Hej på er!

Ja vem är hon egentligen, hon den där gotländskan som dyker upp lite här och var på sociala medier titt som tätt. Vad jag tycker om rent allmänt, vad jag gör och att jag älskar att umgås med min familj det tror jag inte har undgått någon, det är liksom det som bloggen till stora delar handlar om. Och hur det hela startade för sex och ett halvt år sedan har jag skrivit om tidigare. Det kan ni läsa om HÄR. 

Men det där med att berätta lite mer om vem jag är (för jag vill ju att min blogg ska vara personlig och då får man bjuda på lite privata grejer ibland); det är faktiskt lite läskigt. För tänk om det jag berättar om nu; hur jag upplever mig själv inte stämmer? Att min bild är en helt annan än vad andra ser. Ja med risk för att fara med osanning så ger jag mig ut på lite djupare vatten nu även om jag kommer att hålla mig till sådant som jag fått återkoppling på och sådant som jag tydligt ser själv. Jag har ju sagt att 2019 är året då jag ska bli mer modig… så jag kör… Jag tänker så här att jag gillar ju bloggar där man får veta lite mer om personen bakom och inte bara får ta del av inredning, kläder och allt som är ytligt (fast jag gillar det också som ni märker) och då tänker jag att det kanske är fler som tycker och tänker som jag?

Vi börjar med mina sämre sidor tycker jag. Jag är i grund och botten en väldigt lat person som har fruktansvärt dålig karaktär. Jag vill helst sitta i soffan, läsa glassiga magasin, äta fikabröd och godis och när det ska motioneras så får jag alltid plocka fram all viljestyrka jag bara har. Jag har svart bälte i minsta motståndets lag. Jag har också ett katastroftänk som jag tycker är jobbigt. Så fort jag inte fått tag på mina nära och kära så tror jag alltid att det värsta har hänt och hur kul är det som nära till mig att känna sig jagad så fort de inte svarar på mina SMS inom en minut. Är himlen mörk så kan det nog börja åska och blixtra snart och då kommer blixten säkert att slå ner i just vårt hus och en massa andra hemska bilder som kan dyka upp i olika situationer. Ja ni hör… jag borde verkligen söka för det där…

Jag är rätt slarvig; inte på jobbet men däremot hemma. Jag är dålig på att plocka upp mina kläder efter mig och veckans skörd hamnar ofta i en stor hög på sängen. Det kan hända att disken efter kvällens middag ibland blir kvar till morgonen efter…  

Jag är otålig och vill att saker som jag kommer på ska ske på en gång. Fort ska det gå och det kan nog vara jobbigt för min omgivning att allt ska gå så fort hela tiden. Har jag bestämt mig för något… då blir det så. När jag tror på något och vill att något ska ske då kan jag vara väldigt uthållig och envis vilket så klart kan vara både bra och dåligt. Det känns lite jobbigt att berätta om allt som inte är till min fördel för man vill ju att alla ska tycka att man är perfekt… fast alla vet ju ändå att ingen är det. Och jag vill ändå tro att mina sämre sidor vägs upp av de goda… Det här var i alla fall några men som ni säkert förstår så har jag fler…

Mina bättre sidor är det svårt att sätta ord på men jag ska försöka. 

Jag är en person som är väldigt harmonisk och lycklig och jag har oftast en positiv inställning till det mesta. Jag vill väl och jag har fått till mig att jag upplevs som social, varm och inkluderande. Ska vi exempelvis bjuda på fest så vill jag helst bjuda in alla vi känner och tycker att det är jobbigt att dra en gräns. Ska vi gå och äta lunch på jobbet så ska alla tillfrågas osv. Det kan ha att göra med att vi har fått vår beskärda del av att bli exkluderade under åren på grund av människor som inte vill väl. Men jag tänker att de är osäkra människor som inte vet bättre och sådan vill jag inte vara. Jag säger inte att jag är världsbäst på att vara inkluderande och att jag alltid har gjort rätt när jag tittar i backspegeln men utifrån egna erfarenheter så tänker jag alltid ett varv extra just kring det. 

I övrigt så har jag fått till mig att jag upplevs som väldigt lugn och stabil och så kan det nog vara utåt. Det ska rätt mycket till för att jag ska tappa fattningen i akuta och stressiga situationer men oj oj, ni skulle se mig här hemma… framförallt om tekniken bråkar med mig på något sätt då kan jag tappa det helt och gå bananas. Fråga Per stackarn… då finns det ingen rimlighet i hur jag kan reagera och agera på små obetydliga saker.

Det sägs att jag har en stark integritet. På ett sätt kan man kanske tycka att jag inte har någon integritet alls som har en blogg där jag skriver om både det ena och det andra där jag, som nu, delar med mig av mina mindre bra sidor men som ni förstår… ni får bara ta del av en liten del av mig och mitt liv och det finns så mycket mer som jag väljer att hålla för mig själv. För de jag känner förtroende för och känner mig trygg med kan jag däremot öppna upp mig för ordentligt. Men om jag känner mig osäker då stänger jag igen.

Jag är nog rätt prestigelös och har ingen image jag måste leva upp till vilket känns skönt. Det har inte alltid varit så. Eftersom jag är lite yrkesskadad utifrån att jag jobbar med HR så känner jag direkt igen människor som inte känner sig trygga i sig själva och man brukar ju säga att genom sig själv känner man andra (eller är det tvärtom?) och jag är glad över att jag har kommit förbi den fasen. Jag är inte mer än en människa liksom och jag har kämpat mycket mot Jante och Luther under åren. Kampen är inte riktigt över än men jag känner mig stark. 

Avslutningsvis så är jag en person som inte är rädd för förändringar. Om något inte känns bra så ser jag till att förändra det vilket jag/vi också har gjort under åren. Det jag/vi vill göra ser vi till att förverkliga och det kommer förhoppningsvis att ske fler spännande förändringar i framtiden. Som tur är så har vi samsyn på vilka förändringar vi vill göra och jag är stolt över det vi har och där vi är tillsammans idag; jag och Per. Med våra bra och mindre bra sidor…