda del av tonårsbekymmer, stökigt hem med dammråttor som far runt, hur ska vi få pengarna att räcka till, till allt vi vill göra, prestationsångest på jobbet, att vi inte hinner träna så mycket som vi skulle behöva och vilja och allt annat som hör livet till men jag besparar er oftast från det. Jag tror att de flesta av er ser igenom det och fattar att livet inte alltid är glass och ballong här hos oss heller. Precis som det är för de flesta av oss. Vi har det nog som de flesta andra men förutom att lata mig så är jag nog ändå rätt bra på att fokusera på det som ändå är rätt gött här i livet och jobbar med att inte jämföra mig med andra; jag backar när jag känner att det blir för mycket krav på mig själv. När jag har varit nere och vänt på botten en sväng och värderat vad som är viktigt för mig och oss som familj så kravlar jag mig rätt snabbt upp igen och tar tag i det goda och roliga och det som ger mig energi igen. Det är det som räknas…

Oj vilket långt stycke och vad djupt det blev… såhär på en fredagskväll. Det händer något med en när man kommer ut hit till landet och hinner landa ner i sina tankar. Skönt ändå…

Hoppas att ni klarar er undan stormen och har en fin fredagskväll!

KRAM!

Uj uj uj vad det rasslar på. Här kommer en hälsning från favoritön Gotland. Landade in här under eftermiddagen och hade några jobbmöten innan jag blev upphämtad på Visby Airport av min P som landade in redan igår. Men igår kväll hann jag med lite bebismys innan det var dags att gå hem och packa väskan. Alltså så liten… Hon vägde ändå drygt 3 kg när hon kom till oss för precis en vecka sedan idag men ändå känns hon lätt som en liten fjäder när man håller i henne. Klart att lillflickan skulle få en liten välkommen-till-världen-present också. En liten dress med små mjuka tygskor att ha på sig när man ligger i vagnen och myser under hösten. Klart också att Loa fick en present och det blev ett flygplan med gubbar och resväskor eftersom det är riktigt poppis just nu. Han verkar ha  ärvt sin farmors intresse för flygplan ha ha…

Så skönt att vara här nere och andas lite gotlandsluft igen. Även om det blir intensivt med jobb när jag är här så är det faktiskt med facit i hand skönt att vara på plats redan idag. Det ska ju tydligen blåsa riktigt ordentligt i morgon och det hade nog inte blivit någon behaglig resa över Östersjön med färjan. Det ”brallade” på rätt ordentligt idag också när jag flög ner till ön men drygt 30 minuters skak på flyget kan jag ändå lättare stå ut med än flera timmars sjögång på Östersjön.

Nu har vi ätit hemmagjorda högrevsburgare och umgåtts med tonåringarna en stund. Man får samla på de stunder som de bjuder på för ips vips sär det egentid som gäller och då försvinner de ut till annexet och myser. 

Nu ska jag också mysa på lite innan det är dags att runda av den här intensiva dagen som började med ett ledningsgruppsmöte på Arlanda under förmiddagen för att sen ta mig över till Bromma för att flyga ner till Visby och ett par möten. Intensiva men intressanta dagar. Gillar det!

I morgon kör vi fredag!

KRAM!

Näää vet ni, ikväll orkade vi inte laga middag själva. Vi tog en liten promenad bort till Waan Thai på S:t Eriksgatan och hämtade hem varsin nr 50. Minns inte vad den heter men kyckling med bland annat lök, sockerärtor, morötter och cashewnötter var det i alla fall i den här rätten. Gott och skönt att få vara lite lat.  

Ett glas rött blev det också till!

Nu har vi några dagar på Gotland framför oss. P reser ner i morgon och jag reser efter på torsdag efter lunch. Jag skulle egentligen resa ner med färjan på fredag men nu behöver jag ner och jobba så jag åker ner redan på torsdag. Jag stannar sen kvar för att fira papsi som fyller 80 år på söndag. Då ska det firas med familjen. Inte hela familjen den här gången dock, det finns ju en del som har lite annat att stå i, som att mysa med en liten nybakad bebis till exempel. Men de som kan hänger på. 

Ser fram emot att få komma ner till ön en sväng igen och andas lite höstluft. Förhoppningsvis får man väl säga. Här i Stockholm har det ju varit sommarvärme under eftermiddagen och kvällen…

Ha en fortsatt fin tisdagskväll!

KRAM!

För några veckor sedan köpte jag ett gäng böcker och nu har jag läst alla utom en. De första fyra rasslade jag av rätt snabbt och Johanna Toftbys bok 30 om dagen har jag skrivit om tidigare här på bloggen. Man har ju olika tycke och smak när det gäller läsupplevelser och tur är väl det och att det finns något för alla. Här är i alla fall min upplevelse av böckerna som jag har läst.

 Bok nummer två blev Christer Björkmans Generalen, Bara jag vet vem som vinner. Den här boken var lätt att läsa och jag släpade med mig den överallt trots att den var tung som sten. Lättsam, allvarsam, utelämnande och rolig på en och samma gång. Kul att få veta lite mer om hur det egentligen gått till bakom kulisserna, framförallt i Mellosammanhang.

Nummer tre blev Hudlös som är skriven av Tommy Ivarsson. Tommy berättar öppet och naket om sig och sin familj med sonen Jonathan i fokus. Jonathan som inte finns med oss här på jorden längre. Denna fina lille kille som väntade så länge på en organdonation men till slut orkade inte Jonathans kropp vänta längre. Jag tror aldrig att jag har gråtit till en bok tidigare men jag hann inte läsa många sidor innan tårarna kom. En fin och varm bok. Den får en att tänka ett varv extra kring den svåra frågan om organdonation.

Den fjärde boken jag gick loss på heter Blodlokan och är skriven av Loiuse Boije af Gennäs. Det var en spännande och kuslig historia och den är den första delen i en trilogi. En psykologisk thriller och jag hade svårt att lägga den ifrån mig den. Ser så mycket fram emot nästa bok!

Just nu håller jag på med 1793 som är skriven av Niklas Natt och Dag (intressant namn för övrigt…) och jag måste erkänna att jag har lite svårt att komma igång ordentligt. Allting med den boken är annorlunda än de övriga och jag behöver ställa om lite i mitt mindset känner jag. Det är en makaber historisk mordhistoria men jag kommer sakta men säkert in i den men jag har nog inte knäckt koden riktgt än. Tålamod, tålamod… inte min bästa egenskap.

Visst är det härligt med böcker och visst känner man sig lite tom när man har läst ut en bok som man aldrig vill att den ska ta slut för att den är så bra?

KRAM!

Lite konstigt för Loa att den här lilla varelsen ska ligga i hans vagn nu men han klappar så fint på henne och ser lite stolt ut trots allt. Inte helt lätt att greppa för en två-åring att det helt plötsligt finns en till i familjen. 

Full fart i parken!

Nu har vi kommit hem efter några timmar på vift och det blir en lugn eftermiddag och kväll här hemma. Är lite trött efter gårdagskvällens firande. Vi firade ju vår förlovningsdag lite i efterskott genom att inleda med ett glas tillsammans med Johannes på Grus Grus; en mysig vinbar på Odenplan. Sen blev det en god middag här hemma med oxfilé, sötpotatispommes och en god sås till. Och skumpa så klart… Så klart satt vi också och surrade halva natten innan det var dags att avrunda firandet för den här gången. 

Ha en riktigt skön söndag och hoppas att solen visar sig även där ni är.

KRAM!

Se vem som kommit till världen idag… Loas lillasyster tittade ut i morse och det är så mycket känslor i omlopp nu för det är ju så magiskt det här med en ny liten familjemedlem. Jag är alldeles omtumlad… Tänk att jag har blivit farmor igen och P har blivit bonusfarfar. Stort!!!

Jag har precis pratat med pappa Jacob som lät sådär rusigt lycklig som bara nybakade pappor kan göra och jag minns så väl hur det känns när ett nytt litet liv kommer till världen; man befinner sig ju i en liten familjebubbla de där första dagarna. 

Ännu ett litet barnbarn att älska villkorslöst! 

Blir inte så mycket klokt gjort här i kväll, ska bara landa ner i känslan…

KRAM!

Idag har jag då varit hos yrselspecialisten på Yrselcenter. Han gjorde en hel del tester och övningar och jag var livrädd för att det skulle börja snurra vilket det lyckligtvis inte gjorde, men hade jag några rester av lösa kristaller när jag kom så är de nu på sin rätta plats igen. Det är tydligen vanligt att man känner sig svajig och vimmelkantig i en vecka – tio dagar efter ett skov så jag får ha lite tålamod. Det är en ökad risk att få yrsel på grund av kristaller som lossnar om man har migrän vilket jag har så nu har jag fått en övning (som kan vara lite jobbig) som jag ska tvinga mig själv att göra om jag får ett nytt skov. Hoppas att det dröjer…

Nog om sjukdomar och elände nu, eller hur!

Nu kör vi onsdag kväll! Ha en fin kväll ni också!

KRAM!