Hej alla ni som tittar in!

För det mesta känner jag mig stark. För det mesta är jag glad. För det mesta är jag optimist. För det mesta brukar jag peppa andra när de har det jobbigt eller är i depp och för det mesta brukar jag hålla näsan över vattenytan när något jobbigt händer. Jag känner mig fortfarande stark och jag känner fortfarande precis så som jag beskriver det här ovan i grunden men det är något som skaver nu; jag känner mig lite skör och jag är närmare till tårar än annars.

Det är så mycket som är så ovisst nu. När kommer det här viruset att ge med sig? När kommer vi möta en vardag utan dubbla budskap om framtiden? Kommer jag och mina nära och kära bli sjuka? Kommer jag att ha mitt jobb kvar när vi är igenom det här? Nu när vi har permitterat 1900 medarbetare och varslat 800 på vårt jobb så sliter vi på HR om dagarna- och kvällarna kan jag lova men sen… vad blir kvar när det vänder? Vad händer med mig då? Kommer jag att få sluta trots jag får återkoppling om att jag gör ett bra jobb, är uppskattad och sliter som bara den just nu? Om inte, kommer jag att få ett nytt jobb då? Om inte, vad händer med oss då? Och om det händer något med Pers jobb, eller med barnens jobb? Och alla andra som blir drabbade av arbetslöshet i spåren av det här… Kusliga tankar!

Kommer vi att kunna åka ner till Gotland om drygt en vecka som planerat för att se till vårt andra hem där vi har haft en vattenläcka, hjälpa mina föräldrar, som är i en riskgrupp, på behörigt avstånd och få träffa Pers barn som bor där? Det startas upp upprop i sociala medier på Gotland där man uttrycker att ingen från Stockholm ska få resa till Gotland som exempelvis #stannadärduär men det framgår inte om det gäller tvärtom; att inga gotlänningar från resa från Gotland till Stockholm? Gäller det åt båda håll eller gäller det bara ensidigt? Som man läser det så känns det snarare som #komintehit. Står alla som bor på Gotland bakom det? Gäller det här oss också som har halva vårt liv med jobb och barn på Gotland eller dras alla över en kam? Jag förstår och respekterar oron och jag, av egna erfarenheter, har verkligen inblick i den gotländska vården, hur många (eller få) intensivvårdsplatser som faktiskt finns men allt det här med ilskan och alla otrevliga kommentarer som den här typen av utspel för med sig känns så olustigt. Så länge man följer Folkhälsomyndighetens råd så är det väl det som gäller? Det är inget totalstopp men man ska undvika icke nödvändiga resor, men de som man bedömer som nödvändiga då. Vem bestämmer vad som är nödvändigt? När vi kommer till nästa vecka kommer vi att landa ner i om vi bedömer att vår resa ner till ön är nödvändig eller inte. Det beror på vad som händer i vår omvärld, om det kommer andra direktiv och vad vår familj har för behov.

Kommer jag att få åka förbi det här huset, vårt lilla hus vid havet och känna in våren och längta och planera inför varma sommardagar? Ja inte vet jag…

Nu är det en dag i taget som gäller och även om jag gillar att vara i nuet så vill jag ha saker att se fram emot. Det är nog det som gör att jag känner som jag gör. Att det där med friheten att kunna skapa saker att se fram emot har berövats oss. Jag vet att det finns de som har det så mycket värre här i världen men känslan finns ändå där och är svår att sudda ut bara sådär. Man får lite perspektiv på saker och ting och jag utmanas i att hitta saker att se fram emot i det lilla. Det är positivt, eller hur?

Deppigt inlägg va? Men visst måste man få tillåta sig att deppa ihop ibland? Det blev så abrupt efter den mysiga veckan i fjällen med familjen men det planar nog ut och jag kommer snart att vara tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Heey, let’s be careful out there!

KRAM!

God morgon!

Nu är alla iväg på olika håll. De små är på väg till Valleland och de stora är ute och testar dagens backar. Jag tar det lite lugnt här hemma nu en stund här på fm. Jag har jobbat, fixat disken och städat upp lite, och nu ska jag också strax bege mig ut.

Men först vill jag tipsa er om min favoritprimer. Med den här under min make-up så sitter allt som berget hela dagen. Den är från Sephoras egen collection och den är så prisvärd. Ni hittar den HÄR.

Ikväll väntar en tur med pistmaskin upp på fjället där vi ska på fondueafton. Det ska bli mysigt och vem vet hur länge restaurangerna kommer att hålla öppet nu framöver. Det kanske blir det sista restaurangbesöket på ett tag…

KRAM!

Hej hallå!

Tittar in en snabbis för att säga hej. Vi är på väg ut i backen för veckans första åk och det ska bli så härligt!

Det var en utmaning att få med allt i bilen igår; matkassar, väskor, hjälmar och skidor om vartannat men det gick till slut…

Så här såg det ut innan vi hämtade upp Vendela ha ha…

När vi kom fram och hade hämtat upp allt som skulle hämtas upp och handlas så var det dags att skåla i lite bubblor.

Vi brukar göra så att vi delar upp matlagningen och tar en kväll var; jag och Per tog första kvällen igår, Jacob & Linda ikväll och Johannes och Vendela tar i morgon kväll. På onsdag blir det fondueafton och sen börjar vi om. Efter middagen igår somnade vi gott kan jag säga…

Nu öppnar liftarna strax så det är dags att jag gör mig redo.

Ha en fin måndag!

KRAM!

Bilder: Agneta Larsson.

Hej Hej ni alla som tittar in!

Vilket svårt dilemma vi har i det här landet just nu. Om vi begränsar och stänger ner och låter vår befolkning vara i karantän i förebyggande syfte, ja då riskerar vi hela vår ekonomi med allt vad det innebär; bland annat med konkurser och uppsägningar som följd. Om vi inte tar i och ligger lågt och följer med i vad som händer ja då ökar antalet smittade och förmodligen ett antal dödsfall som följd. Man kan tycka vad man vill om vår stadsminister och regeringen men jag är inte avundsjuk på dem just nu. De kan bli hjältar eller antihjältar beroende av vad de fattar för beslut.

Mitt i allt det här som påverkar mig mer och mer för varje dag så tillåter jag mig ändå att glädjas åt ytliga saker. Det blir ju alldeles för deppigt annars. Jag kommer att fortsätta att skriva om härliga saker men det innebär inte att det inte snurrar mycket i mitt huvud kring saker som pågår i världen just nu.

Här är några bilder från när vi gifte oss för snart nio år sedan. Jag tror att ni kan se på bilderna hur lycklig jag var den dagen… och alla andra dagar. Något annat som jag var lycklig över då var att jag gjorde en hårförlängning. Då hette det att man satte i extensions. Idag sätter man istället i hairtalk vilket är mycket mer skonsamt för håret.

Jag trivdes verkligen med att ha långt hår. Mitt eget blir aldrig så långt för någonstans på vägen så stannar det av och blir bara tunna längder. Jag har inte unnat mig att göra det för det kostar ju en slant men nu börjar jag bli lite sugen på att slå till. Hairtalk kan man ju sätta om flera gånger vilket gör att det inte bara är en engångsgrej eller kostar skjortan om man vill fortsätta att ha långt hår.

Jag hade faktiskt en tid inbokad i morgon men jag bokade av. Jag vill nog fundera lite till över om det är det här jag vill eller om jag ska satsa pengarna på något annat. Långt ifrån de svåra val som vår regering brottas med just nu…

Det ska faktiskt bli skönt att lämna Stockholm för en vecka och få lite distans. Vart jag än går och vart jag än är så pratas det om Corona eller Covid-19 och det har, på förekommen anledning, eskalerat de senaste två dagarna. Jag blir lite snurrig och vet inte vad jag ska tro men jag försöker att hålla mig cool och ta det som det kommer.

Var rädda om er och tänk på att hålla er på ett par meters avstånd från andra om det går och tvätta händerna ofta.

KRAM!

Hej Hej!

Jag minns så väl när jag gick uppför den här pampiga trappan för första gången för snart 20 år sedan. Ja, så längesen är det nu som jag började på PayEx och där blev jag sen kvar i många många år. Det här stället har bjudit på så många härliga stunder under åren men också rejäla utmaningar men det bästa av allt är att jag fått lära känna så många fina människor här. Särskilt den bästa av de bästa… min Per!

När vi satte på oss våra förlovningsringar (efter att Per hade friat till mig på en brygga vid hans familjs landställe vid en sjö i Gästrikland) så gjorde vi det på utkiksplatsen på berget med utsikt över PayExhuset. Symboliskt eftersom det var här, i det här huset som vi träffades för allra första gången.

Idag på lunchen var jag förbi min gamla arbetsplats och när jag närmade mig huset så kom de en ut efter en för att gå på lunch och det blev kramkalas till höger och vänster.

Sen gick jag in till min gamla avdelning och hälsade på och hämtade upp min fina kompis Jenny som jag jobbat ihop med i så många år. Det blev kramkalas där också och sen gick vi tvärs över gatan till Fårögården goes Visby (gamla S:t Hans Café) för att catcha up.

Här fanns det god mat och massor av godsaker. Jag åt en supergod räkmacka och Jenny tog en fiskgryta med lax. Snyggt, gott och vällagat. Passa på att gå dit nu för det är en pop-up restaurang under vintern. Sen hoppas vi på att de öppnar upp igen på Fårö till sommaren. S:t Hansplan är adressen.

Ja, sen var det dags att kramas hej då för den här gången men jag hoppas att vi ses snart igen för den här dejten var ju alldeles för kort. Så mysigt att ses igen. Det var alldeles för längesen.

Nu har vi jobbat klart för den här veckan. Vi ska laga lite god mat nu och förbereda lite inför morgondagen för då är det ingen vanlig dag… eftersom då fyller Pers Philippa 18 år. Ja jösses vad hände där?

Lucky weekend!

KRAM!

Inlägget innehåller reklamlänkar till Lindex och Ellos.

Hej på er!

Så här såg det ut den 18/4 för ett år sedan. Solen sken, det var varmt och vi öppnade en flaska rosé och njöt i solen på altanen på Gotland. Om värmen kommer lika tidigt i år som förra året så är det ju bara några veckor kvar nu. Men först ska vi igenom mars innan vi på riktigt är där.

I morgon reser vi äntligen ner till Gotland igen. Det blir ett par jobbdagar där nere och sen stannar vi över helgen. Vi lär inte få sol och värme men det ska bli så härligt ändå. Vi har precis bokat en resa ner till ön även över påsken och tur var det att vi kom på det för resorna över påsken börjar bli fullbokade. Vi hade tänkt att vi skulle åka färjan ner då men det blev alltså dyrare än att flyga och då har vi ändå ingen bil med oss. Helt galet ju… Vad har hänt med färjepriserna ner till ön???

Mina absoluta favoritbyxor hittar du HÄR. Jag är inne på mitt andra par nu. Min svarta top har flera år på nacken så den finns inte kvar längre men jag hittade en liknande som är ännu finare! Den finns HÄR.

I övrigt så är vi fortfarande krassliga. Vi jobbar på och har ingen feber men det går upp och ner. Så fort jag känner mig lite piggare så dippar jag igen. Sååå segt verkligen. Vi får hoppas att gotlandsluften har en läkande effekt.

Vi ses på ön!

KRAM!

Hej,

Om ni gillar böcker med ett psykologiskt familjedrama som tema så kan jag tipsa om den här boken. Den är den första delen i en serie om terapeuten Simone Boman. Jag tyckte den var rätt creepy och jag hade så svårt att lägga den ifrån mig. Jag längtar efter att nästa ska komma ut och HÄR kan läsa mer om vad den handlar om och beställa hem den.

Den HÄR boken har jag beställt hem och den vet jag redan nu att jag kommer att bli så berörd av. Ingen har väl missat vad Josefine Nilsson gick igenom under många år innan hon så tragiskt gick bort och den här boken som skrivits av hennes syster Marie vill man inte missa.

Ett par boktips så här på en tisdag!

KRAM!