VAD VI GÖR UNDER JULLEDIGHETEN…

De här böckerna köpte jag inför julledigheten och den ena har jag nu läst klart. Åse Seierstads “En av oss” var riktigt bra tycker jag. Välskriven och inte för tungt uttryck men det är en stark bok som berörde mig väldigt mycket. Ni som har läst någon av hennes tidigare böcker kommer att känna igen er i språket. Nu skall jag ladda om för att ta mig an nästa bok.
De här betar vi också av en efter en…
Likaså de här 🙂

I kväll testar i det här vinet från södra Italien. Det passar alldeles utmärkt till charkuterier och ost.

 Häromkvällen provade vi den här och den var helt ok men något för söt för vår smak.
Idag har vi också umgåtts med näst äldsta sonen som reser tillbaka till Stockholm i morgon :-(. Jacob åkte tillbaka på annandagen. Vad fort det gick. De kom ju precis… Som tur är så dröjer det inte så länge tills vi ses nästa gång. Jag kommer att sakna min killar…
I kväll skall jag se “Stjärnorna på slottet”. Jag och min man har lite delade meningar om huruvida detta program är sevärt eller inte men om jag bjuder på lite fotboll eller hockey då och då så får han bjuda på det här. Annars finns det ju en bok som jag precis läst ut…
KRAM!
0

FIKET…

Idag har jag tillbringat ett par timmar tillsammans med en fin vän som tillbringar julhelgen här på ön. Vi träffades på “Fiket” som är ett mysigt café som ligger precis utanför Österport och det är inte klokt vad tiden går snabbt när man har mycket att “prata igen”. Det är så härligt med vänner där man bara tar vid där man avslutade senast som om det var igår vi träffades. Vilken tur att hon och hennes familj har köpt ett fritidshus här så att vi kan träffas snart igen.
Det var egentligen lunchtid när vi träffades men nu har jag ju så länge gått och suktat efter en morotskaka och idag kunde jag inte motstå den här. Den var precis lika god som den såg ut… Just nu känns det väl sådär att det blev en morotskaka i stället för en lunch men vad tusan, ibland får man gå på impuls också. Där och då kändes det i alla fall perfekt!
Nu är det sen eftermiddag igen och jag har inga större problem med att få dessa lediga dagar att rulla på. Det är underbart att bara göra det man känner för. Eller hur? Och det bästa är att det är rätt många lediga dagar kvar :-)!
KRAM!
0

LATA DAGAR…

Oj vad jag har det bra! Att få sova så länge som jag vill på morgonen och sen få äta en god frukost i lugn och ro framför brasan det är bland det bästa jag vet. Nu har jag varit ute på en promenad längs havet och det var så fint och stilla där nere idag men galet kallt. Jag höll på att frysa fingrarna av mig så kallt var det…

Nu sitter jag här framför brasan igen med rosiga kinder och med en kopp the i handen. Jag blir nog kvar här ett bra tag. Det finns liksom ingen anledning att sätta igång med en massa måsten. Inte idag i alla fall. Det får vänta…
Ha en skön annandag!
KRAM!
0

GOD JUL…

Så kom den då på plats till slut, julgranen… och julklapparna också. Vi skulle ju inte köpa så många i år hade vi ju bestämt. Så gick det med det…
Kvällen innan julafton är så himla mysig tycker jag. Våra älskade ungar är samlade och de hänger i soffan tillsammans. De stora visar de små nya spel och det är många “woow” och “coolt”, det dricks glögg, julmaten och julölen provsmakas och granen tas in och kläs.
Sen kommer då äntligen julafton med julaftonsfrukost, jullunch med alla nära och kära, tomtebesök och en avrundning med champagne, gratinerad hummer, räkor och mammas hembakade bröd. Julfirande när det är som allra bäst!

Baksidan med årets julhelg är att vi är ansvariga för samfällighetens sopstation den här månaden och det är ingen lek att ha december på sin lott… Nu är ju det där med att ta hand om sopstationen “karlgöra” i mina ögon så jag sitter ju här inne i värmen och har det rätt bra under tiden som min man är ute och röjer runt. Inte mycket jämlikhet i vår familj idag…
Hoppas att ni alla har en fin jul och att ni får en härlig fortsättning på helgen!
KRAM!
0

JULSTÖK…

Här hemma stökas det för fullt och julsångerna avlöser varandra. Nu är skinkan klar och den skall bara griljeras så är vi i mål med den. Jag har även hunnit med att göra Chokladbräck på mörk och vit choklad med polkagris. Nu är granen också intagen och skall pyntas och det är verkligen det tråkigaste som finns… särskilt att få upp den där slingan som alltid har trasslat till sig så att man bryter ihop flera ggr om innan den äntligen är uppe. Vi skall ta ett djuuupt andetag snart och sätta igång.

En ny bukett Amaryllis med enris står nu på bordet, pyntet är på plats och i kväll skall vi provsmaka sill, skinka och köttbullar. I morgon kommer alla våra nära och kära hem hit och firar jul med oss; och vem vet, kanske hittar tomten hit också… 
Känner mig faktiskt i fas.
KRAM!
0

FJÄRDE ADVENT…

Nu är det nära; dan före dan före doppardan. Tänk om vi ändå hade kunnat fått lite snö så att man hade kommit i stämning men vi får blunda och låtsas…
Jag njuter av att vara ledig med familjen och även om jag har ont i fötterna efter att ha stått vid spisen och lagat mat mest hela dagen så är det ändå så mysigt. Vi har ännu många lediga dagar framför oss och jag skall ta vara på varenda sekund. 

I morgon skall julskinkan ugnsbakas, granen skall kläs och så skall det spelas julmusik hela dagen lång. Vi har inte en aning om vart alla julsaker finns och precis så här är det varje år. Alla kartonger måste i vanlig ordning bäras ut från förrådet och fast vi har bestämt att vi skall ställa julkartongen lättillgängligt så har den på något konstigt sätt alltid hamnat längst in. När kvällen kommer så skall vi provsmaka all mat och julskinkan skall ännu vara lite ljummen när vi skär upp första skivan. Barnen är stissiga och har svårt att somna och när de somnat (eller när vi tror att de har somnat…) så skall de sista julklapparna slås in och läggas under granen och då upptäcker man som vanligt att tejpen tagit slut och att det fattas en eller två juladresser så att man får improvisera. Jag blir inte ens irriterad för det är ju precis så här det är och skall vara varje år…
Jag gillar julen väldigt mycket men det har väl inte undgått någon vid det här laget :-).
KRAM!

0

SAMLADE PÅ ÖN IGEN…

Har precis kommit hem igen efter att ha suttit vid den här dörren och spanat och längtat efter ett landande flyg sådär som bara mammor kan. Till slut så kom de, 20 minuter försenade, mina älskade grabbar. Så mysigt att få se dem igen och att få krama på dem om och om igen. Jag minns så väl hur det kändes när jag bodde på “fastlandet” och reste hem för att träffa nära och kära och fira jul. Jag tror att de har en liknande känsla. De var så glada och spralliga och herrejösses vad jag har saknat dem.  

Ha ha haaa, jag tror aldrig att jag har lyckats fånga de här två på en normal bild. Det är alltid någon av dem, som med flit, blundar eller har uppspärrade ögon :-). 
Idag har jag och Vendela sprungit på stan i regn och rusk och fixat de sista julklapparna. Skönt att det är klart. Nu går jag in i ett lugnt och skönt julmood och det som är kvar att fixa kan vi ta när vi känner för det utan stress.
Hoppas att ni njuter lika mycket av de här dagarna som jag gör.
KRAM!
0

JULAVSLUTNING…

Här har vi varit idag; på julavslutning med småtjejerna. Avslutningarna till jul och sommar med barnens skola brukar alltid ske i Pingstkyrkan som ligger bara ett stenkast från där vi bor och här har jag varit på många avslutningar med våra barn under åren. Alla klasserna från 1:an till 6:an brukar sjunga sånger och så klart avslutas det hela med “Nu tändas tusen juleljus”eller “Den blomstertid nu kommer” beroende på årstid.
Jag förstår inte riktigt kritiken mot att hålla skolavslutningar i kyrkan. Sen urminnes tider har ju många skolavslutningar i Sverige hållits i kyrkan och psalmer har sjungits utan att det har funnits någon känsla av att det funnits något extremt religiöst budskap i det hela. Alla, oavsett om man är troende eller inte, är välkomna till kyrkan och det är en stark tradition. Jag gillar att det sker förändringar och att saker och ting utvecklas över tid men jag är i alla fall glad över att något i vårt samhälle är precis som det alltid har varit. Det är en känsla av trygghet i en föränderlig värld som man inte skall underskatta. Vi behöver det också! Jag är inte religiös eller aktiv i kyrkan men jag tycker om känslan av att få gå till kyrkan i olika sammanhang som till exempel vid bröllop, dop, begravningar eller som idag på en fin skolavslutning med ett gäng härliga glada barn.

Nu har jag också fått jullov och det skall bli jätteskönt att ett par veckor framåt bara få vara och komma ner i varv efter en hektisk höst. I morgon skall jag handla de sista julkapparna, lägga in sill, fixa egen senap mm och få möta upp mina killar vid flyget. Jag känner verkligen ingen stress inför julfirandet. Tvärtom, jag känner hur ett lugn börjar landa ner nu. Härlig känsla!
KRAM!

0

JAG VILL HA EN EGEN MÅNE…

Vilken underbar måne jag fick sällskap av i morse. Inte så ofta man ser en sån här. Särskilt inte i december precis innan jul. Man kan verkligen inte tro att det är julafton om mindre än en vecka rent vädermässigt. Det är rätt varmt ute och i år verkar vi tyvärr få ställa in oss på en grön jul. Trist… är det någon gång som man vill att det skall vara vitt ute så är det ju till julafton. Det blir ju liksom lite mysigare då.
Jag är så trött så trött och i kväll har jag verkligen inte fått någonting alls gjort. Hoppas att det inte är någon bacill på gång bara. Nästan alla i familjen kraxar och hostar och P har drabbats av en riktigt grabbförkylning… ja ni fattar…Det är nog lika bra att hoppa i säng och hoppas på det bästa.
KRAM!
0

FÖRST LYX SEN ONT…

Idag var det dags för frukost på Wisby Hotell igen; den här gången tillsammans med mina arbetskamrater. Det är så lyxigt att få börja en dag med ett frukostbord så fullt med grejer att man inte ens hinner igenom hälften av alla sorter innan man är mätt. Jag blev dock liiiite besviken på äggröran idag. Det är mitt bästa men tyvärr hade kocken glömt kryddorna i den och då är inte äggröra gott på något sätt…
Nästa stopp blev det här stället. Inte något akut besök trots namnet och inte lika lyxigt som starten på dagen men väldigt välbehövligt. Jag har en ischiasnerv som har spökat med mig länge och som jag ignorerat men nu gick det inte längre, i dubbel bemärkelse. Nu har jag fått ett stretch- och träningsprogram och ett gummiband så nu är det bara att kämpa på för att få bort det onda.
I kväll har jag också kommit ett steg närmare ett avslut vad gäller mina julklappsinköp. Det går sakta men säkert. Kanske mer sakta än säkert om jag tänker efter… Man vet ju aldrig om de som tar emot julklapparna tycker om det man fixat men man kan ju alltid hoppas. Nu har vi alla fikat med önskebullarna jag bakade i söndags och de fick godkänt av alla. Så godkänt att det nog inte blir något mer lussebullebak i det här huset till advent. Hmm… Nya tider!
KRAM!
0